Annons

”Vi skulle leva i muslimskt paradis – var ett misstag”

Aida Sarina från Kazakstan anslöt sig till terrorsekten IS – nu har hon välkomnats hem av sin regering.
Aida Sarina från Kazakstan anslöt sig till terrorsekten IS – nu har hon välkomnats hem av sin regering. Foto: Gunilla von Hall

”Min tid bland terroristerna är förbi”. Efter fem år med Islamiska staten ville 26-åriga Aida hem. SvD har träffat småbarnsmamman från Kazakstan – landet som tar hem alla IS-anhängare.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I Islamiska staten var alla kvinnor tvingade att bära svarta och hellånga slöjor, berättar Aida. Nu har har bytt klädstil och bär bara benvitt och inte heller handskar. ”IS skulle aldrig acceptera mig som jag ser ut idag”.

Foto: Maya Alleruzzo/AP Bild 1 av 5

Den unga änkan Aida säger att hon ångrar sig och aldrig borde levt med Islamiska staten. Men i hemlandet finns fortfarande en misstänksamhet mot henne efter hennes tid med jihadisterna.

Foto: Gunilla von Hall Bild 2 av 5

Karta: Thomas Molén

Bild 3 av 5
Foto: Ali Hashiso/AP Bild 4 av 5

Drömmen slutade med jihadistiskt inferno för den 26-åriga småbarnsmamman. Efter fem år med Islamiska staten ville hon hem – och har välkomnats med stora famnen. SvD har träffat Aida från landet som tar hem alla IS-anhängare.

Foto: Gunilla von Hall Bild 5 av 5

GENÈVE Det skulle bli en efterlängtad romantisk semester i Istanbul. Det nygifta paret från Kazakstan med sonen på åtta månader ville upptäcka världen. Besöka Blå moskén, vandra i basarerna och ta båtturer på Bosporen. Rena drömmen, berättar Aida Sarina som då var 21 år.

– Vi hade tur-och-retur-biljetter. Men efter fem dagar sa min man att vi inte skulle åka hem utan i stället resa till Syrien. Där väntade ett nytt jobb och underbart liv tillsammans med Islamiska staten. Det sa han i alla fall.

Aida tittar ner i det blänkande mahognybordet i den undangömda salen på FN-palatset i Genève där vi träffas. Hon har bruna mandelformade ögon och är klädd i benvit kavaj med matchande huvudduk.

Vi skulle leva i ett paradis tillsammans med muslimer från hela världen.

Hon är påtagligt mager, och har något motvilligt gått med på att bli intervjuad under ett blixtbesök i staden – just som hon räddats ur misären av en regering som går på tvärs med övriga världen.

I nästan fem år har hon levt i terrorgruppen Islamiska statens numera sönderslagna ”kalifat” i Syrien och Irak. Tunga, kaotiska och våldsamma år som började hoppfullt men slutade i mardröm. Hon påstår att hon inte visste att maken Yerlan planerade resan till Syrien, och att hon trodde på löftet om ett bättre liv i annat land.

Annons
Annons

I Islamiska staten var alla kvinnor tvingade att bära svarta och hellånga slöjor, berättar Aida. Nu har har bytt klädstil och bär bara benvitt och inte heller handskar. ”IS skulle aldrig acceptera mig som jag ser ut idag”.

Foto: Maya Alleruzzo/AP Bild 1 av 1

SvD kan inte kontrollera sanningshalten i hennes version om vad hon visste eller inte, samt uppgifter om exakt vad hon gjorde under IS-åren.

– Vi skulle leva i ett paradis tillsammans med muslimer från hela världen. Det var idén om ett kalifat och en egen stat med likasinnade som lockade mig.

Visste du inte vilka brutaliteter som IS begick och förespråkade?

– Jag var inte medveten om detta, svarar Aida undvikande.

Men på plats bevittnade du väl grymheterna och såg dödandet ?

– Jag vill inte prata om det som var. Nu vill jag blicka framåt och bli normal i mitt hemland igen.

I Islamiska staten var alla kvinnor tvingade att bära svarta och hellånga slöjor, berättar Aida. Nu har har bytt klädstil och bär bara benvitt och inte heller handskar. ”IS skulle aldrig acceptera mig som jag ser ut idag”.
I Islamiska staten var alla kvinnor tvingade att bära svarta och hellånga slöjor, berättar Aida. Nu har har bytt klädstil och bär bara benvitt och inte heller handskar. ”IS skulle aldrig acceptera mig som jag ser ut idag”. Foto: Maya Alleruzzo/AP

I mitten av 2015 reste paret till Gaziantep i södra Turkiet med den lilla sonen. Därifrån tog de taxi över gränsen till norra Syrien – och klev in i jihadisternas värld. Yerlan hade jobbat inom Kazakstans oljeindustri och fick jobb på IS beslagtagna oljeanläggningar – jihadisternas stora inkomstkälla.

– Min man hade mycket kunskap om oljeindustrin. Han var väldigt användbar för Islamiska staten. Och han var djupt troende.

Men ett år senare var han död. Maken dödades under ett bombanfall mot oljeanläggningarna, eller som Aida uttrycker saken: ”Han dog på jobbet”. Då började helvetesvandringen för henne och sonen. De hölls i läger tillsammans med andra IS-änkor och bussades runt mellan städer i Syrien och Irak.

Annons
Annons

Den unga änkan Aida säger att hon ångrar sig och aldrig borde levt med Islamiska staten. Men i hemlandet finns fortfarande en misstänksamhet mot henne efter hennes tid med jihadisterna.

Foto: Gunilla von Hall Bild 1 av 1

– Plötsligt dök en vakt upp och sa att vi måste packa allt. Hela mitt liv rymdes i en plastpåse. Utanför väntade bussar och vi togs till en ny plats. Någon sa att vi hölls som mänskliga sköldar i kriget.

Aida började inse att hon begått ett misstag. Förhållandena blev allt sämre, hon var på ständig jakt efter mat och upplevde att hon hölls i fångenskap av jihadisterna.

Då såg jag en massa huvuden spetsade på ett staket.

Ett par gånger försökte den unga änkan fly, men tvingades vända tillbaka då marken var minerad och hon var rädd att dödas av IS-vakter. Hon påstår att hon aldrig insåg makens extremism.

– Jag ångrade mig djupt. Det var ett misstag att gå med i Islamiska staten. Jag var ung och vilsen och visste inte bättre.

En brutal vändpunkt kom en eftermiddag i jihadisternas ”huvudstad” Raqqa.

– Jag skulle ut och handla med min son. Då såg jag en massa huvuden spetsade på ett staket. Det var fruktansvärt. Jag försökte att inte titta, med det vände sig i magen.

– Då kände jag att detta var vansinne och jag måste därifrån. Detta är onda människor.

Den unga änkan Aida säger att hon ångrar sig och aldrig borde levt med Islamiska staten. Men i hemlandet finns fortfarande en misstänksamhet mot henne efter hennes tid med jihadisterna.
Den unga änkan Aida säger att hon ångrar sig och aldrig borde levt med Islamiska staten. Men i hemlandet finns fortfarande en misstänksamhet mot henne efter hennes tid med jihadisterna. Foto: Gunilla von Hall

Aida lyckades ta sig till fots till det kurdiskkontrollerade lägret al-Hol på gränsen mellan Syrien och Irak, dit alltfler människor flydde när kriget mot IS intensifierades 2018 och kaos utbröt. Där hade till sist över 70 000 flyende samlats, bland dem över 500 IS-familjer varav många utlänningar. IS-flyktingarna har hållits i en separat del av lägret.

Annons
Annons

Karta: Thomas Molén

Bild 1 av 1

Andra IS-anhängare hamnade under turkisk kontroll. Turkiet har flera gånger hotat med att skicka hem dem till deras hemländer. Ett nytt sådant besked kom från Turkiet i fredags.

Tiden i al-Hol blev början på slutet för den 26-åriga småbarnsmammans liv med jihadisterna – tack vare en regering som valt en helt annan väg än alla andra länder i världen.

Det är ett större hot att lämna dem i Syrien än att ta hem dem.

Kazakstan har nämligen beslutat att ta hem samtliga medborgare som stridit eller levt med Islamiska staten. Ingen som vill resa hem lämnas kvar i al-Hol eller andra läger. Kazakstan har dessutom flest medborgare som åkt till IS i Syrien och Irak: 800 kazaker sedan 2013.

Repatrieringen i denna så kallade Operation Zhusan har skett i fyra omgångar sedan januari 2019. Hittills har regeringen massflugit hem 595 IS-sympatisörer. Merparten är kvinnor och barn; 406 barn och 156 kvinnor. Av dessa är 106 föräldralösa barn. Men även 43 män som stridit har tagits tillbaka hem.

Karta: Thomas Molén
Karta: Thomas Molén

– Alla kan göra misstag. Människor måste få en andra chans. Vi vill försäkra oss om att de återvänder på säkert sätt och återintegreras i samhället, säger Kazakstans biträdande justitieminister Akerke Ahmetova till SvD.

– Detta är bättre än att de stannar i lägren där frustrationen växer och risken för radikalisering ökar. Det är ett större hot att lämna dem i Syrien än att ta hem dem. De är ju trots allt våra medborgare.

Samtidigt medger hon att reaktionen bland landets befolkning var negativ i början – ”folk var livrädda att vi tog hem terrorister”. Men regeringen är inte naiv, betonar hon. Vägen mot rehabilitering är lång och Operation Zhusan är både ett riskfyllt och kontroversiellt projekt.

Annons
Annons
Foto: Ali Hashiso/AP Bild 1 av 1

Det är gott om gråtmilda historier från ångerfulla kvinnor som hävdar att deras män lurat med dem och att de aldrig sympatiserat med IS, uppgifter som i många fall anses tveksamma. Många återvändande kvinnor betraktas därför som ett mellanting mellan offer och förövare.

Foto: Ali Hashiso/AP

Med de återvändande männen är det tydligare. Alla grips direkt vid hemkomsten och nästan alla har erkänt att de stridit med Islamiska staten. Hittills har tio män dömts till mellan åtta och tio års fängelse för terroristbrott. Samtidigt utreds 14 återvändande kvinnor för terrorbrott och två har dömts för att sprida terroristpropaganda.

– Männen säger att de hade dödats om de var kvar i Syrien. De hade inget annat alternativ än att komma hem och ta sina straff, säger Alim Shaumetov som leder ett av landets 16 rehabiliteringscenter för återvändare.

Andra länder visar stort intresse att följa vårt exempel.

Han förklarar hur rehabiliteringen går till. Alla återvändare måste gå ett månadslångt program med samtal med psykologer, teologer och socialarbetare. De får också viss hjälp med boende och skolor för att kunna återintegreras i samhället. Socialt och juridiskt stöd ska utökas med en ny lag som klassar IS-återvändare som ”personer i svåra situationer”.

Annons
Annons

Drömmen slutade med jihadistiskt inferno för den 26-åriga småbarnsmamman. Efter fem år med Islamiska staten ville hon hem – och har välkomnats med stora famnen. SvD har träffat Aida från landet som tar hem alla IS-anhängare.

Foto: Gunilla von Hall Bild 1 av 1

– Behandlingen är en framgång när de accepterar skuld, och lovar att behandla icke-troende med respekt samt fortsätta studera och varna andra för att begå samma misstag, säger Alim Shaumetov.

– Det viktigaste är sedan att de återvänder till ett normalt liv bland alla andra.

Men fungerar detta? Skeptiker menar att det inte finns effektiva avradikaliseringsprogram. Detta är ingen hundraprocentig garanti, medger Shaumetov.

– I 80 procent av fallen fungerar det, men 20 procent är fortfarande hårdföra jihadister som tror på IS. De släpper vi inte ur sikte en sekund och behandlingen fortsätter.

– Vi anser ändå att detta är bästa sättet att eliminera risken för att terrorism slår tillbaka mot vårt land. Andra länder visar stort intresse att följa vårt exempel.

Drömmen slutade med jihadistiskt inferno för den 26-åriga småbarnsmamman. Efter fem år med Islamiska staten ville hon hem – och har välkomnats med stora famnen. SvD har träffat Aida från landet som tar hem alla IS-anhängare.
Drömmen slutade med jihadistiskt inferno för den 26-åriga småbarnsmamman. Efter fem år med Islamiska staten ville hon hem – och har välkomnats med stora famnen. SvD har träffat Aida från landet som tar hem alla IS-anhängare. Foto: Gunilla von Hall

För Aida och hennes nu femåriga son blev repatrieringen en räddningsplanka. Hon glömmer aldrig dagen när regeringens flygplan fullastat med mat, varma filtar och leksaker stod där och väntade med öppen dörr.

Min tid bland terroristerna är förbi.

Hon har dessutom adopterat en sjuårig pojke från al-Hol vars föräldrar dödades i striderna.

– Jag minns dagen då vi klev ombord på planet. De tårögda blickarna från andra kvinnor och barn som också vill åka hem men tvingas vara kvar då deras länder inte vill ha dem. Några kom från nordiska länder, minns hon.

– Jag vet inte om vi hade överlevt i al-Hol. Nu vill jag jobba för att varna andra för terrorism, och visa att rehabilitering faktiskt fungerar.

Hur kan man lita på att du inte längre är IS-anhängare ? Ses du inte som terroristhot i hemlandet?

– Det är klart att reaktionerna varierar. Men jag ser mig inte som ett hot mot mitt land. Jag begick ett misstag men upplever att jag har förlåtits.

Innan vi skiljs åt pekar hon på sin benvita klädsel som en sorts bevis för sin omvändelse.

– Jag är fortfarande muslim och bär huvudduk. Men IS skulle aldrig acceptera mig som jag ser ut idag. Där tvingades man vara svartklädd hela tiden. I dag bär jag inte ens handskar. Min tid bland terroristerna är förbi.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons