Annons

Swede HollowVåldsam skröna om svenskamerikaner på botten

Peter Engman och Marie Richardson i ”Swede Hollow” på Elverket
Peter Engman och Marie Richardson i ”Swede Hollow” på Elverket Foto: Sören Vilks

Alexander Mørk-Eidems uppsättning av ”Swede Hollow” ger med publiken som medskapare en kärleksfull bild av svenskar på samhällets botten.

Under strecket
Publicerad

Swede Hollow

Genre
Teater
Regi
Alexander Mørk-Eidem
Medverkande
Tanja Lorentzon, Peter Engman, Nour El-Refai, Marie Richardson, Reuben Sallmander, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Michael Jonsson, Otto Hargne.
Var
Dramaten, Elverket
Text
Ola Larsmo

Dramatisering, scenografi: Alexander Mørk-Eidem Ljus: Ellen Ruge

Publiken bär säkert med sig minnen av amerikafarande släktingar, egen utvandring eller Vilhelm Mobergs utvandrarepos till ”Swede Hollow” på Dramatens Elverket.

Jag är nyfiken på hur Alexander Mørk-Eidem ska gestalta världen i Ola Larsmos roman med bara åtta skådespelare. Och hur går hans vilda registil ihop med Larsmos stillsamma berättande?

Det visar sig gå mycket bra i ett scenrum med korsande träspänger och en lång stege mot taket. Publiken sitter i själva spelplatsen, på kuddar, eller enkla bänkar. Ibland inbjudna att delta bidrar vi till att gestalta den större världen, mest en usel håla i staden St Paul i Minnesota. Ellen Ruges ljus är också en viktig medspelare.  

Skådespelarna rör sig fritt i rummet, allra friast Michael Jonsson som klänger omkring som en cirkusartist. Hans frihetstörstande Leonard Hammerberg är charmig men inte helt att lita på.

Annars är männen här trogna och rejäla om ock tystlåtna och passiva. Men via Larsmos metod att byta berättare och perspektiv och återge osagda tankar får vi ändå veta vad de känner. Och Mørk-Eidem ligger hela tiden nära romanen, utom att Tanja Lorentzons Anna Klar här får minnas tillbaka från ålderns höst, då det mesta är över.

Annons
Annons

Berättelsen lunkar på, i kronologisk ordning, från båtresan över Atlanten tills Swede Hollow helt jämnats med marken. Här förekommer både våld och mord, men dramatiken och vreden lurar under ytan och drabbar oftare ting än människor, som då Peter Engmans Gustaf dunkar sin hammare i en stolpe med full kraft.

En stark tråd binder ihop berättelsen: David Lundgrens (Otto Hargne) kärlek till den gifta Agnes drar honom till Amerika och lockar flera andra. Hans tragiska historia gestaltas här som ett uppsluppet skillingtryck med musik.

Nour-El Refais Ellen kämpar sig bort från smuts och dålig lukt i en utåt sett lyckad klassresa, som aldrig gör henne riktigt glad. Marie Richardsons olycksdrabbade lillasyster Elisabet blir däremot väldigt livad på scenen, oppositionell och livlig och hoppfull in i det sista.

Marie Richardsons olycksdrabbade lillasyster Elisabet blir däremot väldigt livad på scenen, oppositionell och hoppfull in i det sista.

Ledare i den svenska kolonin är utan tvivel Inga, gestaltad med stor auktoritet av Hulda Lind Jóhannsdóttir, som också bidrar med sträv humor som då hon informerar Reuben Sallmanders tunge Jonathan om deras förestående bröllop.

Skådespelarna har var sin större roll, men gör också ett antal mindre, utan att byta utseende eller sina modernt vardagliga kläder. Det funkar. Bara Ellens uppstigande markeras då Nour-el-Refai så småningom får bära tids- och klasstypiska dräkter.

”Swede Hollow” gestaltar människor på samhällets så kallade botten, visar deras individualitet och begär. De rejäla är viktiga, men också utbrytarna, som i likhet med de ”excentriska” hjulen på ett tåg är betydelsefulla för all framåtrörelse. Vi påminns om att några alltid befinner sig längst ner, och ibland kan de till och med vara svenskar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons