Annons

Vauban – en modell för FN:s hållbarhetsmål

I övermorgon antar FN nya globala hållbarhetsmål. Ett av dem är att utveckla städer hållbart, tryggt och trivsamt fram till 2030. Stadsdelen Vauban i sydtyska Freiburg är världskänd för sin hållbarhet. SvD har besökt stadsdelen där cyklar och solpaneler dominerar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Vauban har en ovanlig historia. Stadsdelen var ett ekologiskt-sociologiskt experiment när det startade i mitten av 1990-talet. Nu bor här omkring 5000 invånare, som alla verkar leva energisnålt.

Foto: Mark HenleyBild 1 av 4

Stadsvetaren Astrid Mayer har bott i Vauban i sju år. – Jag är inget ekologiskt helgon. Jag vill bara leva så här, säger hon.

Foto: Gunilla von HallBild 2 av 4

Andreas och Christina Konietzny.

Foto: Mark HenleyBild 3 av 4

Freiburg präglas av starkt miljötänk. Man har bland annat byggt 500 km cykelbanor och installerat över 5 000 cykelställ i staden.

Foto: Mark HenleyBild 4 av 4

Vauban har en ovanlig historia. Stadsdelen var ett ekologiskt-sociologiskt experiment när det startade i mitten av 1990-talet. Nu bor här omkring 5000 invånare, som alla verkar leva energisnålt.

Foto: Mark HenleyBild 1 av 1
Vauban har en ovanlig historia. Stadsdelen var ett ekologiskt-sociologiskt experiment när det startade i mitten av 1990-talet. Nu bor här omkring 5000 invånare, som alla verkar leva energisnålt.
Vauban har en ovanlig historia. Stadsdelen var ett ekologiskt-sociologiskt experiment när det startade i mitten av 1990-talet. Nu bor här omkring 5000 invånare, som alla verkar leva energisnålt. Foto: Mark Henley

VAUBAN De lummiga gatorna ligger bilfria, solpaneler glänser på hustaken och på den lokala marknaden säljs ekologiska morötter och aprikoser. Överallt syns cykelbanor och små kaféer med vegetariska rätter. Här verkar alla leva sunt och energisnålt, samt vara övertygade om att detta är ett hållbart liv.

– Vaubanborna vill leva utan bilar, bo i energipassiva hus där värme från människor och maskiner återanvänds och odla sociala relationer med grannskapet. Det är en livsstil, säger statsvetaren Astrid Mayer som bott i Vauban i sju år och organiserar seminarier kring hållbar utveckling.

Vi träffas på hennes kontor i Vauban, ett stenkast från hemmet och marknaden där människor flanerar kring honungsburkar och olivoljor. Astrid visar stolt de 40 centimeter tjocka träväggarna och treglasfönstren som gör huset energisnålt. Tillägger att hon aldrig låter elektroniska apparater stå på stand-by, aldrig slänger mat och har solpaneler på hustaket. Samt att hon inte äger någon bil, och inte heller flyger för att minska sitt ekologiska fotavtryck.

Annons
Annons

Stadsvetaren Astrid Mayer har bott i Vauban i sju år. – Jag är inget ekologiskt helgon. Jag vill bara leva så här, säger hon.

Foto: Gunilla von HallBild 1 av 1

Sedan håller hon upp sin mobiltelefon – en Fairphone – gjord av metaller som bryts i gruvor där barnarbete inte förekommer och arbetarna har rättvisa villkor.

– Jag är inget ekologiskt helgon. Jag vill bara leva så här. Det är ett medvetet val byggt på respekt för andra, säger Astrid Mayer.
Vauban har en ovanlig historia. Stadsdelen var ett ekologiskt-sociologiskt experiment när det startade i mitten av 1990-talet.

Då hade husockupanter flyttat in i de kartongliknande byggnaderna som var en gammal fransk militärbas från andra världskriget. En grupp aktivister lyckades övertyga lokalregeringen att omvandla kvarteret till en miljövänlig stadsdel, och på några år blev det en modell för ett hållbart sätt att leva. Från början bodde här 2 000 invånare, i dag finns omkring 5 500 invånare och 600 arbetstillfällen.

– Det är stor efterfrågan på husen och priserna stiger. Därmed är Vauban inte längre tillgängligt för alla. Problemet är också att befolkningen åldras, och vi måste börja fundera på äldreboenden och annat, säger Martin Haag, vice borgmästare i Freiburg.

Stadsvetaren Astrid Mayer har bott i Vauban i sju år. – Jag är inget ekologiskt helgon. Jag vill bara leva så här, säger hon.
Stadsvetaren Astrid Mayer har bott i Vauban i sju år. – Jag är inget ekologiskt helgon. Jag vill bara leva så här, säger hon. Foto: Gunilla von Hall

En vandring genom Vaubans 41 hektar visar att detta är en stadsdel som tycks uppfylla FN:s hållbarhetsmål. Allting är planerat kring gröna transporter, och få bilar syns längs gatorna. I stället susar spårvagnar genom kvarteret och cykelbanorna fylls av energiskt trampande invånare. Omkring 70 procent av Vaubanborna lever utan privat bil. De som äger bil måste parkera den i ett avsides parkeringshus där platsen kostar 18 000 euro. Högsta tillåtna hastighet är 5 km/h inne i centrum. Fast många gator är återvändsgränder och visar skyltar med lekande barn i stället för hastighetsbegränsningar.

Annons
Annons

Andreas och Christina Konietzny.

Foto: Mark HenleyBild 1 av 1

Alla byggnader är energisnåla hus. Det är antingen passivhus som använder värmen från människor och maskiner, eller nollenergihus som med solceller producerar lika mycket energi som de använder. Här finns också plusenergihus som producerar mer energi än de använder. Vauban uppges vara enda stadsdelen i världen där samtliga hus producerar mer energi än de använder. Överskottet säljs tillbaka till stadens kraftledningsnät och alla hushåll får en slant. Vauban är också ett av Europas mest solcellstäta distrikt.

Dessutom omvandlas hushållens matrester och bioavfall till biogas för matlagning. Gråvatten – avloppsvatten från bad, disk och tvätt – renas och återanvänds i vattensystemen. Även regnvatten återanvänds, och stadsdelen har ett nytt pilotprojekt med ekologiskt avloppssystem som omvandlar avföring till biogas.

Andreas och Christina Konietzny.
Andreas och Christina Konietzny. Foto: Mark Henley

– Typiskt för Vauban är också att allting ligger nära. Här finns daghem, skolor, mataffärer och kontor inom gångavstånd för alla. Här finns allt man kan tänkas behöva dagligen, plus grönområden där barnen kan leka. Här gäller att bilar ska se upp för barnen och inte tvärtom, säger arkitekten Andreas Konietzny som bor i Vauban med hustrun Christina.

Det är den sociala samvaron och hållbarhetstänkandet som fått dem att leva här. De är aktiva i olika kooperativ, lever energisnålt, kör inte bil, flyger inte, äger visserligen en tvättmaskin men har valt bort torktumlaren. Fast det har inte alltid varit lätt för barnen, medger de.

Annons
Annons

Freiburg präglas av starkt miljötänk. Man har bland annat byggt 500 km cykelbanor och installerat över 5 000 cykelställ i staden.

Foto: Mark HenleyBild 1 av 1

– I skolan i Freiburg sågs de som ”eko-kids” och blev retade för att bo här ute. De klagade ibland på att vi inte åkte på campingsemester eller safari i Afrika. Men nu vill vår dotter Caroline flytta tillbaka hit från Hamburg, säger Christina Konietzny med viss förvåning i rösten.

Men alla är inte beundrare av detta hållbarhetsprojekt. Det påpekas att den sociala kontrollen är strikt, att man måste köpa hela Vauban-konceptet för att accepteras och att folk tittar snett om man kommer med en påse från Lidl eller McDonald's. Vissa liknar det vid en stor studentkorridor full med vaga visioner. I Freiburg har Vaubanborna alltid setts som en udda skara.

– Det är som ett grönt ghetto där invånarna stoltserar med en sorts missionärsglöd. Många har en störande och trist tendens att predika och vilja omvända alla till att bli Vaubanfrälsta, säger tyske Roland Sladek som vuxit upp i Freiburg.

Astrid Mayer är medveten om att Vaubanborna ses som ekologiska talibaner och stadsdelen som en sorts eko-zoo med likasinnade. Men det är fel, anser hon.

– Människor här tror på ett hållbart sätt att leva. Enligt en studie trivs 90 procent med livet, naturen och människorna här i Vauban. Det finns ingenting som de ogillar. Det låter som i Nordkorea, men det är helt sant, säger hon.

Freiburg präglas av starkt miljötänk. Man har bland annat byggt 500 km cykelbanor och installerat över 5 000 cykelställ i staden.
Freiburg präglas av starkt miljötänk. Man har bland annat byggt 500 km cykelbanor och installerat över 5 000 cykelställ i staden. Foto: Mark Henley
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons