Annons

Teresa Küchler:Väljarna kan få ”premiärminister” som de inte bett om

Vem ska efterträda honom? Efterträdaren till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ska utses.
Vem ska efterträda honom? Efterträdaren till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ska utses. Foto: Francisco Seco/AP

Vem ska få EU-systemets tyngsta jobb som ordförande för EU-kommissionen? EU-parlamentets stora politiska grupper viftar med valresultatet från i söndags och insisterar på att jobbet måste gå till deras toppkandidat. Men motståndet är stort.

Under strecket
Publicerad

Margrethe Vestager, Manfred Weber och Frans Timmermans under spitzenkandidatdebatten tidigare i maj.

Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 1

BRYSSEL När Stefan Löfven, Angela Merkel, Emmanuel Macron och de andra av EU:s stats- och regeringschefer på tisdagskvällen träffas för en första sondering om hur unionen ligger efter EU-valet, så är det ”spitzenkandidaternas” vara eller icke vara som förväntas dominera middagssamtalet.

Lite bakgrund: I EU:s senaste regelbok, Lissabonfördraget från 2009, står det att EU:s stats- och regeringschefer måste ta resultatet i valet till EU-parlamentet ”i beaktning” när de väljer ordförande till EU-kommissionen.

Denna paragraf har EU-parlamentets partigrupper i en logisk saltomortal valt att tolka som att de efter varje EU-val ska förse EU-kommissionen med en ordförande.

Så de har alltså tagit fram sina egna toppkandidater – ”spitzenkandidaten” på tyska – och kampanjat med turnébussar, helsidesreklamer i dagspressen och tv-debatter à la amerikanskt presidentval.

I EU-valet i söndags fick den europeiska klassiska högern, EPP-gruppen som svenska moderater och kristdemokrater ingår i, flest röster. Den person som därför nu anser sig ha rätt till toppjobbet som EU-kommissionsordförande är EPP:s gruppledare i Bryssel, den tyske kristdemokraten Manfred Weber.

Annons
Annons

Margrethe Vestager, Manfred Weber och Frans Timmermans under spitzenkandidatdebatten tidigare i maj.

Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 1

Toppkandidaterna har på helt eget bevåg förvandlat EU-valet till ett personval om dem själva.

När Weber på söndagskvällen talade till ett pressuppbåd i Bryssel var han glasklar: väljarna valde honom – jobbet är hans.

Men långt ifrån alla fördragsexperter håller med om tolkningen att EU-parlamentet har rätt att tillsätta toppjobbet i EU-kommissionen, i stället för att EU:s stats- och regeringschefer gör det, som hittills.

Att man gick med på att ge Jean-Claude Juncker jobbet förra gången, trots att han faktiskt var spitzenkandidat, var troligtvis för att man ändå hade honom i åtanke för jobbet: en före detta premiärminister med långt internationellt CV från ett litet, ”harmlöst” land – en ganska vanlig ordförande, alltså.

Margrethe Vestager, Manfred Weber och Frans Timmermans under spitzenkandidatdebatten tidigare i maj.
Margrethe Vestager, Manfred Weber och Frans Timmermans under spitzenkandidatdebatten tidigare i maj. Foto: Yvonne Åsell

Och långt ifrån alla EU-länders stats- och regeringschefer vill ha spitzenkandidatsystemet. Frankrikes president Emmanuel Macron har öppet avvisat det som odemokratiskt. Han är inte ensam.

För toppkandidaterna har inte bara på helt eget bevåg förvandlat EU-valet till ett personval om dem själva. Spitzenkandidatsystemet innebär också att man förvandlar rollen som EU-kommissionens ordförande, till en roll mycket nära en klassisk premiärministers – en makthavare som är vald på politiska premisser i allmänna val och backas upp av en parlamentarisk majoritet. En inte helt oproblematisk omskrivning av EU-kommissionens arbetsuppdrag.

EU-parlamentet har inte ställt väljarna frågan om de vill att EU ska ha en politiskt vald premiärminister.

EU-kommissionen är en i huvudsak teknokratisk konstruktion som lägger lagförslag, jämkar i förhandlingar mellan EU-länderna och EU-parlamentet och verkställer klubbade beslut. Det är EU-kommissionen som drar länder som inte följer EU:s regler inför EU-domstolen. EU-kommissionen har också rollen som neutral domare i dispyter mellan EU-länder.

Om EU-kommissionens ordförande däremot får en tydlig politisk profil och färg, blir institutionens trovärdighet som neutral initiativtagare, medlare och domare lika med noll. Kan man lita på att en uttalat socialdemokratisk EU-kommissionsordförande kommer att kritisera en vänsterregering som bryter mot EU-regler med samma kraft som när en högerregering gör det?

EU-parlamentet har inte heller ställt väljarna frågan om de vill att EU ska ha en politiskt vald premiärminister.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons