Annons

”Vad ska vi göra med vår åttaårings ångest?”

Ångest är obehagligt men går över, påminner Jenny Jägerfeld.
Ångest är obehagligt men går över, påminner Jenny Jägerfeld. Foto: TT och SvD

Föräldrarna är oroliga för dotterns ångest, utlöst av en skrämmande period i skolan. ”Behåll lugnet”, råder psykolog Jenny Jägerfeld och ger några tips.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Vår åttaåriga dotter har alltid varit en glad och välmående tjej, men har på senare tid börjat utveckla en nästan ångestliknande oro som vi föräldrar har svårt att hantera. För några månader sedan fick dottern influensa och återhämtningen tog lång tid. I skolan fick hon vid ett par tillfällen ont i magen och kände sig svimfärdig med yrsel och ont i huvudet. Det här skrämde henne rejält eftersom det blev lite uppståndelse i skolan och hon tyckte det var obehagligt. Vår strategi var att peppa henne, men inte låta det här ta över. Vi fick god hjälp från skolan. Vi har även varit till läkare för att försäkra oss och henne om att det inte är något kroppsligt fel.

Vi upplever att hon ofta får ångestliknande tankar som handlar om att hon ska börja må dåligt, det kan vara inför ett kalas, inför bad i skolan eller inför en resa. Nu är vi oroliga för att detta ska bli värre och hindra henne i vardagen. Vad ska vi göra?

/Tacksam för råd och hjälp

Jenny Jägerfeld: Ångest och oro hos barn väcker ofta starka känslor hos föräldrar. Det är tungt att se sitt barn må dåligt och det är lätt att börja oroa sig över hur barnets mående kommer att påverka vardagen eller framtiden, precis som du beskriver. Det är vanligt att barn periodvis känner rädsla, oro eller ångest inför något, och för de allra flesta går det över efter en tid. Men somliga kan behöva lite extra hjälp. Ångest är inte farligt i sig, även om det förstås är väldigt obehagligt för den som drabbas.

Annons
Annons

Det är jättebra att ni har varit hos en läkare och jag blir glad att höra att ni har fått god hjälp från skolan.

Utifrån ditt brev låter det som att det var er dotters jobbiga sjukdomsepisod och uppståndelsen i skolan som satte igång rädslan. Jag tycker att det låter bra att ni försöker peppa henne, men om ni inte redan gjort det så skulle jag också föreslå att ni undersöker hennes orostankar lite mer. Om man peppar utan att veta vad oron egentligen handlar om, blir peppen ganska verkningslös och barnet kan känna att det inte blir lyssnat på. Det bästa är om ni själva kan vara lugna när ni pratar med henne och hålla undan egen oro eller stress inför hennes mående. Lyssna på henne, bekräfta det hon känner och försök förmedla en känsla av att ”detta klarar vi av”.

Fråga gärna om vad hon tänker är det värsta som kan hända, samt hur sannolikt hon tror det scenariot är.

Hjälp henne gärna att formulera vad det är hon är orolig för. Är det att svimma? Är det att få huvudvärk som inte går över? Ställ gärna följdfrågor, till exempel exakt vad som är läskigt med att svimma (är det att slå i huvudet, en känsla av att inte ha kontroll över sin kropp, en upplevelse av utsatthet eller något annat?).

Kan det finnas andra aspekter som spelar in, som oönskad uppmärksamhet av lärare och klasskamrater? Eftersom du skriver att det är aktiviteter utanför hemmet på ställen där andra människor också vistas, som hon ofta får ångest inför, kan detta vara särskilt värt att undersöka. Om hon har en stark och intensiv ångest inför att stå i centrum för andras uppmärksamhet kan det röra sig om social ångest. Rädslan handlar ofta om att bli granskad, avslöjad eller att göra bort sig inför andra.

Annons
Annons

Om hennes rädsla snarare kretsar kring att bli sjuk kan det röra sig om hälsoångest (hypokondri). Men huruvida hon lider av någon av dessa svårigheter beror på hur starka hennes symptom är och det går förstås inte att bedöma genom ett brev.

Fråga gärna om vad hon tänker är det värsta som kan hända, samt hur sannolikt hon tror det scenariot är. Många med ångest har tankar som är formulerade utifrån en överdriven oro och bedömer sannolikheten som betydligt större än vad den egentligen är. Om ni får reda på hur hon tänker kan ni hjälpa henne att göra en rimligare bedömning.

Ångest kan upplevas olika för olika personer och kan kännas på olika sätt vid olika tillfällen. Be henne gärna beskriva hur ångesten känns. Bultar hjärtat hårt? Känns det som ett tryck över bröstet? Är det som en klump i magen? Snurrar det i huvudet? Måste hon springa på toaletten och kissa ofta eller får hon diarré? På så vis kan ni hjälpa henne att skilja ut vad som är en oro inför att bli sjuk kontra vad som är riktiga sjukdomssymptom. Många som är rädda för att bli sjuka kan bli överdrivet uppmärksamma på minsta kroppsliga symptom och tolka dem fel.

Det är bra att komma ihåg att ångest alltid går över efter en stund.

Det är jättebra att ni peppar henne att gå på kalas, åka till badhuset eller resa. Att försöka undvika de situationer man är rädd för känns ofta som en lättnad i stunden, eftersom oron omedelbart minskar, men blir inte bra i längden. Då är risken stor att man utvecklar ett undvikandebeteende och världen blir långsamt (eller snabbt) allt mindre. Om man istället får erfarenheten av att det faktiskt gick bra på kalaset eller i simhallen minskar istället oron inför de aktiviteterna. Det är bra att komma ihåg att ångest alltid går över efter en stund.

Se till att de sociala utmaningarna blir lagom stora. Kanske blir det lättare för henne om ni stannar kvar på kalaset eller om ni i förväg informerar de som håller i det om er dotters oro, så att hon vet att hon kan prata med dem om hon skulle känna av några symptom.

Det vore bra om ni tillsammans med dottern kunde utarbeta en plan för hur hon kan agera om hon skulle blir dålig igen. Vad kan man göra om man blir yr eller får ont i huvudet i skolan? Vem kan man prata med, vart kan man gå? Det kan öka hennes känsla av att ha kontroll över situationen.

Tveka inte att söka vård om ni upplever att er dotter har så stora problem med ångest att det begränsar hennes dagliga liv eller om ni som föräldrar tycker att situationen är för svår att hantera. Ni kan vända er till elevhälsan, barnläkarmottagningen, vårdcentralen eller Bup. Det finns bra hjälp att få!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons