Annons

Janerik Larsson:Värna den representativa demokratin

Riksdagshuset
Riksdagshuset Foto: HENRIK MONTGOMERY
Under strecket
Publicerad

Det ”finns en generell lärdom att applicera på all samhällsdebatt. Varhelst man ser statistik och sakliga frågeställningar bemötas med hätska karaktärsrecensioner, hämta spaden och repa mod! Ty där finns obehagliga sanningar bristfälligt nedgrävda.”

Så skriver Peter Santesson på Demoskop i sin Dagens Samhälle-krönika.

Han berättar om det han 2015 inte vågade skriva om:

”Det höll på att bli sommar 2015 och det skrevs alltmer om hur antalet asylsökande sköt i höjden. Särskilt antalet ensamkommande. Siffror for förbi i nyhetsartiklarna, men för att förstå proportionerna och hur remarkabla siffrorna faktiskt var behövde man veta något om svensk demografi. Hur många barn föds varje år i Sverige? Och hur många är, i likhet med de allra flesta ensamkommande, av manligt kön? Sådana jämförelsetal syntes däremot knappt till.

Om man ändå kände till siffrorna var matematiken enkel. Jag kontaktade en forskare. Har du sett? Sverige går i vissa årskullar mot könsobalanser som blir ännu värre än i Kina? Intressant! Viktigt! Skriv om det! Jamen jag tänkte att du kanske ville skriva? Jaså inte det? Journalister som jag kontaktade fann också siffrorna mycket intressanta och lika hopplösa att skriva om. Men skulle inte jag göra det då? Eh, jaså inte det?

Annons
Annons

Så vi satt där kritbleka i synen och tittade tyst på uträkningarna, medan inströmningskurvan blev alltmer häpnadsväckande. Det var första gången jag inte vågade skriva offentligt om något så grundläggande som vanlig befolkningsstatistik från SCB. Till och med vanliga officiella födelsetal kändes kontroversiella att ens nämna. ”

I Expressen idag försvarar Emanuel Karlsten internet:

Med internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet bröts ett informationsmonopol. Nu behövs ingen tryckpress eller tv-buss för att publicera sig och heller ingen prenumeration för att bli informerad. Trots att skiftet borde ha varit uppenbart blev det en chock för medier och de ställde sent om.

Detta är förvisso ingen okomplicerad diskussion, men i slutändan gäller det att i en demokrati så har väljarna rätt.

Jag har nu i ganska många år sett hur populistiska röster på internet fört fram Sverigedemokraterna till allt högre siffror sedan partiet kom in i riksdagen 2010.

Det motmedel som ibland har anförts är mer direktdemokrati, fler folkomröstningar.

Janan Ganesh varnade för en sådan utveckling i en Financial Times-krönika i måndags: Direct democracy threatens the way we are governed.

Jag minns ett samtal jag hade i Oslo före valet 2010 med en prominent høyre-politiker som följde svensk politik noga och som varnade för hur Sverigedemokraterna behandlades av de borgerliga partierna.

I Norge hade man under många år utan framgång försökt mobba ut Fremskrittspartiet. Väljarna hade inte gillat det.

Det är här nyckelfrågan för framtiden ser ut. De argsinta och engagerade populister som nu med stor energi använder sin nya väg till makt - internet - kommer inte att försvinna.

Den enda fråga som återstår är hur de etablerade ska hantera utmaningen, hur de ska ta debatten. Ty i en demokrati är det i slutändan väljarna som bestämmer oavsett alla spekulationer om alternativa valutfall.

Värnet för en välfungerande representativ demokrati kräver engagemang och aktivitet. Så enkelt, så svårt är det. Och då är det nödvändigt att - som Santesson skriver - ta även de svåra diskussionerna eftersom även om man skulle vilja blunda så finns det ändå många som inte vill blunda.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons