Annons

Kungsholmens vinbarStockholmarna köar för att ta del av säljarens dröm

Foto: Tomas Oneborg

Väl utvalda viner och en enkel meny. Mer krävs inte för publiken att strömma till vinbaren på Kungsholmen. Också SvD Krogguiden är nöjd även om nivån på varmrätterna är lite ojämn.

Under strecket
Publicerad
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Kungsholmens vinbar

Typ
Mellanklass
Kontakt
Fleminggatan 62 B

Betyg: 4 av 6

Kungsholmens vinbar har snabbt byggt upp ett renommé. Borden är få och går inte att boka. För den som vill undvika att vänta gäller det att vara ute i god tid.

Vi dyker upp strax före 18 en vardag och kniper två av de sista platserna i matsalens yttre del. En stund senare ringlar sig kön lång vid baren. Ljudnivån i den lilla lokalen stiger till en punkt som gör det svårt att konversera och vi kastar avundsjuka blickar mot den inre, mer skyddade avdelningen.

Personalen är mångtalig, sett till klientelets storlek men ändå dröjer det aningen för länge vid båda våra besök innan vi får beställa. Detta vägs dock upp av trevligt bemötande och påpasslig attityd resten av kvällen.

Stället ägs och drivs av Pamela Davies, som sadlade om från att ha jobbat som säljare, till att bli sommelier och följa sin dröm om att öppna en vinbar i sitt kvarter.

Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg

Som namnet antyder är det dryck snarare än mat som står i fokus. Menyn uppdateras ofta och det ätbara sortimentet trängs i början av ett häfte som annars mest består av, ja ni gissade rätt – vin.

En enkelt sätt att begå Kungsholmens vinbar är att välja några rätter ur den lättare och plockiga delen av menyn. Snacksiga tillbehör som grönkålschips blir – tillsammans med smårätter som grillad chèvre med valnötter och carpaccio på beta, fint smakande ost- och charkbricka av hög kvalité och en klassiskt krämig burrata med grillat örtbröd – perfekt för den lagom hungrige.

Här är ambitionen att vin inte ska vara snobbigt, vilket syns på vinlistan.

Kvaliteten på de mer arbetade rätterna håller däremot inte riktigt samma nivå. Ankconfiten är aningen torr, men en tydlig dragonton i potatispurén kombinerad med juldoftande rödkål piggar upp. Oxkinden serveras enligt formulär 1A. Brownien med pekannötter, flingsalt och tryffel är en chokladstinn – om än anonym – avrundning med hög densitet.

Till Kungsholmens vinbar går man inte i första hand för att äta utan för att njuta av gott vin i en familjär miljö. Och på den punkten blir vi inte besvikna. Vi ger personalen carte blanche att välja dryck och konstaterar snabbt att det var ett klokt beslut.

Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Oxkinden matchas med en aromatisk priorat. Vi förelås den mjukt smakande sicilianska CDC Rosso till charkplocket, vilket är ett utmärkt val. Till ankan serveras en vit bourgogne vars kulör först får oss att höja på ögonbrynen men som visar sig vara helt rätt. Ett njutbart glas barolo i baren är också en fingervisning om ägarinnans förkärlek för klassiska italienska viner.

Det här är inte stället där man nördar in på naturviner. Här är ambitionen att vin inte ska vara snobbigt, vilket syns på vinlistans publika utbud.

Av tillströmningen att döma verkar det inte bara vara Pamela Davies som längtat efter en vinbar i den här delen av stan. Vi gillar att den lättillgängliga vinbarstrenden hittat till Kungsholmen, konstaterar att det goda ryktet stämmer och slinker gärna förbi igen – för ett glas gott rött och lite småplock.

Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons