Annons

EmilVåldtäktsdömd huvudperson ger krypande obehag

Författaren och musikern Johan Heltne (f 1977) romandebuterade 2014  med ”Det finns ingenting att vara rädd för”,  om Jonatans uppväxt inom Livets ord. Förra året blev den pjäs på Uppsala stadsteater. Nu ska den också filmatiseras.
Författaren och musikern Johan Heltne (f 1977) romandebuterade 2014 med ”Det finns ingenting att vara rädd för”, om Jonatans uppväxt inom Livets ord. Förra året blev den pjäs på Uppsala stadsteater. Nu ska den också filmatiseras. Foto: Alva Willemark

Med romanen om Emil som frias i hovrätten för en våldtäkt, men fortsatt bär på sin skuld, landar författaren Johan Heltne mitt i svallvågorna av metoo. En under huden-krypande läsning som bär spår av Hitchcock – och som väcker känslor av såväl äckel som förtrollning hos SvD:s kritiker.

Under strecket
Publicerad

Emil av Johan Heltne

Bild 1 av 1

Emil av Johan Heltne

Bild 1 av 1

Emil

Författare
Johan Heltne
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur

295 s.

Johan Heltne debuterade med den uppmärksammade romanenDet finns ingenting att vara rädd för”, om en tonårig killes uppväxt i frikyrkan Livets Ord. Hans nya roman, ”Emil”, handlar också den om en ung mans resa mot vuxenvärlden, och liksom den förra boken utspelar sig handlingen i Uppsala. Men här är det inte kyrkan som är problemet, utan skulden.

Emil, som en gång hette Fredrik, är nämligen dömd för våldtäkt, anmäld av en före detta flickvän. Han bedyrar sin oskuld och när han frias i hovrätten måste han försöka anpassa sig till vardagslivet igen. Men är det ens möjligt?

”Emilär en berättelse om våld, och kanske även om det omtvistade uttrycket ”våldtäktskultur”. Hjeltne utforskar den tunna linjen mellan samtycke och tvång, mellan hårdhänt sex och övergrepp. Frågan om var gränsen går är i högsta grad aktuell, vilket inte minst metoo-rörelsen har visat.

Emil av Johan Heltne
Emil av Johan Heltne
Annons
Annons

”Emilär smart nog förlagd till det tidiga 2000-talet, före de sociala mediernas inträde i våra liv, då många unga människor inte hade tillgång till samma språk och begrepp för att prata om sexuella gråzoner. Boken är ett slags studie av Emils kamp med sig själv för att förstå vad det egentligen var som hände den där alkoholstinna natten. Efter den friande domen bestämmer han sig för att förändra det levnadssätt som lett fram till anmälan: en tillvaro kantad av alkohol, hårt festande, tillfälliga kontakter och porr. Han kallar den nya livsstilen för ”reglerna” och efterföljer dem slaviskt. Men inte ens benhård disciplin kan hålla tankarna i schack. Under en resa till Kanarieöarna träffar Emil en kvinna som äntligen får honom att börja gräva i det förflutna.

Det finns en moralisk aspekt här: hur mycket förlåtelse och förståelse är offret skyldig sin förövare? Förtjänar en man som erkänner sin skuld applåder och beröm?

När ”Emil” är som bäst liknar den lite Hitchcock: Heltne skriver fram en tryckt stämning där man som läsare är osäker på vad som är sanning och vad som är lögn. Dessutom är Emil själv en opålitlig (och ganska otrevlig) berättare. Den förtätade stämningen löses upp en del i bokens sista del, men det är kanske oundvikligt – det här är den typ av berättelse som bygger upp en stark spänning, och till slut måste strängen brista. Men när den väl gör det och skuldfrågan kristalliseras blir resultatet något av ett antiklimax. Å andra sidan finns en poäng med Heltnes försiktiga, lite ambivalenta angreppssätt: han serverar inga moralkakor, och han vägrar ge läsaren (och Emil) ett konkret avslut. Det finns en moralisk aspekt här: hur mycket förlåtelse och förståelse är offret skyldig sin förövare? Förtjänar en man som erkänner sin skuld applåder och beröm?

Emil är en krypande roman. Den genomsyras av obehag, och Heltne gestaltar skickligt huvudpersonens främlingskap inför sig själv och dem han älskar. Jag vet inte hur jag ska känna inför honom: är jag äcklad, väcks min medkänsla? Hur som helst vill jag inte lägga boken ifrån mig förrän jag läst ut den: det finns ett driv i Heltnes avvaktande, korthuggna prosa, ett slags oändlig sorg som samtidigt är liksom förtrollande. Med ”Emil” har Johan Heltne skrivit en bok som ingår i samtidens sexuella och moraliska zeitgeist, och han har gjort det med värdighet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons