Annons

”Vänsterpartiet låter sig inte förödmjukas”

För väljare som definierar sig som vänster finns väldigt lite att hämta i den föreslagna politiken. Det skulle förvåna mig mycket om en ny S-MP-regering kommer att tillträda och överenskommelsen därmed bli verklighet. Anledningen är den förödmjukande behandlingen av Vänsterpartiet, skriver Lars Ohly, tidigare partiledare för Vänsterpartiet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Lars Ohly skriver att i den överenskommelse som gjorts överger Socialdemokraterna varje försök till reformagenda som skulle kunna utjämna klass- och könsskillnader i samhället.

Foto: Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet/TT Bild 1 av 1

Lars Ohly skriver att i den överenskommelse som gjorts överger Socialdemokraterna varje försök till reformagenda som skulle kunna utjämna klass- och könsskillnader i samhället.

Foto: Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet/TT Bild 1 av 1
Lars Ohly skriver att i den överenskommelse som gjorts överger Socialdemokraterna varje försök till reformagenda som skulle kunna utjämna klass- och könsskillnader i samhället.
Lars Ohly skriver att i den överenskommelse som gjorts överger Socialdemokraterna varje försök till reformagenda som skulle kunna utjämna klass- och könsskillnader i samhället. Foto: Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet/TT

DEBATT | REGERINGSBILDNINGEN

Det verkar som om förhandlingsresultatet mellan de fyra partierna S, MP, L och C har tillkommit genom förhandlingar mellan endast tre av partierna. Ingenstans i överenskommelsen går det att ens se spår av något som liknar den politik som socialdemokratiska partikongresser brukar fastställa när de träffas och beslutar om socialdemokratins politik.

Socialdemokraterna har fått igenom två krav som uppenbarligen varit Stefan Löfvens viktigaste: Löfven ska vara kvar som statsminister och Alliansen ska spräckas. Och spruckit har den gjort med besked. Det är svårt att se hur någon borgerlig enhet ska kunna återuppstå under överskådlig tid.

Men i sak finns ingen reformpolitik för ett mer jämlikt och jämställt Sverige och inte ett enda förslag som skulle förbättra arbetares och hyresgästers ställning i samhället. Däremot finns en rad punkter som pekar i motsatt riktning.

Annons
Annons

Den så kallade värnskatten ska avskaffas. Det är en direkt skattesänkning riktad till de med de allra högsta inkomsterna. Samma grupp har skattemässigt gynnats av varje beslut om inkomstskatter de senaste 12 åren. Det leder till ett än mer ojämlikt Sverige och är ett tydligt steg bort från principen om skatt efter bärkraft.

Strandskyddet ska förändras så att fler privata markägare ska kunna förhindra att allmänheten besvärar dem genom att hävda att allemansrätten ger dem möjlighet att utnyttja stränder och promenadstigar.

Samhällets möjlighet att använda skogen för det gemensamma bästa inskränks genom att skogsägarnas äganderätt stärks.

Bidraget till de rikaste, det så kallade Rut-avdraget, tredubblas och utvidgas till än fler tjänster. Samhällets subventioner av pooler, altaner, hushålls- och trädgårdsskötsel kommer att öka.

Hyresgästernas förhandlingsrätt tas ifrån dem vid nyproduktion och ”reformeras” för befintliga hyresrätter. Därmed blir det fritt fram för hyreshöjningar som utesluter låginkomsttagare från tillgång till ännu en stor del av bostadsmarknaden. Redan idag är det omöjligt för en familj med vanliga arbetarlöner att konkurrera om villor och bostadsrätter i områden med bostadsbrist – vilket ju nästan omfattar hela landet idag.

Arbetsgivarnas makt ökar genom att lagen om anställningsskydd försvagas. Själva grundbulten i anställningsskyddet är att godtycke och arbetsgivarens subjektiva åsikt inte får avgöra vem som behåller jobbet i sämre tider. Ökade undantag från turordningsreglerna innebär en försvagning av fackföreningsrörelsens möjligheter att stå upp för sina medlemmar.

Annons
Annons

”Etableringsjobb” med lägre löner ska införas för att tydligt markera att nyanlända och långtidsarbetslösa inte är värda en lön enligt kollektivavtal. I förlängningen innebär detta att det blir svårare att höja alla låga löner på arbetsmarknaden.

Dessutom ska språkkrav införas för medborgarskap och den ”tillfälliga” migrationslagen förlängas.

Alla dessa förslag välkomnas säkert av C, L och MP. Förslagen ökar ojämlikheten och försvårar facklig och hyresfacklig organisering. I mjugg ler nog även partiledningarna i M, KD och SD som ser hur den överenskomna politiken tillsammans med deras egen beslutade budget kommer att föra Sverige allt längre bort från jämlika och rättvisa reformer.

Naturligtvis finns även förslag med som inte tydligt leder i fel riktning. Men för väljare som definierar sig som vänster finns väldigt lite att hämta i den föreslagna politiken. Socialdemokraterna överger helt varje försök till reformagenda som skulle kunna utjämna klass- och könsskillnader i samhället.

Men det skulle förvåna mig mycket om en ny S-MP-regering kommer att tillträda och överenskommelsen därmed bli verklighet. Anledningen är den förödmjukande behandlingen av Vänsterpartiet.

Det är uppenbart att Socialdemokraterna sålt ut Vänsterpartiet samtidigt som de beslutade sig för att kasta bort alla former av vänsterpolitik. För Centerpartiet och Liberalerna är Vänsterpartiet att betrakta som lika extremt som Sverigedemokraterna. Naturligtvis tror de inte på det själva men om de lyckas ställa Vänsterpartiet åt sidan som ett extremistiskt parti har de också undanröjt ett hinder på vägen mot ökad ojämlikhet och ökade klasskillnader.

Det vänsterparti jag känner låter sig inte förödmjukas. Det är uppenbart att de fyra förhandlande partierna tror att Vänsterpartiet kommer att tvingas att lägga ner sina röster i omröstningen om Stefan Löfven som statsminister. Tvånget förutsätts komma från den ohållbara situation som det innebär att landet ännu fyra månader efter valet saknar en legitim regering.

Svarte Petter-kortet ska landa hos Vänsterpartiet, det är tanken. Och i någon mån är det naturligtvis ett dilemma att partiet riskerar att fälla en socialdemokratisk statsministerkandidat tillsammans med det nationalkonservativa blocket. Men alternativet – att släppa fram en statsminister som lovat föra centerpolitik – måste ändå betraktas som uteslutet. Då har Vänsterpartiet återgått till den underdåniga attityd gentemot socialdemokratins ledning som präglade Hilding Hagbergs tid som partiledare men som valet av CH Hermansson var ett uppbrott från.

Lars Ohly
före detta partiledare, Vänsterpartiet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons