Annons
Krönika

Elisabet Andersson:Vem vill bo i ett plundrat konstverk?

Gårdslägenheten på Östermalm innan konstnärens miljöbygge demonterades.
Gårdslägenheten på Östermalm innan konstnärens miljöbygge demonterades. Foto: Lars Pehrson
Under strecket
Publicerad

Med fynd från brädgården och enkla handverktyg byggde Hylander upp sin installation, som på ytan liknade en gedigen borgerlig miljö.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

Einar Hylander, 1913–1989.

Foto: Dan Hansson Bild 2 av 2

Med fynd från brädgården och enkla handverktyg byggde Hylander upp sin installation, som på ytan liknade en gedigen borgerlig miljö.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Det är lätt att bli illamående av Hemnetannonsen. För ett år sedan gick det fortfarande att kliva in i Einar Hylanders bostad, en konstinstallation som skänkts till svenska folket och förvaltades av Moderna museet. Den som har varit där glömmer det inte.

Nu bjuds livsverket ut som en ”sällsynt charmig och inbjudande lägenhet med omfattande renoveringsbehov”.

I ett gårdshus på Östermalm byggde konstnären Einar Hylander upp en tredimensionell målning. Han bearbetade allt i lägenheten på ett sätt som för tankarna till Bloomsburygruppens miljöer. Verket fick namnet ”Einar Hylanders miljöbygge”.

Einar Hylander var en särling i svenskt konstliv. En autodidakt, influerad av dadaisten Kurt Schwitters, som fick sitt genombrott efter 60.

Tack vare en konstintresserad hyresvärdinna fick han tillgång till en liten tvårummare i gårdshuset på Östermalm. Lägenheten omformade han med enkla medel till en installation; han sydde, målade, snickrade. Han formade spröjsar av gamla galgar. Han gjorde stolar som liknade bastanta skulpturer.

Med fynd från brädgården och enkla handverktyg byggde Hylander upp sin installation, som på ytan liknade en gedigen borgerlig miljö.
Med fynd från brädgården och enkla handverktyg byggde Hylander upp sin installation, som på ytan liknade en gedigen borgerlig miljö. Foto: Lars Pehrson
Annons
Annons

Einar Hylander, 1913–1989.

Foto: Dan Hansson Bild 1 av 1

Vid sin död 1989 testamenterade han verket till svenska staten. Miljöbygget förvaltades av Moderna museet och beviljades tillfälligt bygglov som lokal av Stockholms stad.

I gårdshuset på Narvavägen smälte konst, arkitektur och formgivning samman till ett verk i olika vita nyanser. Men det var ingen ljus idyll.

Einar Hylander, som vantrivdes i sin högborgerliga uppväxtmiljö, byggde upp något som på ytan såg gediget borgerligt ut. Men han arbetade med enkla handverktyg, han använde sig av fynd från brädgården och vitmålade ärtor.

I drygt 20 år visades verket av Moderna museet. Men 2010 gick det tillfälliga bygglovet ut. Moderna och Stockholms stad lyckades inte hitta någon permanent lösning för museilägenheten. När en bostadsrättsförening tog över huset sa föreningen upp Moderna museet, och hänvisade till att det tillfälliga bygglovet för museiverksamhet löpt ut.

I höstas demonterades konstverket. En stor del av verket finns nu i Moderna museets magasin.

Men eftersom miljöbygget var ett platsspecifikt verk, där Einar Hylander arbetat med både lös och fast inredning, kunde inte allt flyttas.

Einar Hylander, 1913–1989.
Einar Hylander, 1913–1989. Foto: Dan Hansson

Nu ligger lägenheten ute på Hemnet, med visningar i helgen. När man ser bilderna i annonsen är det lätt att associera till ett plundrat konstverk. Här finns brutala spår efter en försvunnen väggmålning. Den som köper får så att säga ett halvt konstverk, där mycket fortfarande är handpålagt av Hylander. Efter kontakt med Einar Hylanders efterlevande valde Moderna museet att inte måla över konstnärens takmålning med duvor.

Men vem vill bo i ett plundrat konstverk? I den bästa av världar köps lägenheten av någon mecenat eller institution som ser till att hämta fram miljöbygget ur Modernas magasin och övertyga bostadsrättsföreningen om att återta konstverket. Utropspriset är 4 750 000.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons