Annons
Ledare

Maria Ludvigsson:Vem begriper Svenska kyrkan?

Symbolen biskop Brunne vill hänga över
Symbolen biskop Brunne vill hänga över Foto: Andres Kudacki / TT / NTB Scanpix
Under strecket
Publicerad

Svenska Kyrkan bjuder på idel utspel som gjorda för att skapa "buzz" i sociala medier. Hon ska ha för att hon begriper sin samtids medievillkor... Annat är det med innehållet. Det blir obegripligt. Nedan följer därför tre frågor som en logisk följd av tre mediala kyrkutspel:

1. Biskop i Stockholm Eva Brunne vill hänga för "kristna symboler" som krucifix i sjömanskyrkan i Stockholm. Samt rita ut riktningen mot Mecka i samma kyrkas golv. Jag tänker främst på de kristna som flytt för sina liv för att få plats och rätt att utöva sin religion i ett kristet rum, sekundärt på svenska kyrkans överlevnad som kristet samfund. Därefter: Borde man inte vilja sprida sin övertygelse och tro till fler, om man nu tror på den? För att man önskar andra ska få det man själv fått genom sin tro. Inte hänga över de egna symbolerna!

2. Ett gäng "religionstekniker" från Stockholms domkyrkoförsamling som tituleras präster vantolkar Nathan Söderbloms ekumeniska budskap och skriver debattartikel i DN om att de vill skapa en plats för ekumenik som även innefattar andra religioner. I vilket syfte är oklart men man anger "bidra till att männi­skor möts" i sin artikel. Att ha ambitionen att skapa en synkretism (ett slags minsta gemensamma nämnaren-religion för alla) är inget nytt, men i så fall bör man vara tydlig med det.

3. När Stiftelsen Berget, en plats för ekumeniska möten och andliga retreater för kristna från olika samfund (bland andra svenska kyrkan och katolska) går från att vara främst svenskkyrkligt ledd till att ledas av katolska präster kommer en stark reaktion från Svenska kyrkan: "Vrede sorg och besvikelse", "Berget väljer Rom framför ekumeniken" (vilket inte borde vara något märkligt val om man definierar ekumenik så som Stockholms domkyrka gör!), "Chock, vrede och förstämning" etc.

VARFÖR uttrycker man "vrede, sorg, besvikelse, chock, förstämning" när en ekumenisk reatretgårds ledning konverterar till en annan kristen kyrka, men ler menlöst när en biskop gladeligen hänger över kristna symboler i en kyrka, eller domprost hävdar att ekumenik är att söka synkretism??

Finns det uppriktigt någon som begriper? Och vart går en lutheran som söker sin kyrka?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons