Annons

Janerik Larsson:Vad vet vi egentligen om Mellanöstern?

 Members of the ancient Samaritan community pray during the holiday of Shavuot on Mount Gerizim near the West Bank town of Nablus, Sunday, June 9, 2019. Samaritans descended from the ancient Israelite tribes of Menashe and Efraim but broke away from mainstream Judaism 2,800 years ago. Today, the remaining 700 Samaritans live in the Palestinian city of Nablus in the West Bank and the Israeli seaside town of Holon, south of Tel Aviv.
Members of the ancient Samaritan community pray during the holiday of Shavuot on Mount Gerizim near the West Bank town of Nablus, Sunday, June 9, 2019. Samaritans descended from the ancient Israelite tribes of Menashe and Efraim but broke away from mainstream Judaism 2,800 years ago. Today, the remaining 700 Samaritans live in the Palestinian city of Nablus in the West Bank and the Israeli seaside town of Holon, south of Tel Aviv. Foto: Majdi Mohammed

För att förstå samtiden och därmed sannolikt framtiden krävs det kunskap om det förflutna. Vad vet vi egentligen om Mellanöstern?

Under strecket
Publicerad

Jag har nog skrivit om de allra flesta tänkbara, geopolitiska ämnen även om det oftast bara handlat om att jag upptäckt intressanta infallsvinklar som jag tyckt saknats i samtidsdebatten.

Mellanöstern har jag dock såvitt jag kan komma ihåg inte tagit upp.

På Johnsonstiftelsens Engelsbergsseminarium - ”Past and present” dvs om vikten att kunna historia för att ha underlag för förståelse för samtid och framtid - hörde jag Nathan Shachar tala om Mellanöstern under rubriken ”Are We Really Someone Else?”. Under femton minuter blev jag helt överväldigad av historiska, kulturella perspektiv som jag inte haft en aning om.

Annons

Jag frågade Nathan om han skrivit om det han sammanfattade i sitt anförande och blev rekommenderad hans essäsamling ”Vilsenhetens förklädnader. Essäer om myter, modernitet och tradition i Mellanöstern” (1996).

Jag köpte den från ett antikvariat och jag har nog aldrig läst något som i så hög grad överraskade mig genom sin komplexitet.

Essäsamlingen ska läsas och inte sammanfattas men här ett klipp som illustrerar vad boken på många olika sätt och med många olika perspektiv utvidgar:

”Under 1920-,30- och 40-talen skapade judarna i Palestina de institutioner som skulle utgöra staten Israels stomme: skolväsendet, miliser, två universitet, ett självförsörjande jordbruk, banker, sjukkassor, vapensmedjor, fackföreningar, löntagarfonder, transportkooperativ och valda politiska organ på lokal och nationell nivå. Det var dessa - och inte någon FN-resolution - som satte Israel i stånd att rida ut stormen efter det arabiska angreppet i maj 1948.”

Något motsvarande skapades inte på den palestinska sidan för att ”alltför få av dem såg sig som palestinier”.

Om detta och mycket annat berättas i dessa essäer där jag bland mycket annat upptäckte ett begrepp jag aldrig för hört talas om: kananismen.

Jag hänvisar till boken som är väl värd att läsas av den som vill söka förstå dagens Mellanöstern och hur det vuxit fram.

Strax efter Shachars anförande i Engelsberg talade professor Brendan Simms från Cambridge om ”A Westphalia for the Middle East?” Skulle man kunna få till stånd en westfalisk fred i Mellanöstern?

Det finns viss litteratur i ämnet. Här , här och här.

Foreign Affairs-essän sammanfattar fredens centrala delar så här:

It set up a system of limited sovereignty for the numerous states of the Holy Roman Empire (formally known as imperial estates, which were the component territories of the empire, ruled by princes or city councils). It also created legal mechanisms for settling disputes and offered mutual guarantees for upholding the treaty’s terms, which taken altogether, formed a system of collective security.

Tanken är alltså att något liknande skulle kunna appliceras på Mellanöstern.

Efter att ha läst Shachars essäsamling undrar jag bara hur lätt det är att bryta genom de föreställningar som hittills omöjliggjort något sådant.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons