X
Annons
X
Gäst

Janerik Larsson: ”Vårt behov av en kollektiv katastrofberättelse”

 Tre personer dödades när Baader-Meinhof ligan sprängde västtyska ambassaden i Stockholm 24 april 1975. En av ligans medlemmar förs bort från ambassaden av polis
Tre personer dödades när Baader-Meinhof ligan sprängde västtyska ambassaden i Stockholm 24 april 1975. En av ligans medlemmar förs bort från ambassaden av polis Foto: TT

Johan Norbergs senaste krönika i God morgon världen i radions P1 tog upp diskussionen om terrorismen.

Han sa bl a:

”Problemet med panisk rädsla är att den är så obehaglig att vi gör vad som helst för att minska den, och gör man vad som helst är sannolikheten stor att man gör fel saker, eller till och med gör hotet värre. Och det är ju terroristernas avsikt. De vet att deras eldkraft är liten, åtminstone hittills, men om de kan trigga samhällen till panik och få oss att börja begränsa friheter eller kollektivt bestraffa minoriteter kan de få till det där apokalyptiska kriget de hoppas på, och därmed en aldrig sinande ström av rekryter. Det är av det skälet Islamiska Staten av hela sitt mörka hjärta hoppades att Donald Trump skulle bli USA:s president, vilket avhoppare har berättat utförligt om. (---) Hopplösheten är det sista som överger människan. Kanske är det vårt behov av en kollektiv katastrofberättelse. Något som skapar gemenskap och som kan förklara vår individuella, existentiella ångest. Apokalypsens gosiga mörker, som Anders Bolling har kallat det. De antika filosoferna avskydde det här. De avvisade synen på oron som vägvisare, för den uppslukade oss och hindrade oss från att agera rätt. Moderna utilitarister och pliktetiker menar att den distraherar oss från en rationell etisk bedömning. Ekonomer påpekar att den saboterar cost/benefit-kalkyler.”

Annons
X

Ett mera historiskt perspektiv använde Jan Guillou i sin krönika i Aftonbladet. Han tar som Norberg upp insikten att terroristerna aldrig lyckas:

”Terroristerna kommer och går genom Europas historia. De är alltid dömda att gå under, de -segrar aldrig. Bara på ett enda område har de haft framgång, de skapar periodvis massmedial panik, vilket nästan alltid är ett led i deras strategi. I tiden före första världskriget härjade anarkistiska politikermördare och skapade lika omfattande skräck- och skrämseljournalistik som dagens islamistiska terrorister. Men deras sammanlagda politiska resultat blev magert. (---)

På ett enda område lyckades Baader-Meinhofterroristerna. De skapade minst lika stor massmedial panik som dagens islamistiska terrorister. Men arbetarklassen applåderade när de sköts eller infångades. Ett grundläggande förhållande kan terroristerna nämligen aldrig förändra: hur mycket våld de än försöker ta till så har deras fiende staten alltid oändligt överlägsna våldsresurser. Efter att ha ställt till med mer eller mindre elände blir de sista terroristerna som vanligt skjutna eller infångade. Till framför allt den muslimska europeiska befolkningens applåder.”

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X

Tre personer dödades när Baader-Meinhof ligan sprängde västtyska ambassaden i Stockholm 24 april 1975. En av ligans medlemmar förs bort från ambassaden av polis

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X