Annons

”Världsekonomin är en inflationistisk krutdurk”

En kris kommer oväntat och drabbar oförberett. Inflation är nästa möjliga krisscenario och då måste inflationsbekämpning gå före sysselsättning, skriver Gunnar Eliasson, professor emeritus i industriell dynamik.

Under strecket
Publicerad

Professor Gunnar Eliasson varnar för en kumulativ inflationsprocess.

Foto: TT, pressbild Bild 1 av 1

Professor Gunnar Eliasson varnar för en kumulativ inflationsprocess.

Foto: TT, pressbild Bild 1 av 1
Professor Gunnar Eliasson varnar för en kumulativ inflationsprocess.
Professor Gunnar Eliasson varnar för en kumulativ inflationsprocess. Foto: TT, pressbild

DEBATT | INFLATION

Med sitt banbrytande arbete ”Geldzins und Güterpreise” (”Räntan och priserna”, publicerad 1898, översatt till engelska 1936) har Knut Wicksells syn på en ekonomis dynamiska egenskaper gradvis genomsyrat och förnyat ekonomiskt tänkande. Han lade grunden för en teori som förenade den reala ekonomin med det monetära systemet. Hans betoning av förväntningarnas betydelse introducerade ett dynamiskt tidsperspektiv som tidigare saknats.

Wicksell beskrev vad han kallade en kumulativ inflationsprocess. Den uppstod när en stor positiv skillnad mellan den ”naturliga räntan” (ett mått på kapitalets förräntning) och penningräntan upprätthölls med konstlade medel, till exempel politik. Vårdslös politik genom att med sedelpressarnas hjälp pumpa upp ekonomin med pengar, som jagade en given volym produkter, gav enligt klassisk monetär teori upphov till inflation, en ojämnvikt som i det monetära systemet, enligt Wicksell, kunde skapa kumulativ inflation. Några ekonomer, bland dem Bertil Ohlin, menade att Wicksells teori också innehöll en enkel modell för ekonomisk tillväxt. Den stora positiva skillnaden mellan kapitalets förräntning och den monetära låneräntan borde stimulera investeringar, och därmed öka tillväxten. Om tillväxten höll jämna steg med sedelpressarna kunde inflationen i princip hållas i schack.

Annons
Annons

Kumulativa inflationsprocesser är inget teoretiskt påfund. Historien bjuder på många exempel. I Weimarrepublikens Tyskland 1922/23 förstördes den tyska riksmarken till tonerna av 22 procents inflation per dag, och skapade den ekonomiska situation som hjälpte fram Hitlers missnöjesparti. Dagens monetära och politiska kollaps i Venezuela har sitt ursprung i den vårdslösa vänsterpolitik som påbörjades när Hugo Chavez 1999 i demokratiska val röstades till makten.

Den situation Wicksell beskriver känns igen. Många års slapp penningpolitik (”quantitative easing”) och negativ ränta, särskilt inom EU, har pumpat världsekonomin full med likviditet, som bara väntar på att aktiveras. I Sverige har samma penningpolitik motiverats av att hålla nere kronkursen, för att hjälpa fram en export, som inte behövt någon hjälp från det hållet, och sänka en arbetslöshet, som i ett internationellt perspektiv redan var låg. I industriländerna ligger den monetära räntan sedan länge långt under den naturliga räntan. Frågan är därför varför vi ännu inte sett Wicksells inflationsprocess rulla igång.

För ett decennium sedan pekade man på den inflationsdämpande låglöneexporten från Kina. En annan förklaring har varit att den nya digitala gig-ekonomin har försvagat fackföreningsrörelsen, samt att allt effektivare automation av tillverkningen hållit lönerna i schack genom att eliminera låglönejobb i en omfattning man inte sett tidigare.

En låneränta som ligger långt under kapitalets förräntning kombinerad med obegränsade lånemöjligheter bör också ha stimulerat investeringar och tillväxt, och kan så ha gjort i USA och Sverige under det senaste decenniet, och därmed ha dämpat de monetära inflationistiska tendenser Wicksell oroade sig över. Men billiga pengar leder såväl till slarviga investeringsbeslut som hög skuldsättning, och en kapitalbildning som inte kommer att klara en betydande höjning av räntan.

Annons
Annons

Allmänna förväntningar om fortsatt låg inflation och ränta är ytterligare en förklaring, som tillfälligt kan ha hållit löner och inflation på mattan. Men när nu den amerikanska centralbanken börjar justera upp räntan för att återställa normala förhållanden kan mycket oväntat inträffa.

Förväntningarna kan ändra förtecken, och skapa oväntade icke linjära ketchupeffekter i form av plötslig inflation. Tekniskt kan man peka på att penningmängdens omloppshastighet (velocitet) har sänkts. Men skulle den nuvarande förväntningsbilden förändras i sin motsats kan velociteten snabbt varvas upp och tvinga fram en räntehöjning, som slår ut produktionskapacitet och jobb i stor skala. En våldsam penningmängdsökning som jagar en stagnerande produktion, kombinerad med höjd arbetslöshet är vad vi inte behöver i dag, när världsekonomin är på väg in i en lågkonjunktur.

Expansiv penning- och finanspolitik under en god konjunktur har drastiskt reducerat förutsättningarna att föra expansiv politik under den kommande lågkonjunkturen. Den likviditetsstinna världsekonomin har blivit en inflationistisk krutdurk. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan en Wickselliansk inflationsprocess inträffar. Då måste inflationsbekämpning få företräde före arbetslöshet. Den potentiella arbetslösheten har kumulerats med ränta på ränta; en konsekvens vi kunnat undvika om vi läst på Wicksell bättre.

Gunnar Eliasson
professor emeritus i industriell dynamik, KTH, tidigare chef för Industriens utredningsinstitut (numera Institutet för näringslivsforskning)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons