Veronica Palm
Veronica Palm Foto: Lars Pehrson

Veronica Palm: Bli aldrig en bitterkärring

Det är genom att vara männen till lags som kvinnor får makt och inflytande, är Veronica Palms erfarenhet av åren inom politiken. Insikten blev startskottet för hennes bok ”Systerskap” och nytt liv där hon lagt den duktiga flicka åt sidan.

Publicerad

Fredagen den 3 oktober 2014 vilade ett lätt dis över Stockholm. Över en kopp kaffe i Lena Hallengrens övernattningslägenhet skingrades en viss dimma. Kvinnorna som samlats hade just hört Stefan Löfven presentera sin nya regering. De hade alla suttit med i den förra skuggregeringen, var lika politiskt välskolade som sina manliga kolleger födda på 1970-talet.

– Men det var killarna som gick vidare. Ingen av oss fick en ministerpost.

1/2

Stockholm 3 oktober 2014, statsminister Stefan Löfven presenterar sin nya regering.

Foto: Lars Pehrson
2/2

Stefan Löfvens regering 2014. Fr v: Anna Johansson, Sven-Erik Bucht, Mehmet Kaplan, Helene Hellmark Knutsson, Aida Hadzialic, Kristina Persson, Ibrahim Baylan (skymd), Margot Wallström, Gustav Fridolin, Alice Bah Kuhnke, statsminister Stefan Löfven, Mikael Damberg (skymd), Åsa Romson, Isabella Lövin, Anders Ygeman, Magdalena Andersson, Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Peter Hultqvist (bakom), Ylva Johansson, Åsa Regnér, Gabriel Wikström, Ardalan Shekarabi och Per Bolund.

Foto: Yvonne Åsell

Det är Veronica Palm som återberättar historien, minns dagen som blev startskottet för hennes bok ”Systerskap”. För det som hände i den där lägenheten var ju att hon och hennes kvinnliga kolleger kunde spegla sig i varandra, inse att det som hänt inte var personliga, individuella misslyckanden.

– Det var något större. Ett mönster. Som jag ville skriva om.

Hennes bok – med underrubriken ”En feministisk idébok” – har redan väckt oro i de socialdemokratiska leden. Det är valår, vad ska hon avslöja? Inget sprängstoff, kan hon lugna. Eftersom hennes ambition är att ge tillbaka ­– inte ge igen, hämnas.

Ge tillbaka till vem?

– Till yngre kvinnor, inte bara inom politiken. Det finns andra maktstrukturer där kvinnor far illa, är i underläge. Min historia är ett sätt att bana väg, röja sly och visa på genvägar. Att känna att man inte är ensam, att andra delar ens erfarenheter – jag vet själv vilken befrielse det är.

Den där oktoberdagen 2014. Hon säger att hon hade räknat bort sig själv som tilltänkt minister. Ändå hade hon haft stenkoll på sin mobil för att inte missat något samtal.

Och om Stefan Löfven ringt?

Annons

– Då hade jag säkert inte tackat nej.

Lena Hallengren fick samtalet, till slut, och är sedan en dryg månad barn-, äldre- och jämställdhetsminister. Vi hoppar över vad som kan ha fått henne att bida sin tid. För Veronica Palm var det uppenbart att hon nått vägs ände.

När hon var politiker fick Veronica Palm lära sig att sluta le och lägga huvudet på sned. Svårare var klädkoden, de strikta kavajerna och längre kjolarna. ”Som vänsterkvinna och feminist skulle jag vilja säga att jag inte är så intresserad av mitt utseende och mina kläder. Men usch vad mycket tankar och energi jag har lagt på hur jag ser ut.”
När hon var politiker fick Veronica Palm lära sig att sluta le och lägga huvudet på sned. Svårare var klädkoden, de strikta kavajerna och längre kjolarna. ”Som vänsterkvinna och feminist skulle jag vilja säga att jag inte är så intresserad av mitt utseende och mina kläder. Men usch vad mycket tankar och energi jag har lagt på hur jag ser ut.” Foto: Lars Pehrson

– Jag ville sluta vara duktig flicka. Hon var förutsättningen för att jag kunnat ta mig så långt som jag gjort, absolut. Samtidigt var hon begränsande. Hade ett bäst-före-datum.

Vad hade du gått miste om?

– Möjligheten till systerskap.

Det kommer en lång teori nu, den som är grunden inte bara för Veronica Palms bok utan för hennes år inom politiken: Vi lever i ett samhälle där män som grupp värderas högre än kvinnor som grupp. Därför är det genom att vara männen till lags som kvinnor kan få makt och inflytande.

Annons

– Som lite lagom busig kan du få svängrum och möjlighet att ta strider. Men bara så länge du inte hotar de manliga strukturerna.

Vi sitter i ett fredagstomt riksdagshus. Veronica Palm är tillbaka, inte som folkvald utan som debuterande författare utan kontor – men med bibehållet passerkort trots att det är snart tre år sedan hon lämnade huset. Strax innan hade hon lämnat sitt äktenskap.

– Det hänger inte ihop men gör det ändå. Jag hade tappat passionen för mitt jobb, för politiken – och vårt äktenskap hade blivit mer som ett företag. Du vet, man har barnen och tvätten och lånen och det sociala livet ihop. Men inte kärleken.

Något skavde, det var så hon kände det. Hon hade gjort kanonkarriär sedan den dag hon mötte en tjej på bussen i Linköping och lockades att gå med i SSU. Satt i riksdagen. Var ordförande för Stockholms socialdemokrater och ledamot av Verkställande utskottet. Duktig flicka kvällar in och helger ut. Samtidigt trebarnsmamman som ammade på arbetstid, ville hinna allt, inte ge avkall på något.

Annons

Men något skavde, som sagt.

­– Inuti min duktighet fanns en stor tomhet. Och ensamhet. Jag hade lierat mig med männen och gått miste om kvinnogemenskapen. Rätt hanterat är systerskap en av de bästa maktstrategier kvinnor kan ha.

Hon är lugnare idag än under åren i den politiska hetluften. Kan läsa nyheter och inse att hon inte behöver ha åsikter om allt. Kan till och med hylla ett moderatförslag utan att blixtsnabbt komma med mothugg och reservationer.

– Förstår du vilken befrielse. Jag behöver inte ta ställning till allt – och jag behöver inte vara arg på alla.

Nu är du bara arg på män.

– Det räcker.

Att tala om manliga strukturer och härskartekniker är inget nytt. Det hon hoppas tillföra är klassdimensionen. Spräcka bilden av den röde patriarken, han som är Arbetaren i blåställ. Visa att det kan vara en kvinna uppvuxen i 1970-talets miljonprogram. En som lekt på de stora gårdarna. Sett mammor röka gula Blend på balkongerna och pappor putsa sina Volvobilar på lördagarna. Upplevt pannkakslyckor och fyllefasor; allt det där som fanns kvar i folkhemmets trossbotten. Hon själv växte upp med starka, ensamma kvinnor. Utbildade sig till barnsköterska innan hon gav sig in i politiken. Där hon klassats som ”vänster” – och fått ta hårda smällar.

Annons
Veronica Palm är stolt över sin nya bok. ”Men också över att jag under nästan ett decennium var ordförande för Stockholms socialdemokrater. Det var tufft, men jag var bra.”
Veronica Palm är stolt över sin nya bok. ”Men också över att jag under nästan ett decennium var ordförande för Stockholms socialdemokrater. Det var tufft, men jag var bra.” Foto: Lars Pehrson

Varför var man så elak mot dig, också inom ditt eget parti?

– Jag har varit ganska hård och kategorisk, tyckt en massa saker som inte alltid varit populära. Om till exempel barns rättigheter, human flyktingpolitik, feminism och jämställdhet. För mig är de frågorna lackmuspapper på hur ett parti, ett samhälle och ett land fungerar.

Vi har redan enats om risken för generaliseringar. Nej, det är inte så att kvinnor alltid är ”snällare” eller obrottsligt lojala med varandra. Själv har hon mött motstånd inte minst från äldre kvinnliga partikamrater. Eller ”de avundsjuka tanter” som hon skriver om i sin bok.

– Varje generations kvinnor har ett glastak som ligger lite högre än för den tidigare generationen. Istället för att glädjas åt detta kan man bli bitter. Om det är något jag verkligen jobbat med så är det att aldrig bli en bitterkärring gentemot de tjejer som fått det marginellt lättare.

Annons

Men kritiken mot Mona Sahlin, den som internt blev till ”mosa-Mona-kampanjen”, handlade väl inte bara om att hon var kvinna?

– Inte bara. Hon har ju vid några tillfällen – både nu och då – visat dåligt omdöme både när det gäller att hantera sig själv och sin situation. Det är klart det spelade in. Men jag menar absolut att det faktum att hon var kvinna gjorde att hon inte blev statsminister.

Veronica Palm drar andan, tillstår att ”i ärlighetens namn” kan även en man få betala för sina misstag. Det som fällde Håkan Juholt var ju bland annat hans hantering av pengar och hans ”kulbos” agerande. Som medlem av verkställande utskottet var hon med att diskutera fram Juholts efterträdare.

– I det enormt trängda läge vi var i gällde det att rädda det som räddas kunde. Vi behövde någon man kunde känna igen i partiet. Det var ingen kvinna, det var Stefan Löfven med sitt förflutna inom fackföreningsrörelsen.

Att män bestämt hennes politiska handlingsutrymme har förstås sina undantag. Som när hon avsatte Omar Mustafa, mannen som dagen efter att han valts in i partistyrelsen visade sig ha kontakt med antisemitiska rörelser, kontakter som han inte ville avstå ifrån. Veronica bad honom lämna partistyrelsen. Hans motdrag blev att lämna alla sina politiska uppdrag. Med löpsedlar och stort tumult som följd.

Annons

Hon har inte ångrat det hon gjorde. Är snarare stolt över sitt hanterade.

– Det jag kan ångra är att jag först efteråt såg de kvinnor som försökt stötta mig. När allt hände var jag så fokuserad på att lösa uppgiften att jag inte ville riskera att visa svaghet genom att ta hjälp.

Men vilken kvinna i ledande ställning vågar ta hjälp av medsystrar, om de nu är så underordnade som Veronica Palm säger. Det måste ju ge större utdelning att liera sig med män.

Hon nickar, säger att det är sant. Men betonar att vinsten är kortsiktig. Den kvinna som vill behålla sin plats bland män måste vara konstant duktig, aldrig svikta. Eftersom hon enbart bedöms utifrån sina prestationer. Systerskap tål smällar och svackor.

”Jag har lärt mig att konsekvent blocka folk i sociala medier. Har utsatts för mycket hat och hot, det kommer i skov.
”Jag har lärt mig att konsekvent blocka folk i sociala medier. Har utsatts för mycket hat och hot, det kommer i skov. Foto: Lars Pehrson

Därmed inte sagt att det är ”något gulligt” eller ”att sitta i ring”.

Annons

– Fasta strukturer, stadgar och mötesordning behövs om kvinnor ska komma fram, komma till tals.

I vinter har många röster höjts i metoo-rörelsen. Veronica Palm skriver om den i sin bok och en mening hakar fast: ”Vi var många som drabbades av en ny syn på män i vår närhet”. En av dem som erkände att han missbrukat sin maktställning på ett otillbörligt sätt var hennes exman Roger Mogert, som fick lämna sin ställning som socialdemokratiskt stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm.

Hur var det, för dig?

– Förutom att jag är hans exfru är jag också mor till hans tre döttrar. Det är klart det fanns massor med känslor och tankar, men jag har valt att inte grotta ner mig i dem. Utifrån våra döttrars situation tycker jag han hanterade situationen väl. Han valde att avgå själv.

Var detta något du visste om?

– Nej.

Så det var inte orsaken till er skilsmässa?

– Nej, nej. Den kom långt tidigare.

Hon talar om år när de gled ifrån varandra. Jobbade jämt. Delade ansvar för hem och barn. Han var absolut delaktig, men det var hon som ”roddade” jämställdheten. Var den som såg till att tvättstugan och föräldramötena var inbokade, den som mindes och hade koll. Idag vet hon att många kvinnor känner igen sig.

Annons

– Det skulle vara sån skuld och skam att som aktiv feminist ha valt en man som inte delar ansvaret. Därför lägger man en enorm energi på att äktenskapet och föräldraskapet ska vara jämställt.

Det kan inte vara tvärtom; att kvinnor inte släpper taget, inte tillåter män att ta halva ansvaret – på sitt sätt?

– Jag tror män får chansen rätt många gånger innan kvinnorna tar över och styr upp allt.

Hon var gift för länge, säger hon. Klarade inte att ta sig ur äktenskapet. Eller som hon uttrycker det:

– Jag kunde inte förstå hur jag skulle klara av att begå en skilsmässa.

Hon tog steget. Var fri. Men såg också hur ensam hon blivit. En kväll messade hon några kvinnor, frågade om de hade lust att träffa henne.

– Visst var det modigt! Jag menar, hur gör man när man skaffar kompisar som 40-åring?

Kvinnorna ville träffas och långsamt började Veronica Palm bygga upp sitt nya liv. Med systerskap, sångkör och bokklubb. Hon har skaffat en kolonilott också, inser yrvaket lyckan i att göra sånt hon har lust med. utan att det gagnar världen eller det partiet som fortfarande står hennes hjärta nära. Stefan Löfven ska få hennes bok, hon har bara inte bestämt hur eller när.

Fotografen Lars Pehrson har kommit och fler frågor hinner vi inte med. Mer än hennes sista om inte Klas kanske bör läsa texten innan den går i tryck.

Klas?

– Ja, min förläggare. Jag är så van att någon ska godkänna det jag gör. Jasså, det behövs inte. Du ser, jag har mycket kvar att lära.

Stockholm 3 oktober 2014, statsminister Stefan Löfven presenterar sin nya regering.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 5

Stefan Löfvens regering 2014. Fr v: Anna Johansson, Sven-Erik Bucht, Mehmet Kaplan, Helene Hellmark Knutsson, Aida Hadzialic, Kristina Persson, Ibrahim Baylan (skymd), Margot Wallström, Gustav Fridolin, Alice Bah Kuhnke, statsminister Stefan Löfven, Mikael Damberg (skymd), Åsa Romson, Isabella Lövin, Anders Ygeman, Magdalena Andersson, Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Peter Hultqvist (bakom), Ylva Johansson, Åsa Regnér, Gabriel Wikström, Ardalan Shekarabi och Per Bolund.

Foto: Yvonne Åsell Bild 2 av 5

När hon var politiker fick Veronica Palm lära sig att sluta le och lägga huvudet på sned. Svårare var klädkoden, de strikta kavajerna och längre kjolarna. ”Som vänsterkvinna och feminist skulle jag vilja säga att jag inte är så intresserad av mitt utseende och mina kläder. Men usch vad mycket tankar och energi jag har lagt på hur jag ser ut.”

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 5

Veronica Palm är stolt över sin nya bok. ”Men också över att jag under nästan ett decennium var ordförande för Stockholms socialdemokrater. Det var tufft, men jag var bra.”

Foto: Lars Pehrson Bild 4 av 5

”Jag har lärt mig att konsekvent blocka folk i sociala medier. Har utsatts för mycket hat och hot, det kommer i skov.

Foto: Lars Pehrson Bild 5 av 5