Annons

Mårten Schultz:Varför är det så tyst om Erlandsson?

Foto: Stefan Jerrevång/TT

Det har varit förvånansvärt tyst i medierna om att före detta statsrådet och riksdagsledamoten Eskil Erlandsson åtalats för tre fall av sexuellt ofredande.

Under strecket
Publicerad

Enligt åklagaren har Erlandsson vid tre tillfällen smekt kvinnor som han suttit bredvid på låren. Den första gången, 2016, skedde det på en sammankomst på Ingenjörsvetenskapsakademin, den andra 2017 på en partistämma i Malmö och den sista gången – förra året – i riksdagens lunchrestaurang. Det framstår, av förundersökningsprotokollet att döma, som att åklagaren har ett bra bevisläge men det återstår naturligtvis att se om domstolen finner den tillräckligt övertygande.

Ur en jurists synvinkel är det bristande medieintresset kring åtalet invändningsfritt. De handlingar som Erlandsson anklagats för utgör inte några allvarliga brott. Tvärtom, får man säga. Men ur medial synvinkel innehåller fallet flera komponenter som brukar elda upp intresset. Misstankarna rör sexualbrott, den misstänkte mannen var en betydelsefull person och händelserna inträffade mitt i samhällets maktelit. Dessutom kan det kopplas på den stora #metoo-historien.

När händelserna inträffade satt Eskil Erlandsson inte längre i regeringen, men han var riksdagsledamot. Det gör detta till ett speciellt brottmål, med en speciell demokratisk innebörd.

Annons
Annons

Det finns speciella regler i grundlagen för åtal mot riksdagsledamöter (och för statsråd). Tanken är att man som riksdagsledamot ska vara skyddad mot straffrättsligt ansvar. Det är därför krångligt – men inte omöjligt – att åtala riksdagsledamöter för brott.

Det finns emellertid en viktig begränsning i denna relativa immunitet. Riksdagsledamoten har bara ett särskilt skydd för handlingar som hänger samman med just utövandet av uppdraget som riksdagsledamot. Ledamoten har ett starkt skydd mot ansvar för förtal i en debatt, men faller under samma regler som alla andra om det blir bråk i en krogkö. Men frågan är om det borde vara så.

De regler som finns till för att ge ett rättsligt skydd för riksdagsledamöter är svagt. Riksdagsledamöterna är enligt grundlagen folkets främsta företrädare. De stiftar lagar, beslutar om skatt och bestämmer hur offentliga medel ska fördelas. Riksdagen sitter med andra ord på den offentliga makten. Skyddsreglerna är till för situationer där det finns risk för att någon – en främmande makt, eller en organisation eller en person som vill påverka eller destabilisera Sverige – försöker göra det med juridiska medel. Det finns inte mycket skydd mot falska åtal för händelser utanför riksdagsdebatten, för skadeståndsmål eller tvångsomhändertaganden för missbruk eller psykisk sjukdom.

Det här är några principiella frågeställningar som åtalet mot den före detta ministern och riksdagsledamoten väcker hos mig när jag läser igenom förhören och den ansökan om stämning som chefsåklagaren vid Särskilda åklagarkammaren skrivit.

Samtidigt. Ett förstärkt rättsligt skydd för parlamentariker skulle ha kunnat medföra att ett sådant här åtal inte hade kunnat väckas. Även om åtalet inte handlar om några allvarliga brott i juridisk mening så är det allvarligt när våra lagstiftare begår brott. Det måste rättsväsendet kunna ingripa mot.

Å ena sidan, å andra sidan, alltså. I konstitutionell rätt är ingenting enkelt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons