Annons

Dick Harrison:Vegetarianismen förr – ett rent överklassbeteende

Köttätande har i alla tider förknippats med något positivt. Det är därför svårt att avstå från kött med tanke på miljön.

Publicerad
”Vi har en lång tradition av att se köttätande som eftersträvansvärt, även om kött under medeltiden och tidigmodern tid var något av en lyx”, skriver Dick Harrison.
”Vi har en lång tradition av att se köttätande som eftersträvansvärt, även om kött under medeltiden och tidigmodern tid var något av en lyx”, skriver Dick Harrison. Foto: Vilhelm Stokstad/TT, IBL

I min serie om åtgärder den nutida människan kan göra för miljön har vi nu kommit till köttätandet. Naturskyddsföreningen konstaterar att kor och får släpper ut stora mängder metan samtidigt som deras avföring och produktionen av foder står för stora utsläpp. Den största delen av vår jordbruksmark går till djurfoder istället för odling av växtbaserad människokost som skulle kunna mätta fler.

Men att vända detta är komplicerat, vi har en lång tradition av att se köttätande som eftersträvansvärt, även om kött under medeltiden och tidigmodern tid var något av en lyx. I normalfallet fick man hålla till godo med bröd, rotfrukter, salt sill och annan vardagsmat. Att slakta fäkreatur och svin bara för att tillfredsställa plötslig kötthunger var otänkbart, eftersom djuren var värdefulla. De djur som skulle ätas slaktades vanligen om hösten, innan de blivit fullvuxna.

I och med det blev köttet mört, och man sparade foder under vintern. Det största undantaget från regeln gällde fullvuxna svin. På många håll i det gamla Europa var det brukligt att överlämna stora svin som obligatoriska gåvor till den herreman som stod närmast över en själv i hierarkin, något som medverkade till att fläskkött kom att associeras med social status. Detsamma gällde viltkött, en delikatess som på många håll var förbehållen rika godsägare och kungar med exklusiva jakträttigheter.

Annons

Våra förfäder skulle aldrig ha kommit på tanken att säga nej till kött.

Köttätande förknippades alltså med positiva värderingar. De få stora fester som ordnades i allmogeled, till exempel vid julen, dignade följaktligen under ett överflöd av kötträtter. Våra förfäder skulle aldrig ha kommit på tanken att säga nej till kött, i synnerhet som svenska bondehushåll så sent som på 1860-talet riskerade att svälta ihjäl till följd av missväxt. Alltså tog man för sig av kött när det erbjöds, och vid sekelskiftet 1900 hade köttätandet hunnit bli utbrett. I ransoneringstider kunde vreden bli stor över köttbrist, som under första världskriget. År 1917 låg den svenska köttkonsumtionen på 26 kilo per person och år, mot hela 126 kilo ett decennium tidigare, en minskning som spädde på det missnöje som ledde till hungerkravaller. (I dag är motsvarande siffra, enligt Livsmedelsverkets bedömning, mellan 50 och 55 kilo per person.)

Fanns det då inga vegetarianer i äldre tid? Jo, men i vår del av världen var de försvinnande få. Historiskt sett har vegetarianism varit förknippat med religiösa idéer och tabuföreställningar, till exempel reningsritualer. Vi möter fenomenet från och med 500-talet före Kristus, både i Indien (hos buddhism och jainism, senare också hinduism) och vid Medelhavet, där filosofer som Pythagoras från Samos gjorde en poäng av att vägra äta kött. I Europa och det som då kallades Främre Orienten (sydvästra Asien och nordöstra Afrika) kom dock köttätarna att sätta agendan ända in i nutiden. Huvudfårorna inom kristendom och islam nöjde sig med fasteperioder, till exempel före påsk respektive under ramadan, men yrkade inte på att man i övrigt skulle säga nej till allt kött som sådant. Den muslimska och judiska aversionen mot fläsk motsvarades inte av en aversion mot kött från exempelvis får.

Den moderna vegetarianismen har rötterna i 1700- och 1800-talens Västeuropa. Här växte idéerna fram från två håll, dels inom upplysningsfilosofin, dels hos folk som ägnade sig åt fromma bibelstudier. Avståndstagande från kött skulle, menade man, resultera i ett gott, harmoniskt liv. I allt väsentligt var dock denna vegetarianism ett överklassfenomen. Vanligt folk fortsatte att längta efter höstslakten, tjuvjaga älg och frossa i korv så fort de fick möjlighet.

Dagens vegetarianer och veganer är det framförallt på grund av omsorg för djuren.

Dagens vegetarianer och veganer är det framförallt på grund av omsorg för djuren, men också för det egna välbefinnandets skull, samt med tanke på miljön.

Ytterst bottnar tankarna, som så mycket annat i dagens sociala rörelser, i välståndsutvecklingen. Det är först när vi blivit så rika att vi fått råd att välja och vraka bland potentiella matvaror som vi kan unna oss tanken att avstå från viss föda på grund av principer.

Annons
Annons

”Vi har en lång tradition av att se köttätande som eftersträvansvärt, även om kött under medeltiden och tidigmodern tid var något av en lyx”, skriver Dick Harrison.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT, IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons