Annons

GarbaDold våning vid Stureplan har förvandlats till finkrog

Garba – matkonst runt hörnet från Stureplan.
Garba – matkonst runt hörnet från Stureplan. Foto: Lisa Arfwidson

Efter att deras restaurang poppat upp på lite olika platser i Stockholm så har kockarna Linn Söderström och Marion Ringborg hittat hem. I en våning på Norrlandsgatan som senast rymt en konsthandel, skapar de nu matkonst.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Garbakockarna Linn Söderström och Marion Ringborg.

Foto: Lisa Arfwidson

Garbas ostron.

Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson

Garbakockarna Linn Söderström och Marion Ringborg.

Foto: Lisa Arfwidson

Garba

Typ
Lyx
Kontakt
Norrlandsgatan 24, 3 tr.

Betyg: 5 av 6

Inga skyltar visar vägen och det känns som att smita in på en hemmahos-fest. I hallen står en klädställning framdragen och så fort vi slagit oss ner får vi in en aptitretare med yttepyttiga knäckesmörgåsar på bladtunt dillkrisp och en klick vispad crème fraiche blandad med saltad citron.

Just den inlagda citrusen är en återkommande ingrediens i rätterna. I köket skymtar vi stora glasburkar som väntar på sin tur – ”de går åt som smör” konstaterar servitören.

Konceptet är en fyrarättersmeny (535 kr) som man byter ut med ungefär två månaders mellanrum.

Så underbart att äta en doft.

Det finns också några smårätter att botanisera bland, vi väljer entusiastiskt radicchio – rosensallat – med kaprisdressing, karamelliserad pinjenöt och lavendel och blir inte besvikna. De sockriga pinjenötterna möter såväl lavendeln – så underbart att äta en doft – som beskan i salladen och det österrikiska naturvinet Kalkundkisel (som smakar likadant som det låter).

Garbakockarna Linn Söderström och Marion Ringborg.
Garbakockarna Linn Söderström och Marion Ringborg. Foto: Lisa Arfwidson
Annons
Annons

Garbas ostron.

Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson
Foto: Lisa Arfwidson

Vi läppjar på vinet i väntan på första rätten på menyn, vretärta med karamelliserad vassle och puntarelle – den i Italien så populära vintergrönsaken som även den har en framträdande beska.

Vin nummer två, Josephs Muskat Ottonel är också från Österrike och dess blommighet är något mer krävande än det första vinet. Inte hela sällskapet är förtjusta, men är desto mer till sig över tortellinin med rotselleri och kanske i synnerhet den milda buljong på dragon och rotselleri som hälls över rätten. Fast efter brödet med ringlad honung och timjan ovanpå, som kommer till, hade vi behövt en våtservett för att kladdigheten inte skulle sitta i resten av kvällen.

Här vill vi hänga ofta.

Gös med friterade fiskfjäll visar sig vara något helt annat än vanlig simpel sprödbakad torsk. Rapsskotten är också en ny bekantskap. Skotten brukar mest användas till grismat berättar servitören. I smaken påminner skotten om savoykål och raps är mycket riktigt en spontan korsning av rova och kål. En närodlad smaksensation!

Vi trycker in ytterligare en extrarätt – tre ostar med hårdbröd gjort på överblivna smulor. Det är ingen smaksuccé, men heller inget bottennapp, utan lite allmänt härliga som ostar är mest.

Garbas ostron.
Garbas ostron. Foto: Lisa Arfwidson

Efterrätten är en kladdig och mycket stampig sirapskaka med mjölksorbet och vallmofrön som mellanlager och längst upp en gräddig glass med tyngd av ceylonte. Den lilla ”tricoloren” omfamnas av en knäckig sås med blodapelsin.

Överraskade blir vi också av att dessertvinet – det lilla spanska vinhuset La Cosas ”The thing” inte alls är så där mycket russin i smaken som brukligt är, trots att den är gjord på muskatdruvor. Istället framträder syran, vilket ytterligare lyfter efterrättens stabbighet.

Vi väljer att ta kaffet i den vackra salongen. På borden och längs väggarna står ljusstakar gjorda av gamla vinflaskor, som sig bör när man flyttat in i sin första egna lya.

Och här vill vi hänga ofta.

1/3
Foto: Lisa Arfwidson
2/3
Foto: Lisa Arfwidson
3/3
Foto: Lisa Arfwidson
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons