Annons

Värsta väljarkriserna för S – en faktor går igen

Från Håkan Juholts bostadsaffär till Mona Sahlins misslyckade budget – Socialdemokraterna har de senaste 30 åren sett väljarstödet rasa flera gånger. I senaste SvD/Sifo är stödet historiskt lågt. Men enligt statsvetaren Jonas Hinnfors beror nästan alla S-kriser på samma sak.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

1 / 5

Håkan Juholt och ”kulbo-krisen”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Håkan Juholt tvingades avgå efter bara tio månader som S-ledare, efter opinionsras och hård intern kritik.

När han valdes i mars 2011 var stödet i SvD/Sifo 30,5 procent. När han avgick i januari 2012 låg det på 24,6.

Håkan Juholt blev snabbt känd för plumpa uttalanden, men den skandal som fick honom på fall var bostadsaffären. I oktober 2017 avslöjade Aftonbladet att han under flera år tagit emot full bostadsersättning från riksdagen. Det trots att han delade lägenheten med sin sambo, enligt Juholts benämning ”kulbo”, och därmed bara hade rätt till halva hyran.

Det hjälpte föga att han bad om ursäkt och betalade tillbaka pengarna.

Efter avslöjandet föll väljarstödet för S snabbare än någonsin – med 8,1 procentenheter på en vecka. Man ska dock notera att veckovisa siffror har större felmarginal än månadssiffrorna.

Numera är Håkan Juholt ambassadör på Island – och har spått undergången för svensk demokrati i en omtalad SvD-intervju.

– Juholt-krisen var ganska unik bland Socialdemokraternas kriser därför att den är väldigt knuten till en person, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Annons
Annons

När Mona Sahlin tog med V i regeringsalternativet sjönk stödet med 4 procentenheter på en månad.

Foto: Niklas Larsson/TT Bild 1 av 1

2 / 5

Underkänt för Mona Sahlins budget

När Mona Sahlin tog med V i regeringsalternativet sjönk stödet med 4 procentenheter på en månad.
När Mona Sahlin tog med V i regeringsalternativet sjönk stödet med 4 procentenheter på en månad. Foto: Niklas Larsson/TT

När Socialdemokraterna krisade under Mona Sahlins ledning handlade det bara delvis om henne som person, enligt Jonas Hinnfors.

– Det som förenar S-kriserna är att det funnits en ideologisk osäkerhet. Sedan slutet av 1980-talet har S inte förmått att ställa om till ett nytt slags socialdemokratiskt projekt, säger statsvetaren.

Mona Sahlin lyckades varken ena eller förnya partiet. Dessutom gick hon med på att ta med Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet, mot sin egen övertygelse.

Det största opinionstappet under hennes tid som partiledare kom i maj 2010, efter att de rödgröna presenterat sin ekonomiska vårmotion. Breda skattehöjningar tillsammans med höjd a-kassa fick mittenväljarna att vända ryggen till. Dessutom ansågs politiken spretig.

I SvD/Sifo föll S med nästan 4 procentenheter på bara en månad från april till maj 2010. Partiet lyckades inte återhämta sig utan gick samma höst till sitt sämsta valresultat sedan 1914.

I senaste SvD/Sifo går det att se oroväckande paralleller för partiet. Precis som år 2010 kommer ett stort tapp i maj under ett valår.

Annons
Annons

Göran Persson funderade på att avgå 1997, men satt kvar som stasminister till 2006.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1

3 / 5

Alla var arga på Göran Persson

Göran Persson funderade på att avgå 1997, men satt kvar som stasminister till 2006.
Göran Persson funderade på att avgå 1997, men satt kvar som stasminister till 2006. Foto: Claudio Bresciani/TT

Statsminister Göran Persson var på dystert humör en dimmig februaridag 1997.

”Ovanpå allt serverade Harpsunds husmor stekt lever den kvällen. Jag hade fått nog. Jag ville avgå”, skriver han i sina memoarer.

Det var inte bara matsedeln det var fel på. Väljarna höll på att fly partiet som efter valet 1994 infört ett stort besparingsprogram. Väljarstödet i SvD/Sifo var nere på 29,1 procent, när det bara ett halvår tidigare varit 35 procent. Även LO protesterade.

Samtidigt som Göran Persson deppade över väljarflykten kom ett hårt slag från ett annat håll. I DN Debatt skrev 101 direktörer att deras förtroende för regeringen var förstört. Särskilt arga var de på kärnkraftuppgörelsen som innebar att båda reaktorerna i Barsebäck skulle stängas.

Men direktörernas ilska blev inte slutet för Perssons regering, utan snarare en väckarklocka som fick S och LO att enas igen. I september samma år var S väljarstöd återigen över 35 procent. Göran Persson avgick inte utan fortsatte som statsminister till 2006.

Annons
Annons

Bengt Westerberg (FP), Carl Bildt (M) och Ingvar Carlsson (S) under de ekonomiska krisåren i början på 90-talet.

Foto: Jurek Holzer Bild 1 av 1

4 / 5

Ingvar Carlsson avgick – och kom tillbaka

Bengt Westerberg (FP), Carl Bildt (M) och Ingvar Carlsson (S) under de ekonomiska krisåren i början på 90-talet.
Bengt Westerberg (FP), Carl Bildt (M) och Ingvar Carlsson (S) under de ekonomiska krisåren i början på 90-talet. Foto: Jurek Holzer

Den första allvarliga S-krisen kom 1990, enligt statsvetaren Jonas Hinnfors.

Sverige var på väg in i 1990-talets finanskris och statsminister Ingvar Carlssons regering diskuterade hur de skulle tackla den försämrade ekonomin. De beslöt sig för att inte höja skatterna, utan att bland annat införa lönestopp och fredsplikt.

I efterhand kan man kanske argumentera för att det var ekonomiskt rätt, säger Jonas Hinnfors, men det var svårt att förklara för väljare.

Riksdagen röstade nej till de hårda åtgärderna varpå Ingvar Carlsson lämnade in sin avskedsansökan. Under tolv dagar av politiskt kaos försökte Carl Bildt att bilda en borgerlig regering, men misslyckades.

Så Ingvar Carlsson och S kom tillbaka, med till stor del samma ministrar som tidigare. Det uppskattades inte av väljarna. Nästa år, i april 1991, sjönk partiets väljarstöd för första gången någonsin till under 30 procent i SvD/Sifo.

Hösten 1991 förlorade Socialdemokraterna valet och Carl Bildt fick en ny chans att bilda regering.

Annons
Annons

Stefan Löfven och migrationsminister Helén Fritzon presenterade omsvängningen i migationspolitiken den 4 maj.

Foto: Marko Säävälä/TT Bild 1 av 1

5 / 5

”Sluttande plan sedan 1988”

Stefan Löfven och migrationsminister Helén Fritzon presenterade omsvängningen i migationspolitiken den 4 maj.
Stefan Löfven och migrationsminister Helén Fritzon presenterade omsvängningen i migationspolitiken den 4 maj. Foto: Marko Säävälä/TT

En S-kris brukar följas av en revansch. Från 1988 till 1991 sjönk partiets väljarstöd från nästan 50 till knappt 30 procent, men 1994 var det återigen på 50 procent, enligt SvD/Sifo.

Men Jonas Hinnfors ser en oroväckande trend för partiet.

– Egentligen har det varit sluttande plan sedan 1988, säger han.

Stödet har gått upp och ned, delvis med partiets beslut och ledarbyten och delvis på grund av andra partiers agerande. Men den stora linjen är nedåt. S väljarbas blir äldre och krymper samtidigt som partiet har svårt att locka nya, unga väljare.

Senast opinionsstödet var över 40 procent var i oktober 2008, under den första alliansregeringen.

Enligt Jonas Hinnfors är alla kriserna ovan, kanske bortsett från Håkan Juholt, tecken på samma ideologiska kris som håller på att förvärras.

Nu försöker S föra fram hård flyktingpolitik som lösning. Partiet har även tidigare varit relativt strikt i migrationsfrågor men inte prioriterat dem.

Men än så länge verkar det vara en dålig taktik för att få tillbaka röster från Sverigedemokraterna. I senaste SvD/Sifo är det största tappet från S till just SD.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna SOCIALDEMOKRTAERNAS DÅLIGA SIFFROR
Annons
Annons
Annons
Annons