Christina Brännström väntar på en operation där hennes aortaklaff ska bytas ut, en operation som nu försenats på grund av coronakrisen.
Christina Brännström väntar på en operation där hennes aortaklaff ska bytas ut, en operation som nu försenats på grund av coronakrisen. Foto: Emma-Sofia Olsson

Vårdmysteriet: Vart tog alla hjärtinfarkter vägen?

Över 700 planerade operationer ställs in varje vecka, visar nya siffror från Region Stockholm. Sjukvården står inför en enorm vårdskuld när coronakrisen är över. ”Det är läskigt. Jag är orolig varje dag”, säger Christina Brännström, som väntar på att byta aortaklaff.

Publicerad

I vintras sa läkaren att hennes gravt förkalkade aortaklaff behövde bytas – snabbt. Nu är operationen inställd på obestämd tid.

Christina Brännström är en av tusentals svenskar som fått beskedet att deras planerade operationer skjutits på framtiden eftersom coronakrisen slukar sjukvårdens resurser. En del har fått nya operationsdatum om några månader, men för många är det en oviss väntan på obestämd tid.

Christina Brännström fyller snart 69 år och bor med sin man i Uppsala. Som grundsjukdom har hon MS – multipel skleros – som ger värk och spända och svaga muskler som försämrar hennes rörlighet. Hon är beroende av att få fysioterapi för att inte tappa ännu mer av sin rörlighet.

Men i vintras fick hon reda på att hon också fått aortastenos. Det är en förträngning av aortaklaffen som påfrestar vänster kammare när blodet ska pumpas till aorta.

– Klaffen kan inte öppnas och stängas som den ska. I februari sa läkaren att det är ganska bråttom, berättar Christina Brännström.

Några veckor senare blev hon uppringd av en annan läkare som gav beskedet att allt var uppskjutet och att det skulle göras en bedömning senare i år på Akademiska sjukhuset. Om det blir akut och klaffen inte fungerar alls måste hon förstås åka in direkt.

– Det är svårt att överpröva läkarna, men det är klart att jag hade velat få operationen redan i går. Nu har jag svårt att sova och är orolig varje dag för att min prognos förvärras och att klaffen slutar fungera, säger Christina Brännström.

I februari fick Christina Brännström besked att det var bråttom att genomföra operationen. Nu väntar hon oroligt på att få genomföra bytet av aortaklaff.
I februari fick Christina Brännström besked att det var bråttom att genomföra operationen. Nu väntar hon oroligt på att få genomföra bytet av aortaklaff. Foto: Emma-Sofia Olsson / Svenska Dagbladet
Annons

Problemen med aortaklaffen gör att hon blir sämre i sin MS-sjukdom eftersom hon inte kan träna så mycket som hon borde. Med den funktionsnedsättning hon redan har behöver hon ständig rehabilitering.

– Jag får svårare och svårare att gå och blir bara sittande här när jag inte ens törs självträna. Det känns inte bra.

Fysioterapeuterna vill inte att hon ska träna när hon samtidigt har en förkalkad aortaklaff. Anstränger hon sig för mycket kommer inte blodet upp till hjärnan.

– Då kan jag svimma och ramla. Jag måste hålla mig i stillhet och nu verkar det bli så resten av året. Men det finns de som har det värre och jag förstår att resurserna måste gå till intensivvården i dessa coronatider. Jag kan bara lita på att de gjort rätt bedömning för min del, säger Christina Brännström.

Lise Lidbäck, ordförande i förbundet Neuro, som stöttar patienter med neurologiska diagnoser som MS, Parkinson, stroke och ALS, misstänker att just rehabiliteringen dras ner för hårt för dem med en livslång och svårbehandlad sjukdom.

– Utan rehab utvecklas deras sjukdom snabbare, och med en svårare funktionsnedsättning blir de mindre självständiga. Jag förstår att man frigör personal för att klara akuta tillstånd, men vi får inte glömma att det byggs upp ett stort vårdberg av patienter som nu ställs åt sidan.

Annons

Under coronakrisen har Stockholmssjukvården lagt allt fokus på smittskydd, att ta hand om tusentals covid-19-patienter och hålla igång den akuta vården som inte kan vänta. All cancersjukvård är också högt prioriterad.

Akutsjukhusen går på högvarv och även Ersta sjukhus, som normalt utför planerad vård, gör nu även akut kirurgi. Många andra vårdgivare har stöttat med utrustning och personal, det gäller även Sophiahemmet som lånat ut ett 40-tal anställda till intensivvården.

Samtidigt har den planerade kirurgin i Region Stockholm mer än halverats, visar nya siffror från hälso- och sjukvårdsförvaltningen som SvD tagit del av. Sista veckan med full produktion var 9–15 mars. Under aprilveckorna handlade det om en minskning med 54 procent av all planerad kirurgi som kräver inläggning på sjukhus. Hos övriga vårdgivare utfördes bara en tredjedel av operationerna mot normalt.

Planerad slutenvård
Jämförelse januari–april, 2019 och 2020.

Planerad kirurgi
Jämförelse mars–april, 2019 och 2020.
I mars minskade den planerade kirurgin -35% relativt 2019, och i april med -54%.

Annons

Det fanns vårdköer även före covid-19, men nu ställs ytterligare över 700 planerade operationer in varje vecka. Alltså nästan 3 000 operationer i månaden. En så nattsvart utveckling har Stockholm aldrig haft tidigare och den antas nu också förvärras under sommaren, som alltid är krisartad i sjukvården.

Men de beslutade operationer som flyttas fram på obestämd tid är bara en del av den så kallade vårdskuld, eller vårdberget, som nu snabbt håller på att byggas upp. På två månader har totalt tiotusentals operationer, behandlingar, utredningar och läkarbesök skjutits på framtiden i Region Stockholm.

När coronautbrottet lagt sig kommer det ta ta minst ett år att få bort köerna om sjukvården samtidigt ska hålla uppe en normal produktion. I praktiken måste den redan slitna sjukvårdspersonalen lägga in en ännu högre växel.

Kommer dessutom en djup andra våg med covid-19 under hösten, vilket många tror, fördjupas krisen ytterligare.

Johan Styrud, överläkare på Danderyds sjukhus och ordförande i Stockholms läkarförening, befinner sig mitt i coronastormen. Just nu gläds han åt en viss ljusning där andelen coronapatienter som skrivs ut ökar och antalet nya patienter minskar.

Annons

– Men vi måste förbereda oss på en andravåg under sensommaren eller i höst. Ska vi klara det måste våra medlemmar få ut sina fyra lediga veckor i sommar. Annars orkar de inte jobba livet ur sig igen under hösten. Politikerna måste också tydligt tala om för patienterna att det blir tufft framöver, att det tar ett år att beta av vårdskulden.

Man har skurit bort för mycket på sjukhusen som blivit alldeles för fattiga på resurser.

På kort tid byggs det upp ett stort lidande för många, menar Johan Styrud.

– Tänk dig bara att du inte får en ny höftled utan måste halta runt i ett halvår och ha väldigt ont.

Andra typiska gränsfall är väntan på en AV-fistel där en ven sys ihop med en artär för en njursjuk, eller att leva med ett inklämt ljumskbråck med fasansfulla smärtor varje dag. Ett vanligt ljumskbråck skjuts på framtiden, men när gör det för ont, var går gränsen?

Johan Styrud menar också att det finns ett politiskt ansvar för att covid-19-krisen har slagit så hårt mot Stockholmssjukvården.

– Man har skurit bort för mycket på sjukhusen som blivit alldeles för fattiga på resurser. Det borde ha funnits större marginaler, mer kapacitet med vårdsängar, lager av skyddsutrustning och läkemedel. Det har också varit dumt att privatisera så här mycket och snabbt, och konsulterna borde man slängt ut för länge sedan.

Annons

Hans uppmaning till politikerna nu är att ge klara besked om alla varsel och sparbeting på sjukhusen.

– Det känns absurt att de är kvar. Politikerna borde vara supertydliga med att sjukvården måste få kosta pengar och att arbetsmiljön går först om personalen bortom coronakrisen ska orka jobba ikapp.

Anne Odergren, chefläkare på S:t Eriks ögonsjukhus berättar att målet är att få bort de köer som nu byggs upp på ungefär ett halvårs tid.
Anne Odergren, chefläkare på S:t Eriks ögonsjukhus berättar att målet är att få bort de köer som nu byggs upp på ungefär ett halvårs tid. Foto: Emma-Sofia Olsson

På S:t Eriks ögonsjukhus på Kungsholmen har man totalt sett dragit ner ungefär hälften av mottagningsbesöken mot normalt. Men på vissa områden håller man igång nästan som vanligt, exempelvis då det gäller patienter med sjukdom i gula fläcken där synen kan försämras, ögontumörer och näthinneavlossningar.

– Där är ungefär 80 procent av verksamheten igång. Däremot ställer vi in alla gråstarrsoperationer och mottagningsbesök för patienter över 70 år om det inte är akut eller risk för att det blir sämre, säger Anne Odergren, chefläkare på S:t Eriks ögonsjukhus.

Annons

Rehabilitering var en katastrof redan tidigare och nu har det blivit ännu värre.

Före coronautbrottet hade S:t Erik knappt några köer alls. Nu byggs de på precis som inom all annan sjukhusvård. Det blir en påfrestning att få bort köerna igen, men målet är att klara det under nästa halvår, säger hon.

Anne Odergren bekräftar också att sjukhuset lånat ut både vårdpersonal och utrustning till andra vårdgivare i Region Stockholm och Sörmland. Det handlar om 7 procent eller 65 anställda.

– Vi går igenom situationen dagligen. Det finns ett stort intresse att hjälpa till och många har varit på utbildning och sedan jobbat i Sörmland, säger hon.

Blir det för lång paus står vi senare med fler kvinnor som har långt framskriden cancer.

Även inom cancersjukvården har personal omplacerats till intensivvården. Trots det har man klarat det mest akuta när det gäller operationer och behandlingar.

– Den övergripande strategin är bra, men man kan inte pausa alla uppföljningar och kontroller. Rehabilitering var en katastrof redan tidigare och nu har det blivit ännu värre, säger Margareta Haag, ordförande i Nätverket mot cancer.

Annons

Hon tycker inte att sjukvården bara kan ägna sig åt covid-19 och låta vårdskulden växa hur mycket som helst. Det behövs en nationell garanti som täcker alla kostnader som kommer.

Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet, vet inte hur många bröstcanceroperationer som skjutits upp. Några kan flyttas fram för kvinnor över 65 år med långsamväxande tumörer. Under tiden kan de få bromsande hormonbehandling.

Mammografin som upptäcker två av tre brösttumörer har pausat eller dragits ner i flera av regionerna. Något som Susanne Dieroff Hay har förståelse för under rådande förhållanden.

– Behöver man ha sjuksköterskor på annat håll inom vården så må det vara hänt just nu. Men det får inte hålla på för länge. Blir det för lång paus står vi senare med fler kvinnor som har långt framskriden cancer, säger hon.

Anders Englund.
Anders Englund. Foto: Lars Pehrson
Annons

Samtidigt som ”vårdberget” byggs på i skrämmande takt har något annat inträffat som förvånat många medicinska experter. De akuta besöken på sjukhusen har sjunkit kraftigt. Det gäller även patienter med hjärtinfarkt och stroke.

– Vi ser en minskning av akuta hjärtinfarkter med 30–40 procent. Men det är viktigt att alla som har akuta hjärtbesvär också söker vård. De kommer att få hjälp, vi har full beredskap dygnet runt, säger Frieder Braunschweig, verksamhetschef för kardiologin på Karolinska universitetssjukhuset.

Fenomenet som sådant är alltså ett mysterium. Det kan till viss del förklaras av att patienter inte söker sig till sjukhusen av rädsla för att bli smittade av coronaviruset. Eller att de kanske väntar för länge och genomgår en hjärtinfarkt i hemmet.

– Men så verkar det inte vara. Då skulle de några dagar senare komma in med hjärtsvikt men det kan vi inte se i statistiken. Däremot tror vi att det kan bero på att folk stressar mindre, är hemma och tar det lugnt och heller inte utsätter sig för luftföroreningar, säger Frieder Braunschweig.

Annons

Inom hjärtsjukvården har neddragningarna varit sparsamma. Mottagningsbesök och planerade ingrepp som inte är prioriterade har flyttats fram. Det gäller exempelvis ablationer där man bränner bort vener som orsakar förmaksflimmer då hjärtat rusar okontrollerat. Ingreppet görs på tio platser i landet och snittväntetiden ligger normalt på ett halvår.

Anders Englund är kardiolog och vd på privata Arytmicenter på Södersjukhuset:

– Vi kör på drygt halv maskin och kan lägga in en mot vanligtvis två patienter om dygnet för eftervård på Södersjukhuset. Det är ingen bra situation, ibland blir några så dåliga att de kommer med bilen till porten härutanför och vill ha hjälp, säger han.

Kanske kan coronakrisen också rikta strålkastarna mot de stora hålrum som länge funnits i svensk sjukvård, långt före corona.

– Svensk sjukvård är duktig på det akuta, men inte så bra på den långsiktiga kroniska vården som behövs år efter år. Arbetssätten är traditionellt väldigt konservativa inom vården men man borde stå mer på tå och hitta nya lösningar, säger Elisabeth Wallenius på organisationen Funktionsrätt Sverige, som omfattar 46 funktionsförbund med sammanlagt 400 000 medlemmar.

Hon tycker att krisen avslöjat hur sårbar och nedbantad vården är. Politikerna har inte ens lyckats säkra att det finns duktig personal som vill behålla sina jobb.

När vårdskulden ska betalas tillbaka måste människovärdesprincipen gälla där de med störst behov får förtur. Men Elisabet Wallenius är inte säker på att det blir så.

– Det är lätt att alltid prioritera det som är akut men lika viktigt är ju att ha vård som fungerar i det långa loppet för alla kroniskt sjuka. De kanske inte behöver en akut sängplats utan välfungerande rehabilitering och primärvårdsläkare för alla sina återbesök. Tyvärr glöms det ofta bort.

I februari fick Christina Brännström besked att det var bråttom att genomföra operationen. Nu väntar hon oroligt på att få genomföra bytet av aortaklaff.

Foto: Emma-Sofia Olsson / Svenska Dagbladet

Anne Odergren, chefläkare på S:t Eriks ögonsjukhus berättar att målet är att få bort de köer som nu byggs upp på ungefär ett halvårs tid.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Anders Englund.

Foto: Lars Pehrson