Annons

Mårten Schultz:Väntad dom – men svår fråga kvarstår

Rättens ordförande, chefsrådmannen Erik Lindberg.
Rättens ordförande, chefsrådmannen Erik Lindberg. Foto: Claudio Bresciani/TT

En tragedi för alla inblandade, inte minst för Eric Torells familj. Tingsrättens dom, där de tre åtalade poliserna frias helt, är inte överraskande men en svår fråga kvarstår.

Under strecket
Publicerad

”Det inträffade är naturligtvis en tragedi för alla parter men förstås främst för Eric Torells familj.” Det är lätt att instämma i tingsrättens inledning av domen rörande dödsskjutningen av den 20-åriga unge mannen i Stockholm i augusti förra året.

Tre poliser åtalades. Två för agerandet i samband med själva skjutningen: en för vållande till annans död eller i andra hand tjänstefel, en annan för tjänstefel. En tredje polis, i chefsställning, var åtalad för tjänstefel för att ha åsidosatt sina åligganden och för underlåtenhet att informera sig bättre, bland annat med anledning av att Eric Torells pappa kontaktat polisen och berättat om att sonen var försvunnen.

Domskälen inleds med åtalet mot polisinsatschefen. Åtalet vilade i denna del på flera olika grunder som alla underkänns av tingsrätten. Insatschefen har inte åsidosatt sina plikter. I en annan del finner tingsrätten –  inte helt övertygande – att insatschefens agerande inte utgjorde myndighetsutövning, vilket är ett krav för tjänstefelsansvar. Inte heller finner domstolen att agerandet i samband med kontakterna med pappan kan läggas till grund för ansvar eftersom detta inte är ”ett flagrant avsteg från en korrekt handläggning”. Det är sammantaget inte ställt utom rimligt tvivel att insatschefen gjort sig skyldig till tjänstefel.

Annons

När det gäller skottlossningen i sig konstaterade tingsrätten att prövningen ska göras under den allmänna nödvärnsregeln. Nödvärnsregeln omfattar inte bara situationer där någon faktiskt utsätts för ett brottsligt angrepp utan också när någon tror att man är det. I detta fall ansåg tingsrätten att nödvärnsrätt förelåg under hela förloppet – poliserna trodde att de var utsatta för en livsfara – och att det därför inte heller var ”uppenbarligen oförsvarligt” att skjuta 25 skott mot Torell.

Dessa bedömningar innebär att tingsrätten ogillar åtalet. Men domstolen har ändå gått vidare och uttalar sig särskilt om skotten som träffade Eric Torell bakifrån i ryggen. Även i denna del landar tingsrätten i att en nödvärnssituation förelåg eftersom det inte ansågs rimligt att vid ett mycket snabbt händelseförlopp kräva att poliserna skulle stanna upp och utvärdera varje enskilt skott. Här lutar sig domstolen också mot forskning om hur poliser agerar under stress som stöd.

Det här är en dom som upprör och den kommer fortsätta att uppröra. Varje bedömning faller ut till de åtalades fördel. Inte bara det: domskälen räknar upp argument för ett underkännande av åtalet även efter att det redan konstaterats att straffansvar inte förelåg. Samtidigt finns det inte anledning att betvivla att poliserna faktiskt trodde att de stod inför en livsfarlig situation och agerade utifrån det antagandet eller att insatschefen inte kopplade uppgiften om den bortsprungne Eric Torell till den pågående insatsen.

Ribban är hög för att fälla någon för brott, även poliser. Domen kan däremot inte tolkas som att det är omöjligt att fälla poliser till straffansvar. Högsta domstolen dömde nyligen en polis för otillåtet våld. I detta fall ansåg domstolen inte att åklagaren uppfyllt sin bevisbörda. Kanske kommer målet att prövas även av hovrätten. Jag har inga invändningar mot tingsrättens domskäl men i vissa delar kan det finnas utrymme för andra slutsatser. Den svåra frågan återstår, oavsett vad som händer i detta målet:

”Hur kan vi förhindra detta från att hända igen?”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons