Annons

Maria Rankka:Vi behöver vinstjakt och mer vinstintresse

Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan, tillsammans med några av eleverna.
Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan, tillsammans med några av eleverna. Foto: Malin Hoelstad
Under strecket
Publicerad

Kolumn | Vinst

Så röstade, som väntat, Sveriges Riksdag häromdagen ned det bedrövliga Reepalu-förslaget. Det stod inte bara i strid med annan lagstiftning enligt rättsexperter, utan saknade även konsekvensanalys helt. Dessutom var den vinstdefinition som användes lika delar kreativ som obegriplig och skulle i realiteten ha gjort det omöjligt för väldigt många friskolor och omsorgsverksamheter att fortsätta existera.

En annan besynnerlighet med förslaget var att regeringen själv, trots invektiven i debatten, inte ville att det skulle gå igenom. Konsekvenserna hade blivit alldeles för dramatiska och långtgående. Regeringen räknade alltså kallt med att oppositionen skulle fälla förslaget. Udda.

Vad vi nu har att se fram emot är hack i skivan i debatten.

Socialdemokraterna kommer fortsätta prata om att det mesta som är fel i välfärden beror på två saker – vinstjakten och för lite skattepengar i all annan verksamhet. Det är inte bara enformigt, utan tyvärr tränger vulgärdebatten ut svårare och viktigare frågor om både vård och utbildning.

Annons
Annons

Hur säkrar vi kompetensförsörjningen och det massiva investeringsbehov som finns kommande decennium beroende på bland annat demografin? Vad innebär digitaliseringen? Hur mäts kvalitet och hur följs det upp? Vilka konsekvenser får kvalitativ genomklappning – oavsett vem som står för den? Hur riggar vi incitamentssystemen för såväl offentliga som privata utförare så att vi får största möjliga hälso- respektive kunskapseffekt för pengarna?

Som patient själv under våren har jag noterat att de ekonomiska incitamenten för att ta helhetsansvar och skapa hälsovinster och ekonomiska vinster – och det gäller tyvärr oavsett om finansiärerna är privata försäkringsbolag eller landsting och försäkringskassa – är små. Ansvaret och budgeterna är för uppdelade.

Av en ren lyckträff fick jag tips av en kompis om att hyra en dyr rehabapparat – kyla och kompression – som annars bara används på elitidrottare. När det gör så ont att man vill hoppa från balkongen är betalningsviljan för allt som lindrar smärta hög. Maskinen har även gjort att jag har kunnat träna mer och därmed också kunnat jobba mer.
Nu tycker jag det var väl spenderade privata pengar, men om sjukskrivningsperioder kan kortas kanske det är värt för såväl det allmänna som privata försäkringsbolag att ta kostnaden? Men så länge silosarna är höga och helhetstänkandet lågt kommer det inte att hända.

Vissa åtgärder som driver kostnader i vården, skapar stora vinster på andra håll i systemet. Jag är övertygad om att det behövs mer vinstintresse i vid bemärkelse. För att inte tala om allt förebyggande arbete både primärt och sekundärt som skulle vara långsiktigt lönsamt.

Om vi satsar lite pengar på att få barn att röra sig nu, kommer vi spara stora pengar i sjukvården sen. I dagens system kommer det bara se ut som en kostnad. Tänk om vi i stället skulle satsa på lite mer vinstjakt?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons