Annons

”Vår överlevnad kräver en possibilistisk politik”

Vi behöver lyssna till Hans Roslings ord om vi ska kunna utrota fattigdomen och ställa om till ett hållbart och innovativt samhälle. Vi har inte råd med dagens kortsiktiga politiska kamp om makt och inflytande, skriver Mats Målqvist, professor i global hälsa.

Under strecket
Publicerad

Hans Rosling (1948–2017), kallade sig possibilist. Vi bör ta efter honom och anamma en politisk vision om en bättre global utveckling, skriver professor Mats Målqvist.

Foto: Jessica Gow/TT, pressbild Bild 1 av 1

Hans Rosling (1948–2017), kallade sig possibilist. Vi bör ta efter honom och anamma en politisk vision om en bättre global utveckling, skriver professor Mats Målqvist.

Foto: Jessica Gow/TT, pressbild Bild 1 av 1
Hans Rosling (1948–2017), kallade sig possibilist. Vi bör ta efter honom och anamma en politisk vision om en bättre global utveckling, skriver professor Mats Målqvist.
Hans Rosling (1948–2017), kallade sig possibilist. Vi bör ta efter honom och anamma en politisk vision om en bättre global utveckling, skriver professor Mats Målqvist. Foto: Jessica Gow/TT, pressbild

DEBATT | GLOBAL POLITIK

Politik kan antingen präglas av visioner om en bättre värld eller vara en kortsiktig kamp om makt och inflytande. Med det senare perspektivet kommer politiken att hela tiden försöka avgränsa sig mot andra och definiera den egna gruppen. Dagens politiska debatt när vi går in i valkampanjernas slutskede präglas till stor del av ett sådant ”vi och dom”-tänkande. Men världen idag har inte råd med detta! Det finns inget ”vi och dom”, vi är alla ett, vi sitter alla i samma båt! Vi måste alla inse att de problem och lösningar som diskuteras i den politiska debatten inför det stundande valet är del av en större helhet och en global utveckling. Det är dags att lyfta blicken och med Hans Roslings definition bli possibilister!

Annons
Annons

Mänskligheten står inför enorma möjligheter de kommande åren, men också enorma utmaningar. Vi är just nu inne i det största skiftet i historien, en större och snabbare förändring än när jägar- och samlarsamhället övergick till att odla marken och bli bofasta. Det som hänt på bara några få årtionden är att miljarder människors livsförutsättningar har förbättrats i och med industrialiseringen och dess efterföljande ekonomiska och tekniska utveckling. Denna utveckling ger stora vinster i form av sänkt dödlighet, högre utbildning, ökad specialisering och en tryggare tillvaro. Men det kostar också i form av klimatförändringar och ekologisk utarmning.

Avgörande för om mänskligheten ska komma ut på andra sidan detta gigantiska skifte med livet i behåll är våra visioner och vårt förhållningssätt till varandra. Med en attityd att vi måste bevaka vårt, att inte alla människor kan få del av utvecklingen och en felaktig världsbild kommer vi alla att förlora i slutändan.

Hans Rosling menade att vår syn på världen inte har hängt med i de senaste årtiondenas snabba utveckling. Att vi fortfarande till stor del tror att världen är uppdelad i rika och fattiga, de som har och de som inte har, och att det inte är något som går att ändra på. Han menade vidare att denna förlegade uppfattning och bristen på en faktabaserad syn på världen är ett avgörande hinder att komma vidare och att överleva de hot som utvecklingen skapat.

I stället för att dela in världen i ”vi och dom” visade Rosling hur den demografiska och ekonomiska utvecklingen kan delas in i fyra faser, alla med distinkta karaktäristika och olika livsförutsättningar. Den första fasen är den extrema fattigdomen, där varje dag är en kamp för överlevnad och som präglas av umbäranden och hög dödlighet. Den fjärde fasen är där vi befinner oss i Sverige i dag, med social och ekonomisk trygghet, låg dödlighet och potential för ett ekologiskt hållbart samhälle. De flesta människor i världen i dag befinner sig i faserna däremellan, med allt fler som närmar sig fas 4. Situationen är inte statisk utan utvecklingen går i allt snabbare takt.

Annons
Annons

Det avgörande för om vi ska klara skiftet fullt ut från fas 1 till 4 är våra politiska visioner och vår vilja att agera utifrån en faktabaserad världsbild. För att klara omställningen krävs arbete på flera nivåer samtidigt. Tre saker är nödvändiga: (1) Den extrema fattigdomen måste utrotas, (2) skiftet från fas 2 och 3 till fas 4 måste skyndas på och (3) en vision om ett ekologiskt hållbart samhälle måste genomdrivas i fas 4.

Den extrema fattigdomen (fas 1) är i dag inte bara ett moraliskt misslyckande utan berövar också mänskligheten dess fulla potential. Under de senaste årtiondena har stora framsteg gjorts för att lyfta människor ur fattigdom och andelen extremt fattiga har minskat med hälften. Under samma tid har dock jordens befolkning ökat vilket inneburit att antalet människor som lever i fas 1 fortfarande är oacceptabelt högt.

Om vi ska klara de utmaningar vi står inför i form av sociala oroligheter, risk för konflikter och ökande flyktingströmmar måste arbetet med fattigdomsbekämpning intensifieras. Det är helt och hållet en fråga om prioriteringar och för att det ska prioriteras måste synen på alla människors lika värde gå från ord till handling. Samarbeten på internationell nivå för att motverka de strukturer som håller människor kvar i fattigdom måste prioriteras. Investeringen som krävs för att utrota fattigdomen har om och om igen visat sig ge hundrafalt igen, då fler människors potential kan komma till nytta och fler bidrar till den ekonomiska utvecklingen.

Ett argument som ibland hörs i klimatdebatten är att inte alla kan leva med samma standard som vi i Sverige, att jordens resurser inte skulle räcka. Detta argument är problematiskt på flera sätt. För det första innebär det en uppdelning i ”vi och dom”, där vi som har på något sätt antar att vi har rätt till vår rikedom och kan neka andra människor att få samma förutsättningar som vi själva har. För det andra bygger det på ett antagande att utvecklingen är valbar, att det skulle vara möjligt att hindra andra människor från att söka det bästa för sig och sina nära och att det är den rika delen av världen som bestämmer vem som ska få del av utvecklingen.

Annons
Annons

Skiftet som vi sett under de senaste decennierna, och som går allt snabbare i dag, är inte något som kan avbrytas. Alla människor strävar efter, och har rätt till, att förbättra sin livssituation. I stället för att diskutera hur vissa grupper ska förhindras från att nå fas 4 bör vi så snabbt som möjligt få hela mänskligheten till denna fas. Det är i fas 2 och 3 som befolkningen fortfarande ökar och ju snarare vi kan få hela världen till fas 4 desto större chanser har vi till en hållbar värld. Befolkningsväxten har i det närmaste avstannat och kommer att plana ut runt 11 miljarder människor. Det är goda nyheter och ger en referens för visionen om en värld i balans. I stället för att fokusera på att begränsa konsekvenserna av mellanfaserna bör politiken inriktas på att avsluta skiftet från fas 1 till fas 4 så snabbt som möjligt.

Det tredje som är nödvändigt för att klara mänsklighetens överlevnad är en omställning i fas 4 till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den senaste tidens värmeböljor över norra halvklotet har på ett påtagligt sätt visat på människans påverkan på klimatet. Acceptansen och förståelse för det hot vi står inför ökar samtidigt som den politiska viljan tycks ofokuserad och tvehågsen.

Det som håller oss tillbaka är till stor del resultatet av en felaktig självbild och förståelse av samhällsutvecklingen. På 1600-talet planterade svenska staten massor av ekar för att kunna fortsätta bygga krigsskepp till sin flotta. Problemet var bara att ekarna tog flera hundra år på sig att växa till dugligt skeppsmaterial. Tron att dagens problem måste lösas med gårdagens förutsättningar är en missuppfattning som allvarligt begränsar politikens förmåga till verklig förändring. Detta tillsammans men en föråldrad syn på situationen i världen gör oss dåligt rustade att möta mänsklighetens utmaningar. De senaste årtiondenas enorma utveckling och den snabba samhällsutveckling som sker runt om i världen i dag är ett bevis på vad som är möjligt och gör tankegången med ekarna än mer absurd. Sverige är ett land där i stort sett alla befinner sig i fas 4. Vi har förutsättningarna att skapa ett hållbart samhälle, det enda som krävs är politisk vision och en tro på att det är möjligt.

Vinsterna av en inkluderande och framåtblickande politik är enorma. Att utrota fattigdomen, att snabbare driva igenom det största skiftet i mänsklighetens historia och att ställa om till ett hållbart och innovativt samhälle är inte bara nödvändigt för vår överlevnad utan också något som direkt gynnar oss i form av arbetstillfällen, tillväxt och förbättrade livsvillkor. Det är dags för en possibilistisk politik!

Mats Målqvist
professor i global hälsa, Uppsala universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons