Klostret i Kremsmünster och Peder Nyblom med sondottern Sofia, 1965.
Klostret i Kremsmünster och Peder Nyblom med sondottern Sofia, 1965. Foto: Wolfgang Diesenreiter och privat

”Vad hände med min farfar i ökända klostret?”

Nazism, pennalism och systematiska övergrepp. Klostret i Kremsmünster har en lång historia som katolskt bildningscentrum – men bär också på ett mörkt arv. SvD:s Sofia Nyblom reser till Österrike för att förstå en gåtfull del av sin egen familjs förflutna.

Publicerad

Över den yttre porten till Benediktiner-klostret i Kremsmünster står det med stora bokstäver: Dieses Tor soll jedem offen stehen, Der ehrbar will durch selbes gehen. ”Denna port ska stå öppen för var och en som är beredd att gå ärbar genom den.”

Varje detalj i arkitekten Carlo Antonio Carlones väldiga barockkloster skvallrar om dess forna betydelse.

Trots att natten är stjärnklar när jag blir hämtad på stationen av en Benediktiner-munk i fotsid klädnad, så är mörkret påtagligt då jag kliver ur bilen på den innersta av klostergårdarna.

Varje detalj i arkitekten Carlo Antonio Carlones väldiga barockkloster skvallrar om dess forna betydelse som bildningscentrum och religiöst nav. Jag kan inte låta bli att fundera över hur fantastisk och skrämmande anblicken måste ha varit för två svenska pojkar som anlände hit, strax före första världskrigets utbrott.

I en av klostergångarna sitter en minnesplakett som hedrar den forne internat-eleven Franz Xavier Süssmayer, tonsättaren som fullbordade Mozarts ”Requiem”, och en annan tillägnad poeten Adalbert Stifter. Strax intill finns en plakett med ett citat av den helige Benediktus av Nursia: ”Ingen ska vara bedrövad i Guds hus. Tillägnad de studenter, som i internatet och på skolan utsatts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.”

Peder Nyblom, troligtvis runt 1923.
Peder Nyblom, troligtvis runt 1923.
Annons

Jag har egentligen bara ett par tydliga minnen av min farfar, arkitekten Peder Nyblom. Jag är åtta år gammal när han visar upp sin nya örtagård och en näckrosdamm med guldfiskar, som han anlagt till minne av Kremsmünster. När jag sitter i farfars knä ute på ön så lägger han pipan åt sidan och plockar en löjtnantshjärta för att berätta sagan om löjtnanten – den uppochnedvända löjtnantshatten – som uppvaktar sin käresta. Rättvänd blir blomman en rosa krinolin på en trådsmal herrskapsfröken. Med skrovliga gammelmansfingrar särar farfar försiktigt på kronbladen och blottlägger den gröna pistillen.

– Ser du? Här är champagneflaskan som löjtnanten ger sin käresta.

Det vilar ett sagoskimmer över namnet Kremsmünster i familjen. Och en förbannelse.

Min andra minnesbild är från en kall, blåsig midsommardag några år senare. Farfar trakasserar min lillebror, skäller på min far, och får hela familjen att kasta loss och segla iväg utan mål.

Det vilar ett sagoskimmer över namnet Kremsmünster i familjen. Och en förbannelse. Min farfar och hans äldre bror måste ha varit i tioårsåldern när de fick stipendium till den prestigefyllda katolska internatskolan i Österrike.

Annons

Föräldrarna var katolska konvertiter och konstnärer i kretsen kring Prins Eugen vid Tyresö slott. Att vara katolik i Sverige var inte lätt. Man betraktades lätt med misstänksamhet, och katolicismen ansågs hota nordiska värderingar. Familjen Nyblom var fattig och stipendiet mer än välkommet, trots att man inte hade någon anknytning till Österrike.

I klostret kunde pojkarna utveckla sina talanger. Farfar var skicklig tecknare och spelade luta. Pojkarna måste ha rest ner 1911 eller 1912, och stannade ända till krigsslutet.

Klostrets simbassäng  1910.
Klostrets simbassäng 1910.

När Habsburgska kejsardömet bröt samman 1918 gav de sig iväg hem mot Stockholm. Farfar släpade sin dödssjuke bror genom ett Europa i brand. Överallt revolutioner, matkravaller, hemvändande soldater och flyktingar. Pojkarna tiggde mat för att överleva, och plankade sig hela vägen hem, insmugna i godsvagnar. När de nådde svensk mark vårvintern 1919 var farfars bror så sjuk att han lades in på sjukhus.

Annons

Dödsattesten beskriver blödande magsår och lungsäcksinflammation.

Kremsmünster visade sig ha öknamnet ”Kremsmonster”. Elever som studerat där under efterkrigstiden beskrev det som ett förintelseläger för barnasjälar.

Berättelsen om klostret och brödernas resa har förföljt mig sedan jag var barn. Men beskrivningarna är knapphändiga, och med åren har jag velat veta mer. När Benediktiner-klostret drogs in i avslöjanden om övergrepp blev mina frågor akuta.

Katolska kyrkans #metoo-ögonblick inföll år 2002, då den anglosaxiska världen skakades av uppgifterna i en undersökning av tidningen Boston Globe. Våren 2010 nådde vågen av avslöjanden in i hjärtat av den katolska världen, de tyskspråkiga länderna i Europa. Visselblåsaren var en jesuitpater i Berlin som uppmanade tyskfödde påven Benedictus XVI att göra upp med katolska kyrkans övergreppshistorik.

Jag fick mina onda aningar bekräftade när jag besökte Kremsmünsters hemsida i mars 2010. Den dominerades helt av nyheten om övergrepp i klostret. En anonym blogg fylldes av vittnesmål om sadistiska övergrepp. Kremsmünster visade sig ha öknamnet ”Kremsmonster”. Elever som studerat där under efterkrigstiden beskrev det som ett förintelseläger för barnasjälar.

Annons

Hur länge hade detta pågått? Hur hamnade min farfar egentligen i Kremsmünster, och vad var han och hans bror med om här?

Interiör,  Kremsmünsters klosterkyrka.
Interiör, Kremsmünsters klosterkyrka. Foto: Alamy

Det ligger ett dis kring det höga stjärnobservatoriet när jag drar upp persiennerna i min klostercell. Men snart sprider höstsolen guld över linden som planterades på 1880-talet till kronprins Rudolf av Habsburgs ära. Om klosterlivet går i bönens och askesens tecken, så lider munkarna i alla fall inte brist på skönhet.

Under högmässan sjunger kyrkokören en mässa som komponerats av Joseph Haydns lärare, medan rökelsen ligger tjock i Stiftskyrkan. Efteråt slår jag följe med Ingrid Grabner, pensionerad folkskolelärarinna. När hon får höra mitt ärende springer hon och hämtar en bok om skolans historia.

Annons

– Är det här din farfar?

Jag stirrar på bilden, där en blond pojke står uppsträckt på ett skolfoto från 1913. Ingrid Grabner säger:

– Ni känner väl till övergreppen? Det var många som lämnade kyrkan då. Men det är inte rätt att man gömmer sådant, det var bra att det kom fram.

Hon är den första och enda under mitt besök som oombedd tar upp händelserna.

Klostrets abbot heter sedan 2007 Pater Ambros Erhart. Han välkomnar mig in i sitt residens, och drar på munnen när jag berättar om farfars örtagård. Som klostrets chef ansvarar han för många hundra hektar åkrar, skog och vingårdar. Skolan förfogar över både tennisbanor och fotbollsplan. Bland de tusentals handskrifterna i det vackra biblioteket finns originalmanuskript av Goethe och Anton Bruckner, och en av världens äldsta biblar, Codex Millenarius från 800-talet.

– Det hela är ju otroligt imponerande, säger jag.

Men Pater Ambros leende stelnar när jag förklarar att min drivkraft inte är sagan, utan mörkret den döljer. Den komplicerade roll som katolicismen spelat då min farfar gjorde två kvinnor gravida utanför äktenskapet och övergav dem för en tredje familj. Hur han i dödsögonblicket vägrade ta emot den för katoliker så betydelsefulla sista smörjelsen.

Annons
Folkskoleklass i Kremsmünster 1913. Eventuellt är det Peder Nyblom på översta raden.
Folkskoleklass i Kremsmünster 1913. Eventuellt är det Peder Nyblom på översta raden.

Jag frågar Pater Ambros hur han, som själv började på skolan 1962, upplevde sina unga år här.

– Det var mycket strängt. Vi fick bara resa hem till jul, påsk och Alla helgons dag. Nu behövs inte internatet längre, kommunikationerna är så pass bra att eleverna kan ta sig hit och hem själva.

Hur reagerade ni när uppgifterna om sexuella övergrepp kom ut?

Fader Ambros sjunker ihop, den vänliga blicken slocknar och färgen försvinner från ansiktet.

– Jag tyckte det var besvärligt då, med all uppståndelse… men jag ser annorlunda på det i dag. Det är naturligtvis fruktansvärt.

Farfars fina betyg finns inskrivna för hand i luntor av folio-format.

Plaketten i klostergången sattes upp 2015, strax efter att internatschefen under 40 år, tillika kördirigenten, Pater Alfons Mandorfer, dömts till 12 års fängelse för sexuella och fysiska övergrepp, vapeninnehav och utnyttjande av förtroendeställning mot minderårig. Två år tidigare hade klosterinternatet stängts för gott.

Annons

En annan dag får jag tillträde till klosterarkivet. Ur dammiga lådor lyfter arkivarien Pater Petrus klosterinternatets regelverk från sekelskiftet 1900. Det står att skolans mål ska vara att uppfostra ädla och karaktärsfasta män. Dygnet börjar med morgonmässan halv sju och är schemalagt fram till läggdags. Det är förbjudet att bada i Krems-floden, besöka kaféer eller privata hem. Husarrest och fasta hör till disciplinåtgärderna.

Jag blir stående framför fotografiet av en sovsal, med 30 sängar uppradade kring en kakelugn. Farfar fick bo inackorderad i familj men tillbringade dagarna i skolan. Hans bror, som skulle bli präst, bodde på internatet under sina två sista år i livet. Farfars fina betyg finns inskrivna för hand i luntor av folioformat. Den kaotiska hösten 1918, när Spanska sjukan krävde flera liv i klostret och österrikiska republiken utropades kort efter krigsslutet, fick pojkarna inga betyg. I marginalen står en enda anteckning: avresta före jul till hemmet i Sverige.

1/3

Upp till 30 barn delade sovsal på internatet i Kremsmünster. Foto från 1911.

2/3

Detalj ur en av världens äldsta biblar, Codex Millenarius från 800-talet, som finns i klosterbiblioteket.

Foto: IBL
3/3

Martin Kaltenbrunner studerade i Kremsmünster på 1990-talet.

Martin Kaltenbrunner möter mig på cykel på klostergården. Han var elev här på 1990-talet, och en av dem som satte tryck på klosterledningen för att få till en extern brottsundersökning kring övergreppen. Han deltog också i den 400 sidor långa utredning som publicerades 2016. I dag är han professor i ljuddesign vid konstuniversitetet i Linz, men har blivit ofrivillig expert på övergreppskulturen i katolska kyrkan.

Annons

Bredvid sin lägenhet hade han inrättat en egen sovavdelning där han installerade sina favoriter. Den kallades “Hades.”

– Våldet uppmuntrades av ledningen. Målet var att bryta ner oss barn.

Martin Kaltenbrunner berättar om örfilar i stereo som skickade eleven flygande tvärs över rummet, luggningar som fick blodet att forsa, spräckta trumhinnor och piskrapp. I matsalen kunde en lärare utropa ”vogelfrei”, fritt fram för slagsmål. De svagaste var värst utsatta. När Martin kom hem och berättade för sin mamma menade hon att han förtjänat örfilarna. Det låg prestige i att hennes son, en pojke från arbetarklassen, fått tillträde till en fin skola.

Vi vandrar längs vallgraven när Martin Kaltenbrunner pekar mot ett fönster på gaveln.

– Där bodde Pater Alfons. Bredvid sin lägenhet hade han inrättat en egen sovavdelning där han installerade sina favoriter. Den kallades “Hades.”

Visste eleverna om det här?

– Det gick rykten om att Alfons hade en röd soffa där han förgrep sig på pojkar. Det var en offentlig hemlighet. Men vi visste knappt vad det betydde, säger Martin Kaltenbrunner, som själv lyckades undkomma sexuella övergrepp.

Annons
Pater Alfons.
Pater Alfons. Foto: Martin Kaltenbrunner

Eleverna hade grova öknamn på lärarna: Pater Alfons kallades ”Fig” eller Figaro, efter barberaren i Mozarts och Rossinis operor som skryter med att han är ”överallt”. Men ”ficken” är också tyska för ”knulla”. Pater Alfons ägde dessutom ett gevär, som han hotade barnen med när de misslyckades med en uppgift, eller sjöng falskt. Jag frågar Martin Kaltenbrunner om han har några ljusa minnen från skoltiden.

– Du känner väl till Michael Hanekes filmer? Så var det. 98 procent av tiden gick det att uthärda. Resterande 2 procent var det fruktansvärt.

Nazisterna ockuperade klostret 1938, de flesta av munkarna flyttade ut, och den katolska drillen ersattes av Hitler-Jugend och nazistisk exercis.

– Författaren Thomas Bernhard har skrivit att problemen i den katolska kyrkan har förts vidare sedan nazitiden. Det finns indicier på att de gått i arv i flera generationer. Det är en kultur av pedofili, menar Martin Kaltenbrunner.

Annons

Thomas Bernhard gick själv i en nazistiskt ledd internatskola i Salzburg under andra världskriget. Efter kriget byttes bilden av Hitler ut mot krucifixet, och skolan blev åter katolsk. Hans författarskap drevs av ett ursinne mot hemlandet Österrike. I självbiografin ”Die Ursache” kallar han Salzburg för ”Dödens museum”: en plats som av två ideologier, den nazistiska och den katolska, förvandlas till ett fängelse där jaget utplånas.

Klostret i Kremsmünster visar sig ha gått igenom samma scenario. Nazisterna ockuperade det 1938, de flesta av munkarna flyttade ut, och den katolska drillen ersattes av Hitler-Jugend och nazistisk exercis. Bland barnen i skolan fanns den unge Augustus Mandorfer – Pater Alfons. Tre år efter att tyska arméns stridsvagnar rullat in på torget inrättades klostret som hemligt magasin för nazisternas stulna konstskatter, på bekvämt avstånd från Hitlers planerade ”Führermuseum” i Linz.

Efter kriget återvände de munkar som varit inkallade. Augustus Mandorfer utbildade sig till dirigent vid Mozarteum i Salzburg, och kom tillbaka för att bli munk. En munk som begick sadistiska övergrepp och våldtäkter på sina elever, ibland i samband med resor där bäste vännen och biktfadern var förkläde.

Annons
Klosterbiblioteket rymmer ca 225 000 handinbundna böcker och handskrifter, och hör till Europas äldsta. Foto: Reinhold Weissenbrunner.
Klosterbiblioteket rymmer ca 225 000 handinbundna böcker och handskrifter, och hör till Europas äldsta. Foto: Reinhold Weissenbrunner. Foto: Picasa

Rektorn för skolan i dag heter Wolfgang Leberbauer.

– Vi österrikare skulle aldrig kunna vara protestanter. Vi är alldeles för barocka, för stora livsnjutare, säger han medan han sveper ett glas italiensk grappa som åkt fram ur skåpet.

Flera utpekade förbrytare bor och verkar än i dag i klostret. Preskriptionstiden för deras övergrepp har i många fall gått ut.

Wolfgang Leberbauer blev aldrig munk, och han talar om vilken frisk fläkt det var då kvinnliga lärare och elever fick tillträde till skolan 1990. Själv började han sina studier i Kremsmünster 1968, och drar sig till minnes ett klimat präglat av en viss manlig hårdhet.

– Pater Alfons var en utsökt musiker och konstkännare. Men han var inte den ende förövaren, även om han var den ende som blev dömd i domstol.

Annons

Flera utpekade förbrytare bor och verkar än i dag i klostret. Preskriptionstiden för deras övergrepp har i många fall gått ut.

Wolfgang Leberbauer bjuder in mig att läsa skolans årskrönikor från första världskriget på hans kontor. Disciplinen under krigsåren drar tankarna till en militärakademi. Modet hålls uppe med Nibelungen-sagan, tyska folksånger och marsch-övningar. Men barnen svälter. Kål är den enda mat som serveras. Pojkarna studerar krigspoesi och rapporter från fronten, och skriver uppsatser på temat ”Hur ärar vi bäst den fallne krigaren?”. Från 1915 drillas de äldre på Försvarsdepartementets uppdrag i att skjuta med skarpa och lösa skott. De som återvänder från slagfältet forslas direkt till Stiftskyrkogården. När kejsar Franz Josef dör 1916 gråter barnen öppet, medan skolorkestern spelar Wagner och Sibelius ”Valse triste”.

Mässa i stearinljus i klosterkyrkan. Foto: Philipp Wögenbauer.
Mässa i stearinljus i klosterkyrkan. Foto: Philipp Wögenbauer. Foto: Philipp Wögerbauer
Annons

Franz Staudinger studerade i nio år i Kremsmünster med början 1972, och arbetar i dag som jurist i Linz. Hans mor ville att han skulle bli präst.

– Tremendum et fascinosum, det fasansfulla är majestätiskt, svarar han med ett citat på latin från skoltiden när jag beskriver mina intryck.

– Du träder in genom porten, och ditt liv förändras för alltid. Ganska snart efter att jag börjat skolan som nioåring började jag tvivla på mina upplevelser.

Till en början fick Franz fina betyg, och sjöng i kör under Pater Alfons. Men våldet visade sig snabbt vara en del av vardagen. Gymnastikläraren hade ett förflutet i Hitlers armé, och utlyste ”skottkommando” på lektionerna. Ett lag skulle skjuta på det andra med läderklädda bollar. Kastade man för mjukt blev man själv måltavla. Pater Alfons delade ut ett speciellt straff. Han tryckte offrets huvud mot sitt eget underliv, och uppmanade klasskamraterna att slå den skyldige hårt i ändan. Också Franz Staudinger var tvungen att delta i pennalismen.

– Så förvandlas offer till förövare, konstaterar han.

Annons
1/5

Klosterskolans matsal 1911.

2/5

Franz Staudinger var 9 år när han började studera i Kremsmünster, och utsattes för övergrepp av sin klassföreståndare.

3/5

Klostrets studentkapell, runt 1900.

Foto: Ullstein Bild/IBL
4/5

Peder Nybloms betyg 1915.

5/5

Klostrets innergård.

Foto: IBL

En dag kallade Pater Alfons upp Franz på sitt rum. Han lade honom över sitt knä, drog ner byxorna och vidrörde hans könsorgan.

– Jag minns inte när det började, hur många gånger det skedde eller hur det tog slut.

Franz Staudinger tar sats inför varje ny mening.

Minnena dök upp i form av mardrömmar, som ändrade karaktär allt eftersom han lyckades bearbeta sitt trauma.

– Pater Alfons älskade små pojkar. Men jag tror inte att han var homosexuell, det var ett sätt för honom att tvinga till sig sex och närhet. Han hade själv varit utsatt för övergrepp när han var barn, av den tidigare körledaren och internatschefen.

Jag frågar Franz om det är möjligt att munkarna inte visste vad som pågick. Han svarar sammanbitet:

– De var för svaga.

Hur hanterade du övergreppen?

– Jag intellektualiserade och stängde av mitt känsloliv tills jag drabbades av en hjärtinfarkt.

I samarbete med en psykolog började han nysta i orsakerna. Minnena dök upp i form av mardrömmar, som ändrade karaktär allteftersom han lyckades bearbeta sitt trauma. Utan behandling hade han inte varit möjligt för honom vare sig att tala om övergreppen eller bidra till att driva processen mot förövarna.

Annons
Klostret i Kremsmünster är Österrikes till ytan näst största kloster. Till vänster syns det höga stjärnobservatoriet.
Klostret i Kremsmünster är Österrikes till ytan näst största kloster. Till vänster syns det höga stjärnobservatoriet. Foto: Stefan Kerschbaumer

Under mitt möte med Pater Ambros frågar jag hur han förklarar strömmen av medierapporter om övergrepp inom katolska kyrkan. Han blir stum och vänder sig bort. Det känns som om han lämnar rummet.

– Vad problemet är… det är väl sexualiteten, som ju varje människa måste arbeta med, säger han tvekande när han till sist möter min blick.

I dag förs en dialog i klostret kring celibatet. Det var på hans tid fullkomligt tabu. Men i bikten råder tystnadsplikt.

– Jag kan bara föreslå att man söker upp en psykolog, suckar han, och antyder att det minsann inte bara är övergrepp som kommer upp i bikten.

Dagen innan min ankomst har man begravt Pater Alfons biktfar.

Hösten 2016 publicerades den utredning av övergreppen i klostret som genomförts under ledning av socialpsykologen Heiner Keupp vid det sociologiska forskningsinstitutet IPP, Institut für Praxisforschung und Beratung i München. Han berättar om den smärtsamma process som utredningen triggade hos offren. Minnen som varit inkapslade i decennier mötte dagsljuset, offren tvingades omvärdera både skoltiden och sin självbild.

Annons

– Vissa lider av så svåra personlighetsstörningar att de förträngt alla minnen. Flera av de munkar som utsatte studenter för övergrepp är själva offer. Många forna elever har än i dag problem med familj och arbete, med missbruk och med sin egen sexualitet. Självmordsfrekvensen är hög, säger Heiner Keupp.

Heiner Keupp.
Heiner Keupp. Foto: Ingrid Fidelak

I slutet av februari har Påve Franciscus kallat hundratals biskopar från hela världen till konferens om övergreppskulturen i Vatikanen. Syftet är att utbilda dem i att spåra övergrepp, och lyssna till offren. Frågan är om mötet kan åstadkomma förändring. Martin Kaltenbrunner är hård i sin dom. Det motstånd offren mött från klostrets sida i drivandet av rättsprocessen väger tungt i hans syn.

Sjöng din farfar i kören? I så fall utsattes han säkert för övergrepp.

Annons

– Jimmy Savile, Harvey Weinstein och Pater Alfons var alla självsäkra, karismatiska män som skyddades av systemet. Så länge det finns slutna rum, så kommer övergrepp garanterat att inträffa.

Tidigare elever i Kremsmünster har upprepade gånger rapporterat in övergrepp både till polis och till klosterledningen, första gången på 1990-talet. Fram till 2010 ledde det bara till att gosskören lades ner och de anklagade lärarna omplacerades.

Trots detta är Heiner Keupp positiv. Medlemskapet i katolska kyrkan i Österrike har dalat till 55 procent, ett tapp med över 30 procent sedan 1960-talet. Debatten har lett till konstruktiva lagändringar. Strax innan den nya regeringen tillträdde 2017 hölls en ceremoni i parlamentet i Wien, där 300 offer från hela Österrike närvarade. Två regeringar bad offren om ursäkt.

– Det var ett viktigt ögonblick, säger Heiner Keupp och frågar vänligt:

– Sjöng din farfar i kören? I så fall utsattes han säkert för övergrepp.

En del av klostrets innegård.
En del av klostrets innegård. Foto: IBL
Annons

Min farfar och hans bror sjöng i kören under sitt första år i Kremsmünster. Men vad som hände kommer jag aldrig att få veta.

När en tysk nazist talade i Stockholms stadshus kring 1930 var farfar där och tog med sig min farmor.

Enstaka detaljer som jag fått höra i efterhand berättar en egen historia. Varför örfilade han sig själv vid matbordet som vuxen? Och varför återkom han så ofta till minnet av den traditionella julklappsutdelningen på Sankt Nikolaus-dagen? Franz Staudinger berättar om sin fasa inför ritualen då de äldre pojkarna utklädda i djävulsmasker till “juldemonen”, Krampus, jagade och pryglade de vettskrämda småbarnen, på den till Sankt Nikolaus utklädde munkens befallning.

Det finns tecken på att farfars auktoritära fostran i det forna Habsburg förvandlades till politiskt engagemang. När en tysk nazist talade i Stockholms stadshus kring 1930 var farfar där och tog med sig min farmor. Hon lämnade mötet i avsmak.

Det som gör mest ont i berättelsen om min farfars resa är hemkomsten 1919. Jag kan föreställa mig honom gråtande vid sin brors dödsbädd. Han förlorade inte bara sin idol, utan också det enda vittnet till upplevelserna i klostret. På äldre dagar sökte han sig tillbaka till Kremsmünster, kanske för att försonas med sin katolska uppväxt. Men tystnaden kring hans trauma är förgiftad, ett gift som sipprar ner genom generationer.

Innan jag lämnar klostret tänder jag ett par ljus i kyrkan. För två svenska pojkar som tillbringade första världskriget långt hemifrån, för offren i Kremsmünster, och för mig själv.

Vykort från 1911. Motivet skildrar hur Krampus, ett djävulsliknande väsen från österrikisk folktro, straffar de stygga barnen vid juletid.
Vykort från 1911. Motivet skildrar hur Krampus, ett djävulsliknande väsen från österrikisk folktro, straffar de stygga barnen vid juletid.

Peder Nyblom, troligtvis runt 1923.

Bild 1 av 19

Klostrets simbassäng 1910.

Bild 2 av 19

Interiör, Kremsmünsters klosterkyrka.

Foto: Alamy Bild 3 av 19

Folkskoleklass i Kremsmünster 1913. Eventuellt är det Peder Nyblom på översta raden.

Bild 4 av 19

Upp till 30 barn delade sovsal på internatet i Kremsmünster. Foto från 1911.

Bild 5 av 19

Detalj ur en av världens äldsta biblar, Codex Millenarius från 800-talet, som finns i klosterbiblioteket.

Foto: IBL Bild 6 av 19

Martin Kaltenbrunner studerade i Kremsmünster på 1990-talet.

Bild 7 av 19

Pater Alfons.

Foto: Martin Kaltenbrunner Bild 8 av 19

Klosterbiblioteket rymmer ca 225 000 handinbundna böcker och handskrifter, och hör till Europas äldsta. Foto: Reinhold Weissenbrunner.

Foto: Picasa Bild 9 av 19

Mässa i stearinljus i klosterkyrkan. Foto: Philipp Wögenbauer.

Foto: Philipp Wögerbauer Bild 10 av 19

Klosterskolans matsal 1911.

Bild 11 av 19

Franz Staudinger var 9 år när han började studera i Kremsmünster, och utsattes för övergrepp av sin klassföreståndare.

Bild 12 av 19

Klostrets studentkapell, runt 1900.

Foto: Ullstein Bild/IBL Bild 13 av 19

Peder Nybloms betyg 1915.

Bild 14 av 19

Klostrets innergård.

Foto: IBL Bild 15 av 19

Klostret i Kremsmünster är Österrikes till ytan näst största kloster. Till vänster syns det höga stjärnobservatoriet.

Foto: Stefan Kerschbaumer Bild 16 av 19

Heiner Keupp.

Foto: Ingrid Fidelak Bild 17 av 19

En del av klostrets innegård.

Foto: IBL Bild 18 av 19

Vykort från 1911. Motivet skildrar hur Krampus, ett djävulsliknande väsen från österrikisk folktro, straffar de stygga barnen vid juletid.

Bild 19 av 19