Annons

Vägs ände för den styrda demokratin?

Tobias Ljungvall, om att Putins Ryssland balanserar vid en avgrund.

Under strecket
Publicerad

Stödet för Josef Stalin växer.

Foto: Alexander Zemlianichenko/TT Bild 1 av 1

Stödet för Josef Stalin växer.

Foto: Alexander Zemlianichenko/TT Bild 1 av 1
Stödet för Josef Stalin växer.
Stödet för Josef Stalin växer. Foto: Alexander Zemlianichenko/TT

Vägs ände för den styrda demokratin, lyder en av programpunkterna vid Östgruppens Rysslandsdagar 22–24 oktober, följt av ett frågetecken. Bakgrunden är en uppmärksammad artikel av Kremls demoniske hovideolog Vladislav Surkov i februari. Surkov, som tidigare under Putinepoken myntade de motsägelsefulla begreppen styrd demokrati och suverän demokrati, menade att tiden nu är mogen att skingra hans egna dimridåer och låta Ryssland träda fram som det självhärskardöme det är.

Någon omedelbar implementering av Surkovs maning har vi visserligen inte sett. Men sommarens upptakt till lokalvalen i september pekade även den på ett förestående skifte: maktpartiet Enade Ryssland – som nu väcker rekordhög motvilja inom befolkningen – vågade inte lansera sina kandidater i eget namn utan lät dem ställa upp som partilösa. 

Annons
Annons

Samtidigt har stödet för Stalin aldrig varit större. Förmodligen handlar även detta om att många skulle vilja se utrensningar just bland dagens makthavare.

Ett annat uttryck för att landet balanserar vid en avgrund har varit turerna kring dess representation i Europarådets parlamentariska församling. Efter fem år utan rösträtt – på grund av aggressionen mot Ukraina – fanns en utbredd rädsla för att Ryssland skulle lämna rådet helt och hållet.

Dess juridiska system skulle då frikopplas från människorättsdomstolen i Strasbourg, den förmodligen viktigaste återhållande faktorn mot politiska beställningsdomar och andra rättsövergrepp. Ett utträde skulle också bädda för dödsstraffets återinförande, något som förenklas av att straffet trots tjugotvå års moratorium aldrig formellt har avskaffats. Röster för ett återinförande har de senaste veckorna höjts i spåren av mordet på en liten flicka i Saratov. Den regimtrogna eliten är dock splittrad. Säkert anar många inom denna att deras egen tillvaro då skulle bli mer osäker.

Tills vidare blir dock Ryssland kvar i Europarådet. I juni återfick landet nämligen sin rösträtt i parlamentariska församlingen, genom diverse juridiska krumbukter från dennas sida. Det var en tydlig eftergift och prestigeförlust men kanske samtidigt en pragmatisk och rimlig utväg.

Det var i alla fall något som många ryska människorättsförsvarare hade hoppats på, även om Ukraina av lättbegripliga skäl protesterade mot beslutet.

Andra teman på årets Rysslandsdagar är migration, den ryska yttrandefrihetens gränser, och vilka möjligheter Sverige och EU har att stödja det ryska civilsamhället. Och självklart innebär Putinsystemets kris även nya möjligheter för de ryska demokratiska krafterna.

TOBIAS LJUNGVALL är informationshandläggare på Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och redaktör för nyhetssidan iöst.nu.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons