Annons

Våra hjärnor är som moderna vapen

Foto: Illustration: Thomas Molén

Vilket inflytande har uppväxten på vår intelligens? Inte speciellt stor, visar forskningen, som istället pekar på hur gynnsamma gener tycks bidra till att individen själv förstärker sina förmågor.

Under strecket
Publicerad

Så var kommer då intelligens ifrån? Är det något man föds med eller något man lär sig? Lite grovt brukar man sammanfatta de här forskningsresultaten i att ungefär 50 % av variationen i intelligens förklaras av det genetiska arvet, när man jämför människor i västerländska samhällen. Resten kan då förklaras av miljön – hemmiljön, visst, men framför allt den sociala miljön.

Extra intressant blir det om man bryter isär resultaten och ser på dem i detalj. En grupp holländska forskare har gjort just det och sammanfattat forskning från 23 tvillingstudier, utförda på sammanlagt 7 852 personer.

Först och främst kunde forskarna konstatera att IQ-testerna som använts innehöll olika mycket kulturellt specifik information. Till exempel är en sådan sak som vokabulär någonting väldigt kulturellt specifikt, vilket innebar att tester där frågorna baserades på ordförråd behövde bytas ut när man flyttade dem mellan länder. Andra tester som handlade om bildbearbetning eller objektssammansättning behövde inte ändras alls.

Annons
Annons

Utifrån sammanlagda resultat på sådana här tester kan man räkna ut den generella intelligensfaktorn – g. Tanken är, som sagt, att varje test mäter en specifik mental färdighet, och att korrelationen – samvariationen – mellan dessa visar på generell mental färdighet. Vissa tester är närmare knutna till g, medan andra är mer frikopplade.

Vad man gjorde sedan skulle visa sig leda till intressanta resultat. Man undersökte sambandet mellan g-faktorn och deltesterna och fann något anmärkningsvärt: ju större kulturellt bagage testen hade, desto mer korrelerade testresultatet med den generella intelligensfaktorn.

När man sedan undersökte heritabiliteten i resultaten för varje test för sig, visade det sig att heritabiliteten också korrelerade positivt med mängden kulturellt bagage. För vokabulär låg till exempel heritabiliteten på över 70%, medan den bara var strax över 30% när man testade förmågan att rita färdigt bilder.

Det här är ett exempel på hur det inte (helt) går att separera natur och kultur. Troligen beror de här resultaten på att personer som får höga resultat på intelligenstester söker upp och formas av aktiviteter som kräver hög intelligens. Vartefter deras kognitiva kapacitet ökar så ökar även deras kunskap om sådant som har stark kulturell anknytning – de tillägnar sig en större vokabulär och mer generell kunskap. Det hela utmynnar i en självförstärkande loop där medfödda talanger och uppsökta träningsmöjligheter göder varandra. Det är precis som med sport – stor talang gör också att man bättre kan tillgodogöra sig bra träning.

Annons
Annons

Generellt visar den här typen av studier oftast att heritabiliteten för hur man klarar IQ -tester är runt 70–80 % för vuxna. Heritabiliteten är lägre för barn än för vuxna, det finns studier som visar på så låga siffror som 20 % hos barn. Att heritabiliteten stiger med ökad ålder har att göra med att individer som föds med bättre förutsättningar att få höga poäng på IQ-tester tenderar att söka upp mer stimulerande miljöer och aktiviteter. Så om man föds med bättre genetiska förutsättningar i en ogynnsam miljö kan man kompensera detta senare i livet, medan sambandet är omvänt för de som föds med sämre genetiska förutsättningar i en gynnsam miljö.

Det här mönstret skulle kunna förklara ett av de mer intressanta fynden inom intelligensforskningen: Flynneffekten, döpt efter James R. Flynn, en nyzeeländsk professor i statsvetenskap, som var först med att beskriva fenomenet. Det har visat sig att uppmätt IQ har ökat kontinuerligt från det att man började mäta intelligens, främst genom att lägstanivån blivit högre. Om man normerar senast uppmätta värde till ett genomsnittligt IQ på 100 hade exempelvis Storbritannien 1942 ett genomsnittligt IQ på 73, Holland snittade 1952 på 79 och Norge 1954 på 88,5. Resultaten på IQ-tester har generellt ökat från ungefär 1930 och framåt, med ungefär 3 IQ -poäng per årtionde.

Ett resultat mellan 70 och 85 på IQ-tester brukar benämnas som svag begåvning, något som inte är ovanligt. Personer med ett resultat som ligger under 70 uppfyller kriterierna för någon form av mental utvecklingsstörning. Men hälften av befolkningen var inte utvecklingsstörda i Storbritannien på 40-talet, så vad pågår?

Annons
Annons

Teorierna om varför vi blivit allt bättre på att klara IQ-tester är många och varierade, och de handlar om allt från att människor vant sig vid tester och/eller abstrakt tänkande, till att vi lever i en bättre miljö vad gäller kognitiv stimulans och näringsintag, eller att vi är allt friskare. Resultaten från den holländska tvillingstudien ger stöd till idén att det mest handlar om ökad kognitiv stimulans. Men man bör då komma ihåg att fattigdom förr i tiden medförde en långt större risk för undernäring och understimulans än nu. Dock har en färsk brittisk studie, på ungefär 600 000 personer, visat att varje extra år av utbildning verkar lägga 1 till 5 IQ-poäng till resultaten. Förmodligen spelar alla förklaringarna in.

James Flynn själv jämför situationen med hur man kan förstå att soldater i början av 1900-talet sköt prick så enormt mycket sämre än soldater gör idag. Det handlar om att utrustningen blivit mycket bättre – då fick man hålla tillgodo med musköter, idag har vi AK5:or. På motsvarande sätt, menar Flynn, har vår mentala utrustning blivit bättre. Då gick den genomsnittliga personen bara ett fåtal år i skolan, idag tar de flesta studenten. Då var de flesta övningsproblem praktiska, idag lär vi oss dra generella slutsatser från hypotetiska resonemang. Vår gemensamma kulturella mjukvara har blivit väldigt mycket bättre de senaste hundratalet år, helt enkelt.

Trenden med ökande IQ har tyvärr stannat och vänt i Skandinavien, av okända skäl, om än inte så mycket. Kanske har det att göra med att skolan blivit sämre, eller så beror det på de beroendeframkallande sociala medierna som gör att vi är mindre utomhus och att vi alltmer sällan läser längre texter. I så fall bör samma trendbrott följa i fler länder.

Annons
Annons

Vi ärver gener och vi ärver klass. Detta arvegods är det som till största delen formar hur det går för oss.

Sedan kommer vi då till sist till den känsliga frågan om effekterna av hemmiljö/uppfostran kontra annan miljö. Här visar adoptionsstudier att adopterade barn som växer upp i samma familj inte får mer lika resultat på IQ-tester än vad barn som aldrig träffat varandra får. Och en studie från 1994 som jämförde tvillingar som växt upp tillsammans med tvillingar som växt upp separerade, visade att dessa två grupper inte skilde sig åt alls. Båda studierna visade alltså att inverkan av hemmiljön på IQ var försumbar. Andra studier på adopterade barn och tvillingar har dock uppmätt något större effekter av hemmiljön – ända upp till 20 %. Inverkan av gener och kringmiljö är dock konsekvent större än effekter av hemmiljö i alla studier.

För att göra en parallell är det här resultatet av en process liknande den som gör att barn till nya svenskar så småningom lär sig prata perfekt svenska även om deras föräldrar har en stark brytning. Barn till nya svenskar lär sig helt enkelt inte svenska av sina föräldrar, utan försöker passa in i kamratgruppen på skolan. Blir det en tillräckligt stor andel invandrarungdomar på ett och samma ställe kan det uppstå fenomen som ”Rinkebysvenska”, som är ett slags identitetsskapande dialekt, eller sociolekt (dialekt hos en särskild social klass). Man lär sig av sina vänner.

Eller för att formulera det mer marxistiskt. Vi ärver gener och vi ärver klass. Detta arvegods är det som till största delen formar hur det går för oss. Eftersom vi (än så länge) inte kan ändra någons gener, är de viktigaste åtgärder vi kan vidta för a skapa ett mer rättvist samhälle att förbättra allmänna skolor och andra gemensamheter, särskilt för dem som nu har en dålig uppväxtmiljö.

Paradoxalt nog innebär dock en minskning av skillnader i miljö att generna kommer att spela en större roll för att förklara skillnader mellan människor – om miljön var exakt lika för alla individer skulle den ju inte spela någon roll alls för hur man blev. Utifrån detta kan man mer drastiskt uttrycka det som att den yttersta konsekvensen av all social ingenjörskonst är ett samhälle där alla skillnader beror på genetiska faktorer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons