Annons

Anna Charlotta Johansson:Vi behöver inte skyddas från åsikter

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Under strecket
Publicerad

Ledare | Journalistik

”Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo, det är för att de inte är svenskar. För att de, de är, de passar inte in i Sverige.” Dessa meningar yppade Jimmie Åkesson (SD) i SVT:s partiledardebatt två dagar före valet i september förra året. SVT valde under programmets gång att ta avstånd från hans kommentar och menade att man gjorde detta för att hans uttalande stred mot SVT:s demokratiparagraf. Håller jag med Jimmie Åkesson? Verkligen inte. Tycker jag att han ska få uttrycka sig så i en partiledardebatt, utan att SVT i samma sändning behöver ta avstånd från hans uttalande? Absolut.

Granskningsnämnden har nu fällt SVT för det avståndstagande som gjordes i sändningstid. Programmet fälls för att strida mot kravet på opartiskhet, eftersom avståndstagandet kan ses som ett politiskt ställningstagande, och på grund av det sätt som SVT:s markering skedde efter debatten. Granskningsnämnden menar att det har spelat in i bedömningen att SVT:s avståndstagande skedde så nära valet, dessutom under en slutdebatt med partiledarna.

Annons
Annons

SVT kallade Åkessons kommentar ”grovt generaliserande”. Det råder nog inget tvivel om att det var grovt generaliserande. Men den bedömningen klarar jag och många med mig att göra på egen hand, utan någon annans inblandning. I detta fall bidrog antagligen SVT:s avståndstagande till att Sverigedemokraterna återigen kunde bära offerkoftan. Bilden av att SD inte är del av det ”politiska etablissemanget” befästes ytterligare och därmed kunde de antagligen vinna några extra röster till valet två dagar senare. Det hade räckt med att se hur de andra partiledarna reagerade på det Åkesson sade för att förstå att han hade uttryckt sig på ett sätt som för många är oacceptabelt. Annie Lööfs kommentar ”Men hur uttrycker du dig?” kom på studs. Hon var bedrövad och arg.

Det här leder till en större diskussion bortom SVT:s demokratiparagraf. Vad får och bör sägas, vad media anser behöver tolkas samt vad vi som mediakonsumenter, röstberättigade och inte minst tänkande individer själva kan landa i. Det nya medialandskapet gör att media daddar med oss.
Vi får allt fler av skyddande filter mellan oss och åsikter från politiker i debatter.

Partiledardebatter blir allt mer lika fotbollsmatcher i form av försnack och eftersnack där olika tyckare ska ge sina kommentarer om vad vi kan förvänta oss av kommande debatt. Sedan, när den är slut, analyseras vad partiledarna egentligen menade.

Den här utvecklingen har gått för långt. Det nya medialandskapet är snabbare, elakare och slarvigare. Men som vuxna människor klarar vi av att bilda oss en egen uppfattning om vad vi ser och hör. Låt politikerna säga sitt och få tala till punkt utan att behöva delta i lekliknande debatter, och låt de som tittar få skapa sig en uppfattning om vad de säger utan att någon – retoriker, ledarskribent eller slipstyckare – ska tolka vad de nyss sade och meddela betyg.

Denna utveckling dumförklarar medborgarna. Det sker dessutom samtidigt som media i allt högre utsträckning själva deltar i debatten och utifrån olika förutbestämda åsikter och teser skriver artiklar eller gör reportage som kan ses som politiska inlägg. Vi ser allt fler ”krönikor” från journalister med tolkning av en nyhetshändelse, i stället för rak rapportering om vad som har hänt.

Journalister ska i sitt arbete vara objektiva, men ingen människa är ju objektiv. Just därför är denna utveckling av filter och tyckares tolkningar av politikers åsikter farlig. Om det kliar i fingrarna på en journalist att få tycka saker borde hen istället bli ledarskribent.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons