Annons

”Varje utsövd anställd ger mervinst åt företaget”

President Barack Obama med ett sovande barn på en restaurang i  Bettendorf, Iowa 2011.
President Barack Obama med ett sovande barn på en restaurang i Bettendorf, Iowa 2011. Foto: Carolyn Kaster / TT

Extra lön till den som lyckas sova mer? Ja, det har försäkringsbolaget Aetna, med nästan 50 000 anställda, infört. Utsövda medarbetare fattar bättre beslut, menar bolagets vd Mark Bertolini.

Under strecket
Publicerad

Förändringar i organisationer

Låt mig ge tre ganska olikartade exempel på hur vi kan åstadkomma sömnreformer på arbetsplatsen.

För det första – de anställda. Det enorma försäkringsbolaget Aetna, som har nästan 50 000 anställda, har infört ett bonussystem för den som lyckas sova mer. Bedömningen görs utifrån data inhämtad av en särskild sömnmätare. Bolagets vd Mark Bertolini har förklarat varför: ”Vår verksamhet bygger på att våra anställda ska vara delaktiga och att de ska kunna fatta goda beslut när de är på arbetet. […] Men om du är så trött att du nästan sover kan du inte göra bra ifrån dig.” Om deras anställda kan visa att de sovit minst sju timmar per natt tjugo dagar i följd får de en bonus på tjugofem dollar per natt, alltså 500 dollar.

En del kanske fnyser åt Bertolinis incitamentsstruktur, men man bör förstå att den företagsledare som ser till att skapa en företagskultur som bryr sig om den anställde både natt och dag är lika ekonomiskt smart som han är godhjärtad. Bertolini har uppenbarligen förstått att varje utsövd anställd ger mervinst åt företaget. Det är nämligen ställt bortom allt tvivel att en sömninvestering av det slaget betalar sig i form av högre produktivitet, kreativitet, intresse för arbetet, energi, effektivitet – för att inte nämna att folk blir gladare, vilket får fler att vilja söka sig till arbetsplatsen och fler att vilja stanna kvar.

Annons
Annons

Bertolinis empiriskt grundade system är överlägset alla vanföreställningar om att det skulle vara bra att mala ner sina anställda med arbetspass om 16 till 18 timmar och bränna ut dem enligt en modell som bara förverkar arbetskraften, krymper produktiviteten och förföljs av sjukdagar, samtidigt som den leder till bristande lojalitet och hög omsättning i personalstyrkan.

Jag stödjer till fullo Bertolinis idé, även om jag skulle vilja modifiera den på följande sätt. Istället för en ekonomisk bonus, skulle man kunna erbjuda extra ledighet. Många värderar ledig tid högre än ekonomiska förmåner så länge dessa ligger, som här, på en ganska blygsam nivå. Man skulle kunna ha ett ”sömnkreditsystem”, enligt vilket den uppmätta sömntiden kan bytas mot antingen en ekonomisk bonus eller extra ledigdagar.

Ytterligare ett förbehåll skulle kunna göras: sömnkrediten skulle inte bara beräknas utifrån hur många timmar man sovit under en vecka eller en månad. Som vi sett är sömnens kontinuitet − att man fortlöpande ger sig själv sju till nio timmars sovmöjlighet per natt, utan att sätta sig i skuld i veckorna i en förhoppning om att kunna ”sova igen” på helgerna – lika viktig som den totala sovtiden, om man vill komma åt alla sömnens fördelar. Din ”sömnkredit” skulle kanske helst räknas fram utifrån en kombination av sömntid och sömnkontinuitet över tid.

Den andra idén går ut på att mer flexibla arbetstider ska ersätta den i dag vanliga modellen med strikta gränser för när man ska hålla sig på kontoret (den klassiska nio till fem-modellen). Man kan tänka sig att alla anställda ska vara på plats under en viss kärntid, då avgörande möten och liknande händelser äger rum – säg mellan tolv och tre. Men på vardera sida skulle ändarna vara flexibla för att passa alla individuella kronotyper. Nattugglor skulle kunna börja sent (vid lunchtid) och fortsätta in på kvällen, då de kan komma till sin rätt och gå upp i arbetet med full energi. De morgonpigga å sin sida kan börja och sluta tidigt och slipper på så vis kämpa mot gäspningarna under den ”normala” arbetsdagens sista timmar.

Annons
Annons

Det här skulle dessutom få åtskilliga positiva bieffekter. Tänk bara på hur trafikläget i städerna skulle förbättras vid rusningstid morgon och kväll. Vinsterna i tid, pengar och stress skulle bli ansenliga.

Gamla ingrodda vanor och vanföreställningar om ”hur det ska vara” är förmodligen ett av de värsta hindren för en bättre (det vill säga sömnsmart) affärsordning.

Din arbetsgivare kanske menar att de redan erbjuder dig någon variant av det här. Min erfarenhet som konsult är emellertid att man ofta pratar om det som en möjlighet men att arbetsplatsen, i synnerhet chefer och ledning, i praktiken sällan tycker att det är riktigt acceptabelt att någon flexar så mycket som de behöver. Gamla ingrodda vanor och vanföreställningar om ”hur det ska vara” är förmodligen ett av de värsta hindren för en bättre (det vill säga sömnsmart) affärsordning.

Det tredje området där jag vill peka på hur förhållandet mellan sömn och arbetsliv kan förbättras har att göra med sjukvården. Lika akut som behovet att pumpa in mer sömn i läkarnas arbetsscheman är behovet av radikalt nytänkande när det kommer till hur man hanterar sömn i sjukvården i stort. Jag kan belysa det här med två konkreta exempel.

Exempel 1 – Smärtlindring

Ju mindre du sovit och ju mer uppbruten din sömn varit, desto känsligare blir du för all sorts smärta. Och den plats där de flesta upplever stark, ihållande smärta är inte sällan en plats där det är riktigt svårt att sova bra: på sjukhuset. Om du haft oturen att vara inlagd över natten så vet du vad jag menar.

Annons
Annons

Problemen är särskilt allvarliga på intensivvårdsavdelningar, där man behandlar den grupp som kanske har störst behov av att sova bra. Ständigt hörs det pip och surranden, plötsligt går larmet, hela tiden kommer folk och tar prover, och allt detta gör det hopplöst svårt för patienten att få till något som ens påminner om en lång natts vila och sömn.

Arbetsplatsstudier på patientrum och avdelningar har visat att decibelnivån där ofta är lika hög som på en stimmig restaurang eller bar, och det dygnet runt. Man beräknar att 50 till 80 procent av larmtillfällena på en intensivvårdsavdelning är onödiga eller försumbara.

Lika frustrerande är det faktum att det medicinskt sällan spelar så stor roll exakt när man utför en del provtagningar eller kontroller, men att det kan spela en betydande roll för patientens chanser att sova. Ändå förlägger man ofta dessa provtagningar och ronder till antingen eftermiddagarna, då många patienter annars hade kunnat njuta av en naturlig slummer i två faser, eller till de tidiga morgontimmarna, då en del patienter just kommit till ro och somnat ordentligt.

Föga förvånande visar studier som gjorts på medicinska, kirurgiska och kardiologiska intensivvårdsavdelningar entydigt att patienterna där ofta sover dåligt. De störs av den stökiga, obekanta omgivningen så att insomningen tar längre tid och sömnen sedan punkteras av uppvaknanden, blir mindre djup och innehåller mindre REM-sömn.

Och vad värre är visar det sig att läkare och sjuksköterskor genomgående överskattar hur mycket sömn de tror att en patient får på dessa intensivvårdsavdelningar, jämfört med vad som objektivt är fallet. Allt som allt ger sömnmiljön och den därav beroende sömnmängden en effekt som går rakt emot syftet med den verksamhet som bedrivs på avdelningen.

Annons
Annons

Men det här kan lösas. I ett av mina egna forskningsarbeten upptäckte vi att de delar av hjärnan som styr smärta blir 42 procent känsligare för obehaglig värmestimulering (givetvis inte skadlig) efter en natt utan sömn, jämfört med efter en lång natt med en sund åttatimmarssömn. Dessa delar av hjärnan är desamma som påverkas av narkotiska preparat som morfin. Sömn utgör däremot ett naturligt smärtstillande medel, utan vilket hjärnans – alltså individens – smärtupplevelse blir mycket mer akut och våldsam.

Morfin är för övrigt inget man bör tillgripa i sammanhanget. Det är kopplat till allvarliga risker för andningsuppehåll, det är vanebildande och orsakar problem med avvänjning, utöver en del mycket obehagliga bieffekter. Morfin kan dessutom upphäva effekterna av andra mediciner, vilket kan få dessa att reagera tillsammans på ett oönskat sätt.

Med stöd i den nya, omfattande forskningen på området bör vi redan i dag kunna minska doserna av narkotiska preparat vid våra sjukhus genom att förbättra patienternas förutsättningar att sova.

Om man förbättrade patienternas sömnmöjligheter skulle det inte bara göra att man kunde minska läkemedelsdoserna, det skulle också stärka patienternas immunförsvar. Patienter på slutenvård skulle mycket effektivare kunna bekämpa infektioner och läka sina sår efter operation. Och om patienterna återhämtar sig snabbare behöver de inte ligga inne lika länge, vilket minskar sjukvårdskostnaderna.

Dessa sömnlösningar behöver inte vara svåra att genomföra. Några är enkla och billiga och torde ge direkta resultat. Vi kan börja med att avlägsna all utrustning och alla larm som inte behövs kring varje patient. Sedan behöver vi utbilda läkare, sjuksköterskor och sjukhusledningen i den goda sömnens vetenskapligt belagda hälsofördelar. Vi kan ha ett sjukhusformulär, i vilket vi frågar patienterna om hur deras sovvanor ser ut och sedan försöka anpassa provtagningar och undersökningar efter deras sömnrytm, så långt det nu går. Om jag återhämtar mig från en blindtarmsinflammation ska jag inte behöva bli väckt vid halv sju om jag naturligt vaknar vid kvart i åtta.

Annons
Annons

Använd inte LED-lampor utan dimmat ljus på kvällarna och skarpt ljus på dagen.

Andra enkla sätt? Förse samtliga patienter med öronproppar och ögonmask när de läggs in, lite som den där lilla påsen man brukar få på långflygningar. Använd inte LED-lampor utan dimmat ljus på kvällarna och skarpt ljus på dagen. Det hjälper patienten att upprätthålla en fast dygnsrytm och ett tydligt sovmönster. Inga av dessa ingrepp är särskilt kostsamma; de flesta skulle kunna göras imorgon, och jag är säkert på att alla skulle gynna patienten så att det märks.

Exempel 2 – Nyfödda

Att hålla en prematur bebis frisk och levande är en svår sak. Ostadig kroppstemperatur, respiratorstress, viktnedgång och hög infektionsrisk kan ge upphov till instabilitet i hjärtat, till fel i den neurologiska utvecklingen och ibland till döden. I detta prematura tillstånd bör barn sova den mesta tiden, både natt och dag. Men på de flesta intensivvårdsavdelningar för neonataler står ljuset på för fullt natten igenom, och under dagen ansätts de nyföddas ögonlock av skarpt ljus ovanifrån.

Tänk dig själv att försöka sova i konstant ljus 24 timmar om dygnet. Inte konstigt att de inte sover normalt under dessa förhållanden. Här kan vi påminna oss om en sak som vi läste om i avsnittet om effekterna av sömnbrist på människor och råttor: att sömnbrist orsakar en försämrad förmåga att hålla uppe kroppstemperaturen, vilket leder till påfrestningar på hjärt-kärlsystemet, till andningsproblem och till försvagningar av immunförsvaret.

Varför utformar vi då inte neonatalvården för att den på bästa sätt ska främja spädbarnens möjligheter att sova så mycket de bara kan? Bara de senaste månaderna har vi sett preliminära resultat från undersökningar gjorda på neonatalvårdsavdelningar som infört dimljus på dagen och nästan total mörkläggning på natten.

Annons
Annons

Under dessa förhållanden förbättrades spädbarnens sömnstabilitet, sovtid och sömnkvalitet. Som en följd gick de upp påtagligt i vikt (50 till 60 procent) och hade väsentligt bättre syresättningsnivå i blodet, jämfört med de prematurer vars sömn inte prioriterats på samma sätt. De mer utsövda bebisarna kunde dessutom lämna sjukhuset fem veckor tidigare!

Också i mindre förmögna delar av världen kan den här strategin tillämpas utan dyra ljusinstallationer – det kan räcka med att man beslöjar ljuset något, kanske genom att sätta upp ett ljusdämpande plaststycke ovanför neonatalernas sovplatser. Det kostar inte ens en dollar, men det kan ha en stor ljusbegränsande effekt och på så vis stabilisera och stärka de nyföddas sömn. Till och med något så enkelt som att bada en nyfödd vid rätt tidpunkt före sömnen (istället för mitt i natten, vilket jag fått bevittna!) torde kunna hjälpa den goda sömnen på traven. Båda metoderna går att tillämpa överallt.

ur ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. Översättning: Nils Håkanson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons