Annons

Vädret räddade Hitler från att mördas i flygplanet

Vid tre tillfällen skiljde bara slumpen Adolf Hitler från att bli mördad. SvD har tillsammans med andra världskriget-experten Christer Bergström synat de 42 kända mordplanerna. Hur nära var det egentligen att Adolf Hitler hade mördats innan han begick självmord i april 1945? Här följer bilder och tidningsriv som visar hur SvD såg ut dessa dramatiska dagar.

Uppdaterad
Publicerad
Foto: Corbis Bild 1 av 1

1 / 32

Foto: Corbis

I SvD:s historiska sidarkiv går det att hitta alla tidningssidor sedan tidningen startades 1884. Testa gärna att söka själva. Genom att skriva in ett sökord här kommer ni snabbt att kastas bakåt i tiden och kunna läsa hur synen var exakt när de olika händelserna inträffade:

Laddar…

I arkivet går det bland annat att läsa om andra världskriget dag för dag. SvD-arkivet har varit grunden till faktat i den här genomgången av mordförsöken mot nazistledaren Adolf Hitler. I år är det 95 år sedan SvD skrev om diktatorn första gången.

Men redan året innan, 1921, var det nära att Adolf Hitler, som då blivit ledare för nazistpartiet, hade dödats i en ölhall i München. Kaos uppstod sedan några politiska motståndare öppnat eld mot Adolf Hitler. Under åren fram till att Adolf Hitler blev rikskansler 1933 överlevde han flera mordplaner – bland annat hittades en bomb under talarpodiet före ett tal i Nürnberg. Men här ska vi mest fokusera på mordplanerna som sattes i verket efter att han kommit till makten 1933 – se nästa bild.

Annons
Annons
Foto: ACTION PRESS Bild 1 av 1

2 / 32

Foto: ACTION PRESS

Här har Adolf Hitler den 30 januari 1933 utsetts till rikskansler av Paul von Hindenburg. Redan efter en dryg vecka – 9 februari – avslöjades ett mordförsök då Ludwig Assner – som tidigare haft nazistiska sympatier – försökte förgifta Adolf Hitler via ett brev. Brevet hinner dock upptäckas. Assner hävdade att Hitler var en galning som skulle förstöra Tyskland. Under 1933 planerades flera attentat som polisen avstyrde. Så även 1934:

Annons
Annons
Foto: CORBIS Bild 1 av 1

3 / 32

Foto: CORBIS

Under 1934 utredde polisen ett antal mordplaner mot Adolf Hitler. En oppositionsgrupp ledd av Helmuth Mylius försökte detta år infiltrera Hitlers livvakter med egna män. Mylius lyckades få in så många medarbetare att Hitlers schema kunde börja kartläggas. Detta framgår i James P. Duffys ”Target Hitler: The Many Plots to Kill Adolf Hitler”. De grips dock av Gestapo innan de hinner utföra attacken. Här Adolf Hitler tillsammans med Heinrich Himmler under nazisternas partidagar i Nürnberg samma år. ”Hitler hade en SS-styrka som skyddade honom personligen, vilket gjorde det extremt svårt att lyckas med mordplaner”, säger andra världskriget-experten Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: REX FEATURES Bild 1 av 1

4 / 32

Foto: REX FEATURES

Chauffören Julius Schreck – Hitlers chaufför fram till sin död 1936 – är en av de som kan ha använts som ”dubbelgångare” i en del situationer. ”Det har talats mycket om detta, men det är svårt att avgöra hur mycket som är sant. Hitler ska ha använt dubbelgångare ibland och Julius Schreck är en av de som antas ha använts i vissa lägen. Det finns uppgifter om att han ska ha sårats svårt vid ett attentat och avlidit, men att den officiella dödsorsaken var hjärnhinneinflammation. Detta för att det inte skulle komma ut att Hitlers chaufför dödats i ett attentat”, säger andra världskriget-experten Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: ZUMA PRESS Bild 1 av 1

5 / 32

Foto: ZUMA PRESS

28 september 1938 var en välorganiserad plan färdig för att störta Adolf Hitler. Planen leddes av Hans Oster, chef för Tysklands kontraspionagebyrå. Kuppen skulle genomföras om Hitler erövrade Sudetlandet från Tjeckoslovakien. För att planen skulle genomföras behövdes dock brittiskt stöd. Men två dagar senare skedde Adolf Hitlers berömda möte med Italiens diktator Benito Mussolini och britternas premiärminister Neville Chamberlain i München. Det var efter detta möte som Chamberlain uttalade de berömda orden ”Peace for our time” (ofta felciterat som ”Peace in our time”) när han kom hem till London. Vid mötet bestämdes att Tyskland skulle få ockupera Sudetlandet. Osters plan blev aldrig genomförd och när den upptäcktes via en dagbok 1944 avrättades han.

Annons
Annons
Foto: OKÄND Bild 1 av 1

6 / 32

Foto: OKÄND

I oktober 1938 gjorde schweizaren Maurice Bavaud ett försök att döda Adolf Hitler i samband med att 15-årsminnet av ölkällarkuppen skulle firas i München. Bavuad studerade teologi vid det katolska prästseminariet i Saint-Brieuc och ansåg att Hitler utgjorde ett hot mot mänskligheten, mot Schweiz och mot katolicismen i Tyskland. Bavaud kom dock inte tillräckligt nära Hitler för att kunna genomföra attentatet. Efter ännu ett försök dagen efter gav han upp och satte sig på ett tåg, men greps. Hans pistol upptäcktes och Bavaud överlämnades till Gestapo. Efter att ha erkänt mordplanerna dömdes han till döden och avrättades med giljotin i Plötzensee-fängelset i maj 1941.

Annons
Annons
Foto: CORBIS Bild 1 av 1

7 / 32

Foto: CORBIS

Andra världskriget startade i september 1939. Två månader senare, den 8 november, försökte Georg Elser mörda Hitler med en tidsinställd bomb. Bomben exploderade klockan 21.20 i Bürgerbräukeller i München, men Hitler hade lämnat lokalen 21.07. Här syns förödelsen. ”Det var ett av två mordförsök där enbart turen räddade Hitler. Elser tidsinställde bomben så att Hitler absolut fortfarande skulle tala vid den tiden. Men dimma gjorde att Hitlers flyg blev inställt och därför tidigarelade han talet för att hinna med ett tidigare tåg. Hade det inte varit dimma så hade Hitler förmodligen inte klarat sig”, säger Christer Bergström.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

8 / 32

I SvD 22 november 1939 – en dryg vecka senare – har gripandet och erkännandet kommit. Så här skriver SvD: ”Chefen för tyska polisen meddelar på tisdagskvällen, att en 36-årig man från München vid namn Georg Elser, vilken gripits då han på illegal väg sökte sig över gränsen till Schweiz”. Det framgår i SvD-texten att Elser först ”hårdnackat nekat”, men sedan erkänt attentatet i Bürgerbräukeller. Det står också följande: ”På ett i kriminalhistorien unikt sätt hade han under flera veckors arbete i en av pelarna i Bürgerbräukeller inbyggt en helvetesmaskin, vars urverk var inställt på sex dagar”.

Läs vad SvD skrev 22 november 1939 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Foto: ALAMY Bild 1 av 1

9 / 32

Foto: ALAMY

Mannen bakom bomben, Georg Elser, hade murat in bomben i en pelare bakom talarstolen. Pelarna som bar upp taket rasade samman och talartribunen slogs sönder. Åtta personer dog i explosionen. Elser placerades i koncentrationslägret Dachau där han dödades 1945. Här en staty i Berlin som ska hedra den sydtyske snickarens minne. ”Elser ville stoppa kriget och förbättra förhållandena för arbetarna i Tyskland. Han var länge bortglömd och minnet av honom nedtystat i Tyskland. Men på senare år har han fått mer uppmärksamhet, vilket känns helt rätt”, säger Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: SEPP SPIEGL/ACTION PRESS Bild 1 av 1

10 / 32

Foto: SEPP SPIEGL/ACTION PRESS

Christer Bergstöm tror att mycket hade blivit annorlunda om Georg Elser hade lyckats med sin tidsinställda bomb bara två månader in i kriget, i november 1939: ”Med tanke på att de tyska befälhavarna var så skeptiska till krigets fortsättning vid tidpunkten för Elsers attentat, tror jag att en ny auktoritär regering som sökte fred med de västallierade hade kunnat komma till stånd om Elsers attentat hade lyckats. Men det hade sannolikt inte stannat där. Med den sammanhållande kraft som Hitler utgjorde borta, skulle det troligen ha lett till en serie kupper och motkupper mellan olika klickar inom militärledning och nazisthierarkin. I ett sådant läge kan det ha återgått till samma situation som vintern 1918/1919. Efter nazisternas maktövertagande 1933 var detta säkert den bästa chansen att avvärja andra världskriget”.

Annons
Annons
Foto: ACTION PRESS Bild 1 av 1

11 / 32

Foto: ACTION PRESS

Ett antal olika motiv fanns bland de som ville få bort Adolf Hitler under kriget. ”Elser ville alltså få till ett systemskifte. Tyska officerarna försökte döda Hitler för att de gjorde en annan politisk bedömning – de vill sluta separatfred med väst och kämpa mot ryssarna. Men de drevs inte primärt av någon antinazism. Sedan fanns de som planerade mord på Hitler av humanitär skäl, för att de ville få stopp på förbrytarregimen. Ytterligare ett motiv var rivalitet – exempelvis Otto Strasser som ville fortsätta det nazistiska styret själv”, berättar Christer Bergström.

Annons
Annons

Adolf Hitler med flygvapenchef Hermann Göring.

Foto: ALAMY Bild 1 av 1

12 / 32

Adolf Hitler med flygvapenchef Hermann Göring.
Adolf Hitler med flygvapenchef Hermann Göring. Foto: ALAMY

Flera av mordplanerna under andra världskriget misslyckades på grund av att Hitler i sista stund ändrade sina planer. I mars 1943 var ett mordförsök nära att lyckas då en omfattande plan, med Henning von Tresckow i en ledande roll, skulle genomföras. En ovetande officer ska ha fått ett paket vid en mellanlandning i Smolensk. Han trodde det var en gåva, men i själva verket var det en bomb. Hitler och bomben var ombord på planet som var inställd på att sprängas över Minsk. ”Här hade Hitler återigen tur. Eftersom det var dåligt väder flög planet på högre höjd, vilket medförde att det blev kallare inne i planet. Bombens tändmekanism frös och det blev ingen smäll. Hade planet flugit på normal höjd hade bomben sannolikt briserat”, säger Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: AP Bild 1 av 1

13 / 32

Foto: AP

Christer Bergström är inte säker på att kriget hade påverkats så mycket om Hitler hade mördats av bomben i planet 1943: ”Det var i ett läge där Tyskland var mer pressat, och huvuddelen av krigsmakten var lojal med ledningen. Kuppmakarna skulle nog inte haft mycket till chans, utan Hitler skulle nog ha efterträtts av Göring - som marionett åt Goebbels och Himmler. Kriget skulle ha fortsatt som förr”.

Annons
Annons
Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND Bild 1 av 1

14 / 32

Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND

1944 fruktade amerikanska underrättelseofficerare att Adolf Hitler skulle förändra sitt hår och mustasch för att fly från Tyskland. Bilder från US National Archives visar hur Office of Strategic Services, föregångaren till CIA, ville förhindra en flykt. Uppdraget gick till konstnären Eddie Senz att skapa porträtt av Hitler i olika tänkbara förklädnader. Här ovan är version 1. Om du scrollar nedåt kan du se de fyra varianter som togs fram. Du får också se bilden på Adolf Hitler som man utgick ifrån.

Annons
Annons
Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND Bild 1 av 1

15 / 32

Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND

Version 2 som togs fram: Adolf Hitler som han skulle ha sett ut med skägg. Porträtten producerades den 6 juni 1944, dagen efter D-dagen, då de allierade landsteg i Normandie. Bilderna togs fram för att cirkuleras i stor upplaga, och de spreds i stora mängder bland soldater och gränsvakter.

Annons
Annons
Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND Bild 1 av 1

16 / 32

Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND

Version 3: Adolf Hitler som han skulle ha sett ut med bredare mustasch, glasögon och annan frisyr. ”Att OSS valde ut just Eddie Senz till uppdraget beror på att han som makeup-artist på Paramount gjort sig känd för att kunna maskera folk till oigenkännlighet. Han var en stor konstnär i det avseendet. Förmodligen ritade/målade han direkt på bilderna”, säger Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND Bild 1 av 1

17 / 32

Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND

Version 4 som togs fram: Adolf Hitler som han skulle ha sett ut utan hår och mustasch. På nästa bild syns originalbilden som konstnären utgick ifrån.

Annons
Annons
Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND Bild 1 av 1

18 / 32

Foto: NATIONAL ARCHIVES AT COLLEGE PARK, MARYLAND

Orginalbilden på Adolf Hitler som konstnären Eddie Senz utgick ifrån. Något gripande blev det ju aldrig – men det sista stora mordförsöket var dock nära att lyckas – 20 juli 1944.

Annons
Annons
Foto: ULLSTEIN BILD Bild 1 av 1

19 / 32

Foto: ULLSTEIN BILD

Claus von Stauffenberg var den som skulle utföra det mordförsök som var närmast att lyckas. Här syns han längst till vänster i bild i Adolf Hitlers närhet fem dagar före attentatet – den 15 juli 1944. Denna dag skulle Stauffenberg slå till här vid högkvarter ”Varglyan” i Rastenburg, men dådet ställdes in eftersom Heinrich Himmler inte var närvarande. Läget kom i stället den 20 juli:

Annons
Annons
Foto: ULLSTEIN BILD Bild 1 av 1

20 / 32

Foto: ULLSTEIN BILD

Här en bild från attentatsdagen den 20 juli 1944. Hitler i samspråk med propagandaminister Joseph Goebbles. De visste då inte om den plan som gick ut på att båda skulle mördas denna dag. Tyska officerare planerade att genom attentatet genomföra en militärkupp. Man skulle bland annat ta kontroll över landets städer och radiostationer, avväpna SS och arrestera de ledande nazisterna. Överste Claus Schenk von Stauffenberg gjorde entré på mötet i ”Varglyan” med en portfölj innehållande en bomb.

Annons
Annons
Foto: REX FEATURES Bild 1 av 1

21 / 32

Foto: REX FEATURES

I rummet för konferensen fanns ett ekbord som var 5,5 meter långt. Claus Schenk von Stauffenberg (bilden) satte sig och placerade portföljen på golvet, på insidan av det ena bordsstödet – cirka två meter från Hitler. Därefter ursäktade sig Stauffenberg och smög sig ut. Överste Heinz Brandt flyttade portföljen, då den stod i vägen för honom, och placerade den på andra sidan av bordsstödet. Detta räddade troligen Hitlers liv, medan Brandt dog när bomben exploderade. Stauffenberg befann sig då tillsammans med en medsvuren i en annan byggnad, såg explosionen och trodde att alla i konferensrummet dödats. På nästa bild syns förödelsen.

Annons
Annons
Foto: AP Bild 1 av 1

22 / 32

Foto: AP

Stuaffenberg var övertygad om att Hitler dödats i explosionen. Här syns dock Hitler inspektera det förstörda rummet efteråt. Hitler fick bland annat brännskador på benen och spräckta trumhinnor. Fyra andra personer dödades. Inledningsvis var det oklart för de närvarande vad som orsakat explosionen och först efter ungefär två timmar stod det klart att överste Stauffenberg var den som utfört attentatet. Dock förelåg inga misstankar om att en kupp just i detta ögonblick pågick för fullt i Berlin.

Annons
Annons
Foto: GERMAN FEDERAL ARCHIVES Bild 1 av 2

SvD 21 juli 1944 – en av flera förstasidor där mordförsök mot Adolf Hitler tas upp.

Bild 2 av 2

23 / 32

Foto: GERMAN FEDERAL ARCHIVES

Adolf Hitler visar den förstörda lokalen för italienske Benito Mussolini som anlände till platsen senare samma dag. Stauffenberg hade, i tron att Hitler var död, begett sig till Berlin för att fullfölja kuppen, men strax efter halv sju på kvällen sändes en kommuniké ut via radio om att det gjorts ett misslyckat försök att döda Hitler. Senare greps huvudmännen bakom kuppen. Stauffenberg fanns bland de som direkt arkebuserades på gårdsplanen till krigsdepartementet. ”Stauffenberg har efteråt fått en lite oförtjänt hjältegloria. Han vill egentligen inte avsluta kriget utan bara ändra taktiken genom att få till en separat fred med väst och strida mot ryssarna”, säger Christer Bergström.

SvD 21 juli 1944 – en av flera förstasidor där mordförsök mot Adolf Hitler tas upp.
SvD 21 juli 1944 – en av flera förstasidor där mordförsök mot Adolf Hitler tas upp.
Läs vad SvD skrev 21 juli 1944 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

24 / 32

SvD 22 juli 1944: Efter det misslyckade attentatet följde en våg av arresteringar, vilka åtföljdes av tortyr och dödsdomar. I SvD står denna dag bland annat: ”Resenärer, som anlänt till Sverige, medföra uppgifter som talrika arkebuseringar inom den tyska officerskåren – det talas om hundratals skjutna – och vidare uppges Gestapo ha företagit tusentals arresteringar främst bland arbetare i Berlin. På officiellt håll föreligga inga uppgifter om vilka officerare som skjutits eller begått självmord bortsett från ett meddelande, att förre stabschefen Beck arkebuserats”.

Se hela tidningen från 22 juli 1944 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Foto: CORBIS Bild 1 av 1

25 / 32

Foto: CORBIS

Strax efter klockan ett på natten sändes Hitlers radiotal (här en bild från talet) i vilket han förklarade att han var vid full hälsa och att man skulle göra upp räkningen med de inblandade. ”Det här dådet stärkte Hitler makt och självförtroende. Han ska ha rest sig glädjestrålande efter smällen och förkunnat att han var odödlig. Efter detta var det ingen som ville säga emot honom under en period och därför fick han lättare att besluta om Ardenneroffensiven, säger Christer Bergström som har skrivit ”Ardennerna 1944–1945 – Hitlers vinteroffensiv”. ”Det här var det sista mordförsöket som var nära att lyckas. Efter detta hade Hitler tusentals man som hela tiden skyddade honom. Så man kan säga att tre attentat var nära att lyckas och i dessa fall var det bara turen som räddade Hitler”, säger Christer Bergström.

Annons
Annons
Foto: AP Bild 1 av 1

26 / 32

Foto: AP

Frågan är vad som hade hänt om Hitler hade mördats 20 juli 1944 (här tar han avsked av Benito Mussolini efteråt). Christer Bergström: ”Om kuppen lyckats skulle kuppmakarna genast ha anhållit om vapenstillestånd med de västallierade. Detta hade inte de västallierade gått med på, så kriget skulle ha fortsatt. Ardenneroffensiven - som var Hitlers idé - skulle sannolikt inte ha blivit av, och därför hade kriget kanske blivit flera månader kortare. Berlin kanske skulle ha intagits av de västallierade, och järnridån kunde ha gått mellan Tyskland och Polen. De värsta konsekvenserna skulle ha varit dels att Hitler hade kunnat få en hjältegloria (historiker hade spekulerat i om han inte kunnat vända krigslyckan med alla ”undervapen” som var på gång), och dels hade Förintelsen inte kunnat dokumenteras på samma sätt eftersom spåren av dödslägren med största sannolikhet hade hunnit sopats undan. Än i dag kanske stora delar av den tyska befolkningen skulle ha samlats runt ikonen Hitler”, säger Christer Bergström. Vi avslutar nu denna bildberättelse med att visa några exempel på hur SvD såg ut dagarna fram till Adolf Hitler slutligen begick självmord i bunkern i april 1945.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

27 / 32

Här ett något annorlunda telegram några dagar efter det sista attentatet – ur SvD 22 juli 1944: Reuters rapporterar att en spökröst uppträdde i den tyska transoceana radioutsändningen avsedd för Afrika och Asien. Så här skriver SvD: ”Rösten ingrep varje gång uppläsaren gjorde en paus för att hämta andan. När uppläsaren talade om attentatet mot Hitler skrek rösten: ”Hitler måste gå”. Då uppläsaren talade om östfronten inföll spökrösten: ”Fronten håller på att falla samman”. Efter den tyska kommunikén förklarade rösten: ”Lögn alltsammans”. Uppläsaren förkortade därefter sina pauser och utsändningen utvecklade sig till en kapplöpning mellan honom och spökrösten. Mot slutet spelades militärmarscher för att dränka rösten”.

Se hela tidningen från 22 juli 1944 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

28 / 32

SvD, 25 april 1945: En av rubrikerna denna dag: ”Hitler leder Berlinförsvaret från underjordisk fästning”. Det står bland annat i en artikel daterad London: ”Om Hitler verkligen är i Berlin kan det hända att han nu befinner sig inne i den ryska fällan. Militära observatörer här framhålla att allt skall göras för att fånga honom levande”. I en annan artikel står att Hitler leder striden från ”en stor underjordisk fästning” under kvarteren vid Bendlerstrasse. Det rapporteras också att alla Hitler-porträtt har tagits bort i butiksfönstren i schweiziska Konstanz och att den nazistiska administrationen har flytt.

Se hela tidningen från 25 april 1945 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

29 / 32

26 april 1945, några dagar före självmordet: SvD skriver om att det nu inte finns många radiostationer kvar att använda för den tyska ledningen. Berlinradion uppgav dock att Hitler är vid liv och personligen leder försvaret av den tyska huvudstaden. Även Hamburgradion ska ha nått ut med ett budskap: ”Under kanonernas dån och smatter från kulsprutor gav frontkorrespondenten en målande skildring av infernot i Berlin, som emellertid blev mycket kort sedan en granat slagit ned i närheten”. Hamburgradion berättar också att ”en förtjänstfull officer i dag ur Hitlers hand mottagit en hög utmärkelse”.

Se hela tidningen från 26 april 1945 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

30 / 32

SvD 28 april 1945: Rubriken: ”Hitler invalid”. Nu uppges att Hitler, som befinner sig i Berlin, ska ha ”drabbats av hjärnblödning och är fullständigt invalid”. Det står också följande: ”Hans tillstånd förtiges med hänsyn till de verkningar som meddelandet skulle få för den tyska befolkningen. Det tros att budskapet om Hitlers död omedelbart skulle medföra masskapitulation”.

Se hela tidningen från 28 april 1945 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

31 / 32

SvD 29 april 1945: Rubriken alltså: ”Hitler döende – Tyskland kapitulerar”. Längre in i tidningen står det: ”Enligt från München ingående uppgifter har Goebbels dödats och Hitler svårt sårats under bombardemanget av Berlin”. Det står också att ”den sista händelserika aprilveckan 1945 har avslutats med Himmlers sensationella kapitulationserbjudande i vilket han bekräftar att Hitler är döende”. Men det förtydligas också att ”så länge Hitler ännu är i livet äro de tyska officerarna bundna till honom genom sin trohetsed, och striden kommer därför på många håll att fortsätta”.

Se hela tidningen från 29 april 1945 här (SvD Premium) svd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

32 / 32

SvD 30 april 1945: I dag kommer slutligen nyheten att Adolf Hitler har begått självmord i sin bunker. På samma förstasida kommer också nyheten att italienske diktatorn Mussolini har avrättats och att liket ställts ut offentligt. I nyhetsvärde är väl denna förstasida svårslagen i SvD:s historia. ”Denna samtidighet med Mussolinis frånfälle framstår som en hart när astrologisk doublé på diktatorer”, skrivs det på annan plats i tidningen.

Se hela tidningen från 30 april 1945 här (SvD Premium) svd.se

I SvD:s historiska sidarkiv går det som sagt att hitta alla tidningssidor sedan tidningen startades 1884. Testa gärna att söka själva här:

Laddar…
Via denna länk kommer ni till SvD:s historiska sidarkiv svd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons