Annons

Lotta Lundberg:Varför har världens bästa feminister inte kommit längre?

Foto: Janerik Henriksson/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Jag vet inte hur jag ska berätta om teaterchefens självmord för mina utländska kollegor.

De har naturligtvis följt Sweden som metoo-landet framför alla.

Jag har fått många samtal från utrikeskorrespondenter som har häpnat, förfasats eller hejat på den svenska rörelsen.

Kanske för att jag fått en så kallat privilegierad uppfostran där jag lärt mig att om man ska slåss så gör man det en mot en – inte alla mot en. Det är bara fegt.

De vet förstås att Sweden gärna hoppar på trender. Vi är världsberömda för vår vilja till innovation och för att vi kan överge en tidigare idé utan att blinka. Vi är duktiga på förändring och benägna att följa med strömmen, allt det där.

Men hur kan det komma sig att jämställdhetslandet Sverige med feminism i sin utrikespolitik, där kvinnor tar för sig och kan säga nej och stopp och går i bräschen för så mycket, behöver metoo?

Hur har jag svarat?

Inte alls. För jag har inte kunnat. För jag har heller inte förstått. Varför världens bästa feminister inte har kommit längre.

Kanske för att jag har vuxit upp i sammanhang där man tillskriver varandra självkänsla och rätt att säga ifrån när något inte är okej. Allt annat är faktiskt ohederligt. Kanske för att jag fått en så kallat privilegierad uppfostran där jag lärt mig att om man ska slåss så gör man det en mot en – inte alla mot en. Det är bara fegt.

Annons
Annons

Hur Sweden, den gyllene medelvägens land och en så stor förebild för så många människor så långt utanför Europas gränser, kan släppa fram sådana drev – det har jag inte kunnat förklara.

Skulden gör ont, men den är inte farlig. Skamsamhället är däremot farligt.

Det enda jag har kunnat svara är: Skillnaden på skuldsamhällen och skamsamhällen är att i skuldsamhället betalar man av sin skuld. Om man parkerat fel betalar man boten, man går i fängelse om man brutit mot lagen, man sitter av sitt straff, man biktar sig inför Gud etcetera.

Skulden gör ont, men den är inte farlig. Skamsamhället är däremot farligt.

Där mäter man sig inte mot lagen, Gud, kungen, FN:s deklarationer eller vad man nu lever under. Utan man kollar in – vad grannen tycker.

Det kallas drev. Man ligger på lur tills tillräckligt många grannar står redo.

Då rasar man ut i en mobb. Under huva eller på röda mattor. Egalt. Huvudsaken är att alla tycker likadant. Man ropar på upprättelse utan nåd. Nåd – vem kan stava till något sånt?

Detta är vad som sker när man kör sina egna rättegångar. I trådar som hetsar och förpliktigar till intet.

Så fort ändamålet helgar medlen kan ingen avkräva personligt ansvar.

Oj, är det så illa, har jag fått till svar.

Ja.

Detta är vad som sker när man kör sina egna rättegångar. I trådar som hetsar och förpliktigar till intet. Samt i vissa medier. Hänger man ut. Frossar. Utan proportion. Utan tanke på om följderna ska vara bot, bikt eller bättring.

Man bara kör.

Så att den som gått över gränsen ska skämmas.

Skämmas och aldrig mer visa sig.

Där hamnar skamsamhället alltid förr eller senare. Nu är Sverige där.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons