Annons

Janerik Larsson:Vad Trumps motståndare saknar

U.S. Rep. Rashida Tlaib, D-Mich., speaks as, from left, Rep. Ayanna Pressley, D-Mass., Rep. Ilhan Omar, D-Minn., and Rep. Alexandria Ocasio-Cortez, D-N.Y., listen during a news conference at the Capitol in Washington, Monday, July 15, 2019. President Donald Trump on Monday intensified his incendiary comments about the four Democratic congresswomen of color, urging them to get out if they don't like things going on in America. They fired back at what they called his "xenophobic bigoted remarks" and said it was time for impeachment. 
U.S. Rep. Rashida Tlaib, D-Mich., speaks as, from left, Rep. Ayanna Pressley, D-Mass., Rep. Ilhan Omar, D-Minn., and Rep. Alexandria Ocasio-Cortez, D-N.Y., listen during a news conference at the Capitol in Washington, Monday, July 15, 2019. President Donald Trump on Monday intensified his incendiary comments about the four Democratic congresswomen of color, urging them to get out if they don't like things going on in America. They fired back at what they called his "xenophobic bigoted remarks" and said it was time for impeachment.  Foto: J. Scott Applewhite

I den amerikanska politiska debatten driver president Donald Trump en alltmer extrem retorik, å andra sidan tycks det demokratiska partiets politiker närmast förlamas av det enorma genomslag som Trump får och som demokraterna inte förmår besvara annat än med ”usch vad stygg han är”-klagan.

Under strecket
Publicerad

I Sunday Times skriver USA-korrespondenten Josh Glancy träffande om situationen:

What the Democrats — still in the early stages of a long, messy primary campaign — really need is a serious presidential candidate the party can unite around. Until they have one, Trump will continue to dictate the terms of engagement, as he did in 2016.

Vad demokraterna som ännu bara är i början av en lång, rörig primärvalskampanj - verkligen behöver är en seriös presidentkandidat som partiet kan enas om. Innan de har en sådan så kommer Trump att fortsätta diktera villkoren för den politiska striden precis som han gjorde 2016.

I New York Times är Frank Bruni inne på samma tema:

I wonder what would happen if the Democratic nominee simply refused to talk about Trump. No responding to whatever stupid nickname he comes up with. No sweeping denunciation of some deed of his that any sensible American already knows is wrong. Just the articulation of better solutions to America’s problems. Trump would go mad with the lack of attention. And maybe then, thank heaven, he’d go away.

Annons
Annons

Jag undrar vad som skulle hända om demokraternas presidentkandidat helt vägrade att tala om Trump utan i stället bara artikulerade bättre lösningar på Amerikas problem. Trump skulle bli tokig av avsaknaden av uppmärksamhet och kanske skulle han då bara försvinna.

Jag menar att detta är ett rent önsketänkande. Den amerikanska medielogiken med dess krav på politisk, billig underhållning 24/7 har gjort att Trump med sin twitterretorik sannolikt kommer att behålla uppmärksamheten - i synnerhet som en betydande del av presidentens utspel handlar om internationell politik (Iran, Nordkorea, Israel, Brexit etc).

Partivänstern inom det demokratiska partiet är det Trump nu framgångsrikt fokuserar på. Genom att använda ett rasistiskt, xenofobiskt språkbruk hetsar han upp motståndarna men effekten blir att demokraterna samlas kring sin ytterkant.

Demokraternas benägenhet att välja svaga kandidater är inget nytt. 1972 vann Richard Nixon 49 delstater och demokraten George McGovern en....

Nate Cohen gjorde nyligen i New York Times en kalkyl över ett tänkbart utfall av elektorsvalet. Ett högt valdeltagande kanske inte skulle gynna demokraterna i så hög grad som många nu antar, menade han.

2016 fick Hillary Clinton 65 853 514 röster mot Trumps 62 984 828.

Hur det kommer att gå i presidentvalet i november 2020 kommer ingen veta förrän rösterna är räknade.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons