Annons

Edward Lucas:Vår svaghet är deras styrka

Under strecket
Publicerad

Gäst | Säkerhetspolitik

Augusti slet på nerverna och det kommer att bli värre nu i september med den största ryska militärövningen sedan den sovjetiska Zapad-övningen 1981. Brakföreställningen Vostok (Öster) som inleds den 11 september kommer att engagera 300 000 soldater och 900 stridsvagnar (och för första gången ha med kinesiska styrkor.)

Det är lätt att bli nervös inför detta. 2008 föregicks kriget i Georgien av ryska militärövningar i norra Kaukasus. Bland den militära utrustning som rullar tungt österut har även kunnat noteras åldrade stridsvagnar av typen T-62 på väg söderut, mot Ukraina. Mordet på Alexander Zachartjenko, den separatistiska krigsherren i Donetsk, en rysk marionettstat, har föranlett en förutsägbart krigshetsande retorik. Ryssland underblåser också en kris vid Azovska sjön, öster om det ockuperade Krim, genom att strypa Ukrainas fartygsburna handel. Kort sagt, om Ryssland vill ha en brant upptrappning av konflikten med väst så finns förevändningen och resurserna på plats.

Än sen då? Ryssland har sedan en lång tid haft initiativet i förhållandet med väst. Kreml väljer när det är dags att skruva upp temperaturen och när den ska skruvas ner. Vi, länderna i EU och Nato, får nöja oss med att klia oss i huvudet och dividera om hur vi bör reagera. Göra ingenting, och uppmuntra till fler provokationer. Överreagera, och framstå som paranoida och förlora i trovärdighet.

Annons
Annons

Hittills har vi helt klart gjort för lite. Ryska attacker på väst är så vanliga att vi behandlar dem som något normalt. Oavsett vad Robert Muellers utredning kan komma fram till i framtiden är graden av ryska störningar av det amerikanska politiska systemet chockerande – och skulle förr i tiden ha betraktats som fullständigt oacceptabla. Att döma av kommentarer från landets högsta underrättelsepersoner fortsätter dessa ansträngningar.

Ryssland underblåser migrantfientliga stämningar i Tyskland och Sverige och försöker sabotera en överenskommelse mellan Grekland och Makedonien om den ex-jugoslaviska republikens namn. Ryssland stödde katalansk separatism, försökte genomföra en kupp i Montenegro, nervgasmord i Storbritannien och vill bygga en andra gasledning genom Östersjön till Tyskland med ett mysigt litet avtal som siktar på att drabba Ukraina. Man har stött den folkmordsbenägna regimen i Syrien och ställer till med oreda i Libyen.

Hela listan, så här, är bedövande. Den ryska maktens tentakler slingrar sig in överallt. Kremls agenter arbetar obehindrat. Förrädare är det gott om. Motstånd är hopplöst. Vi är förlorade.

Det där är precis det skräckinjagande intryck som ryssarna försöker göra och vi bör inte låta dem lyckas. Det är värt att minnas att Rysslands ekonomi endast är en femtedel av USA:s (om man räknar med skillnader i köpkraft). Deras militärbudget krymper, den ökar inte, åtminstone inte enligt officiella siffror. Det politiska system som Putin och hans kompisar byggt är i gungning, inte stabilt. Ekonomin saknar fortfarande mångfald och är fortfarande riskabelt beroende av olje- och gaspriser. Attackerna och trixandet lyckas, inte för att Ryssland är starkt utan därför att västmakterna är svaga.

Att rätta till detta hänger på oss själva. Öka sammanhållning och uthålligt motstånd – och ta initiativ så att ryssarna blir nervösa för en gångs skull. Till exempel skulle ökad amerikansk militärhjälp till Ukraina hjälpa till att avskräcka från en möjlig upptrappning i öster. Ukrainas ortodoxa kyrkas strävan att vinna full självständighet, och avbryta alla kvarvarande förbindelser med patriarkatet i Moskva, är ett listigt, symboliskt drag som undergräver Rysslands falska ecklesiastiska överhöghet.

Det bästa av allt vore att rensa upp i vårt finanssystem som tillåter världens värsta människor (inklusive rika ryssar) att stjäla och gömma pengar och köpa sig inflytande. Detaljer om detta presenteras i den knivskarpt avslöjande boken ”Moneyland” av journalisten Oliver Bullough. Den bör ligga på varje beslutsfattares skrivbord nu när vi går mot vintern.

Översättning: Lars Ryding

EDWARD LUCAS är Senior Vice President vid Center for European Policy Analysis. Skriver i The Economist.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons