Annons

Anna Ångström:Varför får ”Eskapist” inte fler chanser?

 Joakim Aderberg (förgrunden) och Oscar Salomonsson, som gör huvudrollen i ”Eskapist”.
Joakim Aderberg (förgrunden) och Oscar Salomonsson, som gör huvudrollen i ”Eskapist”. Foto: Nils-Emil Nylander

Operapristagaren Alexander Ekmans succébalett ”Eskapist” slutar spelas, trots hårt publiktryck. Ett slöseri. Kungliga Operan borde ha större flexibilitet, tycker SvD:s Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad

Stående ovationer, utsålda hus, positiva kritiker – men den som vill se Alexander Ekmans hyllade, och med SvD:s operapris nyligen belönade, helaftonsbalett ”Eskapist” lär bli besviken. Två extra föreställningar sattes in i slutet av maj, men sedan är det slut.

Kanske kan man hoppas på en tv-upptagning, så som andra av Ekmans tidigare verk har bevarats och spritts till fler, som ”A swan lake” på Oslooperan, ”Midsommarnattsdröm” på Kungliga Operan och ”Play” på Parisoperan Garnier.

Alexander Ekmans visuella koncept passar ju även tv-rutan, men det är klart att själva liveupplevelsen, publikkontakten, känslan av att vara i ett rum som transformeras och ständigt överraskar, är något helt annat.

Uppsättningen av ”Eskapist” hade premiär den 5 april. ”Alexander Ekman ger i sitt nya verk eskapisten upprättelse med råge och bjuder publiken på fest”, skrev jag i min recension.

Att Alexander Ekmans fantasifulla verk, ofta skapade i samarbete med kompositören Mikael Karlsson, drar publik – och även ny sådan till samtida dans – är knappast någon överraskning. ”Midsommarnattsdröm” blev också en hit. Så hur tänkte Kungliga Operans ansvariga när de istället för att låta ”Eskapist” rulla på resten av vårsäsongen klämde in ännu en ny helaftonsbalett i sin planering, med urpremiär så sent som den 17 maj? ”Processen” av ett tjeckiskt team med koreografen Jiří Bubeníček i spetsen är även detta en visuellt mycket påkostad uppsättning och dessutom med levande orkester i diket.

Annons
Annons

Även om opera och teater delvis är olika världar, kan man inte låta bli att fundera över hur Benny Fredriksson skulle ha gjort.

Känslan av slöseri gnager lite grand. Visst behöver dansarna en stor och bred repertoar att arbeta med, och visst är det flott att erbjuda publiken hela två originalverk under en och samma vår. Och även om Kungliga Operan är en tungrodd farkost att navigera med sin balans mellan opera och dans, ekonomiska kalkyler, repetitionsscheman och alla inblandade som ska se till att föreställningarna kan köras, så vore publiken betjänt av lite större flexibilitet.

Förvisso har andra publikdragare som operetten ”Glada änkan” och Mats Eks ”Julia och Romeo”, återupptagits. Sistnämnda succé från 2013 spelades igen med några få föreställningar inför ett USA-gästspel 2016.

Kungliga Operan dras förstås med rätt omfattande praktiska problem, huset är gammalt och ska om några år genomgå en renovering och – som det lutar åt – tillbyggnad. Här finns också bara en enda, stor scen. Olika lobbygrupper har under många år tryckt på och tagit fram skisser för ett helt nytt operahus, och pekat på exempel som satsningarna i Göteborg, Oslo och Det Kongeliges nya scen Operaen på Holmen med flera. Sistnämnda privatfinansierade bygginitiativ i Köpenhamn har dock orsakat ekonomiska bekymmer för institutionen Det Kongelige Teater, som dyrt måste förvalta den storslagna ”presenten”.

Även om opera och teater delvis är olika världar, kan man inte låta bli att fundera över hur Benny Fredriksson skulle ha gjort. Under sin tid som chef för Kulturhuset Stadsteatern var han ju fena på att flytta om uppsättningar mellan scener, förlänga här, ta ner där. Tänk om Kungliga Operan också hade sådana möjligheter. Om man kan hålla liv i gamla klassiker så borde samma gälla för den samtida dansen.

Fotnot: SVT meddelar via producenten Ditte Feuk att ”Eskapist” är filmad och kommer att visas i svensk tv i januari 2020.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons