Annons

Gastrotek ZinkVi hade blivit överlyckliga – för ett decennium sedan

Gastrotek Zink.
Gastrotek Zink. Foto: Tomas Oneborg

Som återuppstånden från de döda. Gastrotek Zink har efter några år i graven slagit upp portarna på en ny adress. Och även om några reliker följt med så är helhetsintrycket, med flera riktigt lyckade rätter, gott.

Under strecket
Publicerad

Serveringen andas erfarenhet och självförtroende.

Foto: Tomas Oneborg

Med tanke på adressen är priserna på Zink relativt humana.

Foto: Tomas Oneborg

Plumpar i protokollet vägs upp av vällagade mellanrätter.

Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Serveringen andas erfarenhet och självförtroende.

Foto: Tomas Oneborg

Med tanke på adressen är priserna på Zink relativt humana.

Foto: Tomas Oneborg

Gastrotek Zink

Typ
Mellanklass
Kontakt
Grev Turegatan 20, tel: 08-684 238 01

Betyg: 4 av 6

Zink har haft en brokig historia. Krogen låg först på Biblioteksgatan, brann – öppnade upp igen – och lade ner. För att nu alltså öppna igen.

Det är bröderna Güwen som står bakom, de som gjorde kometkarriär med veterankrögaren Peter Nordin i PDF Brasserie Group. De växte snabbt kring Stureplan men har inte alltid lyckats leva upp till förväntningarna, Wienercaféet (som nu gjorts om till Pas d’Art), och Bar Burger Café är några exempel. Nu är Nordin ur bilden och det är bröderna själva som står för Zinks nypremiär på Grev Turegatan.

Går det att ana revanschlust? Kanske, för Zink – som nu försetts med förnamnet Gastrotek – känns solitt redan från början.

1/2

Serveringen andas erfarenhet och självförtroende.

Foto: Tomas Oneborg
2/2

Med tanke på adressen är priserna på Zink relativt humana.

Foto: Tomas Oneborg

Inredningen är naturligt elegant, enkel men påkostad. Intrycket vi får är att Zink skulle kunna ha haft öppet betydligt längre än den dryga månad som krogen har funnits vid SvD Krogguidens besök. Även serveringen andas erfarenhet och självförtroende, här får vi all hjälp vi vill ha men vi slipper långa utläggningar om matens exakta ursprung och tillredning.

Matmässigt rör sig inte Zink i några äventyrliga regioner. Menyn består av kända bekantskaper från Stockholms krogvärld. Men om man skulle våga sig på en jämförelse med kroggrannen, den svensk-franska Grodan, så drar sig Zink mer mot det italienska och baskiska hållet.

Annons
Annons

Plumpar i protokollet vägs upp av vällagade mellanrätter.

Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Här känns det som att färdas över ett decennium bak i tiden.

Mellanrätterna erbjuder små stillsamma smaksensationer. Pulpon är utmärkt, bra konsistens och med kryddning som lyfter råvaran. Portabello med chimichurri likaså. Lammet, små racks med rostad vitlök, är underbart. Kalv al limone – med spenat, salvia och tydligt smak av grill – är även den en höjdare.

Utöver den fasta menyn serveras också ”dagens långkok”, denna kväll griskind. I Zinks version är det en väldigt generös portion, men köttet är tyvärr alltför kompakt och smakar dessvärre inte så mycket.

Ett annat inslag på menyn är Zinks klassiker. Vi förmodar att det handlar om rätter som behållit sin plats genom bränder och stängningar – och i cheeseburgarens fall märks det tyvärr alltför väl. Här känns det som att färdas över ett decennium bak i tiden – och säkert hade vi då blivit överlyckliga över den.

Plumpar i protokollet vägs upp av vällagade mellanrätter.
Plumpar i protokollet vägs upp av vällagade mellanrätter. Foto: Tomas Oneborg

För burgaren är i en 00-talskontext helt perfekt. En köttig puck stekt medium rare, en skiva cheddar och högt fluffigt bröd – allt ihophållet av en tandpetare. Och tandpetaren behövs – för utan den kollapsar hela bygget snabbt. Vi påminns om hur mycket burgarna har utvecklats på tio år.

Nostalgiskt på ett mer positivt sätt är de underbara efterrätterna. Den krämiga björnbärsglassen är som en barndomsdröm och crème brûléen är just så knäckig och subtilt söt som den ska vara.

Trots plumpar i protokollet så uppväger de vällagade mellanrätterna mer än väl missarna. Och med tanke på adressen är även priserna relativt humana. Tillsammans med en utmärkt servering och en vacker lokal så återvänder vi gärna till Zink, men då undviker vi den antikverade burgaren.

Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons