Annons

Sofia Lilly Jönsson:Väljarna i kyrkovalet tvingas göra våld på sina övertygelser

Svenska kyrkan är en aktiv aktör under politikerveckan i Almedalen.
Svenska kyrkan är en aktiv aktör under politikerveckan i Almedalen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Många är trötta på partipolitiken inom kyrkan och de ”opolitiska” alternativen lär göra succé i kyrkovalet. Men det kommer inte att stoppa politiseringen av kyrkan. Det kan bara den radikalt kristna modellen göra.

Under strecket
Publicerad

Trovärdig, lärde en författare mig en gång, framstår den romankaraktär som är motsägelsefull. En platt figur har bara en sida.

Trovärdig, värdig tro. Jag brukar vända på ordet i tanken när någon listigt framhåller motsägelser i Jesu personlighet i syfte att undergräva tron på honom. Just det att han var en riktig, sammansatt människa är det som gör honom trovärdig, mer än om han diktats upp och framställts huggen i ett stycke som en dålig romanfigur.

Motsägelserna i personen Jesus är relevanta att minnas nu när Svenska kyrkan ska gå till val. I en biblisk modell är motsägelserna en styrka. Sanningen är sanningen och genom våra olika perspektiv hjälper vi varandra att se den. Vi är inte menade att vinna över varandra, utan att komplettera varandra.

De motsägelser som finns hos personen Jesus motsvaras inte av ett toppstyrt Svenska kyrkan som talar med en röst på ett tveksamt parlamentariskt mandat.

Lärjungarna tolkar ofta olika vad Jesus säger och de tycker olika om vad som bör göras. Ingen gång löser Jesus dispyten med att föreslå att de ska bilda partier och rösta om saken. Församlingsbyggaren Paulus försöker med förnuftiga argument få de kristna att lösa sina problem här och nu, inte genom ett majoritetsval vart fjärde år. Och de motsägelser som finns hos personen Jesus motsvaras inte av ett toppstyrt Svenska kyrkan som talar med en röst på ett tveksamt parlamentariskt mandat.

Annons
Annons

Visst, min poäng är grovt yxad, men jag tror inte att jag är alldeles fel ute.

Det finns i Bibeln till och med antydningar om att demokrati kan gå emot Guds vilja. Guldkalven, avguden, kommer till genom folkstyre. Valet att frige rövaren Barabbas istället för Jesus är resultatet av en folkomröstning, som teologen Stanley Hauerwas har påpekat. I kyrkan är sanningen det rätta, oavsett om den är en minoritetsuppfattning.

Det är definitivt ett svårsmält påstående. Absolut kan det leda fel. Men för att ta en devis som är populär i religionsdialogens sammanhang: ta inte det sämsta från andra och jämför med det bästa hos dig själv. Alltså: ta inte det mest korrumperade exemplet på en religiös förtryckarregim och ställ det mot ett ideal där ett påläst folk på valdagen går man ur huse för att rösta på sin kandidat. Så ser inte demokratin i Svenska kyrkan ut idag.

Den rådande formen av parlamentarism i Svenska kyrkan har kommit till vägs ände. Den gör kyrkan obegriplig för vanligt folk och stänger ute mer än den inkluderar.

Vi har en kyrkostyrelse vars propositioner nästan aldrig granskas i de breda medierna, nästan 30 000 personer som ska väljas, 5,2 miljoner röstberättigade som alltför sällan vet vad deras kyrkoråd gör, ett kyrkoval där nio av tio inte röstar och ännu färre är insatta i de aktuella frågorna. Det vi vill ha av ett styrelseskick är kunnig och rättvis ledning. Kyrkovalet leder inte till det, även om det innefattar ett moment där man stoppar valsedlar i en låda.

Den rådande formen av parlamentarism i Svenska kyrkan har kommit till vägs ände. Den gör kyrkan obegriplig för vanligt folk och stänger ute mer än den inkluderar. Kyrkan kidnappas av partipolitiska intressen: en stark retorik i valrörelsen uppmanar att rösta på SD för att stoppa S, eller att rösta på S för att stoppa SD.

Annons
Annons

De flesta förstår nu att Svenska kyrkans styrelseskick måste reformeras. Svårare är att veta vad man ska rösta på. Vad vill nomineringsgrupperna som inte är partier?

Posk, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, håller hög svansföring och framhåller för alla som vill lyssna att de inte är något parti som Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern, som ställer upp i kyrkovalet som partier.

Det räcker dock inte. I närtid finns exempel på hur politiskt aktiva företrädare använder Posk för att driva sin partipolitiska linje i alla fall. I Visby har förtroendevalda i kyrkorådet, organiserade för Moderaterna i politiken, styrt församlingen mot vinstdrivande verksamhet i välfärden, något som biskopen i stiftet kallat för en ”nedmontering av kyrkans grundläggande uppgift”. Posks riksstyrelse är medvetna om situationen, men säger sig inte kunna påverka sina lokalföreningar.

Många inom kyrkan är trötta på partipolitiken och Posk lär göra ett rekordval. När Posk får mer inflytande i Svenska kyrkan blir det naturligtvis attraktivt för personer som vill få igenom sin partipolitiska vision. Vad har det då för betydelse att listan kallas partipolitiskt obunden? Posk måste förklara hur de ska lösa detta för att kunna framstå som ett verkligt alternativ. Som det är idag är en röst på Posk en röst på vad som helst.

I åratal har Frimodig kyrka motionerat i kyrkomötet om satsningar på undervisning om kristen tro, fokus på lokalt församlingsliv och mission.

Kyrkovalet 2017 handlar om vad Svenska kyrkan ska vara – en självständig röst mot alla världens härskare eller en kopia av den svenska riksdagspolitiken. Att rösta på ett parti för att stoppa ett annat kommer inte att göra slut med partipolitiken i kyrkan. Bara ett annat system kan göra det.

Annons
Annons

I kyrkomötet, alltså riksnivån som man röstar till, finns också en liten grupp som kallar sig Frimodig kyrka. I åratal har Frimodig kyrka motionerat i kyrkomötet om satsningar på undervisning om kristen tro, fokus på lokalt församlingsliv och mission. De har röstat emot utvecklingen till partipolitik och stordrift i varje led och kan säga vad var det vi sa varenda dag i veckan om den Svenska kyrkans kris som det senaste året blivit synlig för alla.

När Frimodig kyrkas Dag Sandahl i Kyrkans Tidning ombeds kommentera en opinionsundersökning bland Svenska kyrkans medlemmar svarar han att de inte begränsas av vad medlemmarna tycker; i kyrkan har till och med de döda en röst: ”Vi står samman med Lina Sandell, Martin Luther, apostlarna, heliga Birgitta, Ansgar, Polykarpos – rubbet”.

Många skulle säkert hålla med om att det är en attraktiv kyrkosyn, om kyrkan som en idé- och kulturtradition som ger något unikt till världen.

Samtidigt är Frimodig kyrkas konservativa linje om samkönade äktenskap för dessa många helt otänkbar att stödja.

Om den politiska modellen att ställa grupp mot grupp i Svenska kyrkan någonsin ska upphöra så måste den radikalt kristna modellen få mer inflytande. Men kyrkovalet är utformat så att man röstar på ett helt paket om organisation och teologiskt sakinnehåll. Det bakbinder väljare som vill göra ett konstruktivt val om kyrkans framtid.

Själv röstar jag inte på söndag. Sedan många år är jag inte medlem i Svenska kyrkan. Det började som ett sätt att rädda en tro, men har med tiden blivit en markering mot en organisation som blandar ihop medlemmar med kunder och världslig makt med andlig. Jag är kyrkan. Jag vägrar flytta på mig för en futtig bit papper.

Men hur ni som har rösträtt ska välja är ett dilemma som många av er förmodligen måste lösa genom att göra våld på era övertygelser. Det är inte vad den kristna tron ska göra för er. Det är faktiskt motsatsen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons