Annons
Några av medlemmarna i #intedinhora. Från vänster Amanda, Emma Sahlén, Amanda, Daniella Skönborg och Gabriella Kärnekull Wolfe med hunden Albius.
Några av medlemmarna i #intedinhora. Från vänster Amanda, Emma Sahlén, Amanda, Daniella Skönborg och Gabriella Kärnekull Wolfe med hunden Albius. Foto: Staffan Löwstedt

”Vi horor är din dotter, din syster, din flickvän”

Grovt våld, hot och fler våldtäkter än vad som går att räkna. De trodde inte att det fanns plats för deras metoo-erfarenheter – men rörelsen kom att förändra deras liv. ”Om vår skam försvinner kommer torskarna inte ha makten att göra vad de vill längre”, säger Vera, en av kvinnorna bakom initiativet #intedinhora.

Publicerad

Först vet hon inte vilket ord hon ska använda för att benämna att hon har sålt sex.

– Jag har bara skrivit om det förut. Det här är första gången som jag säger det högt. Jag märker att jag blir osäker på orden.

Jag ringer Fanny i hennes hem i ett annat skandinaviskt land. Hennes lilla son leker i bakgrunden i lägenheten.

Shit, nu kommer min sambo hem. Jag måste sluta.

Hon bor där med sin sambo, lever ett nytt liv som hon tycker mycket om. Det är fyra år sedan hon lämnade prostitutionen.

Förra hösten hade Fanny hunnit gräva ner sina erfarenheter ”till världens botten”. Då gick det inte längre att hålla undan det. Först kom #metoo-vittnesmålen. Sen i november, det initiativ som skulle komma att betyda mycket för Fanny, #intedinhoras upprop och Facebookgrupp.

Det kom också meddelanden från hennes gamla torskar.

– De söker sig in i mitt liv fortfarande.

Hon börjar berätta mer om hoten på Messenger. Men vi får fortsätta en annan dag.

– Shit, nu kommer min sambo hem. Jag måste sluta.

En kväll sommaren 2014 rasade allt för Daniella Skönborg.
En kväll sommaren 2014 rasade allt för Daniella Skönborg. Foto: Staffan Löwstedt

Daniella

En kväll sommaren 2014, när Daniella Skönborg stod och rökte utanför en krog i Täby, fick hon nog.

Hon hade nyss varit inlagd för alkoholavgiftning, hon bodde med sin pappa som söp. Det var honom hon var på krogen med.

Allt rasade.

– Jag slängde ciggen, gick ut från stället, och ner mot ett tågspår i Tibble. Jag tänkte att antingen så kör tåget över mig och så är det slut där. Då får jag lugn och ro. Eller så överlever jag, nån drar mig fysiskt bort från spåret, och då ska jag försöka göra allt för att bli lycklig.

Innan hon gick hade hon skrivit på Facebook, i berusning och förtvivlan: ”Älskar er..Vi ses i nagiala..Och…De där våldtäktsmnnen pch dem som utnyttjat mig så grovt.. De får ta skulden för min död..Ingen kommer ngnsin älska mig för den jag är.. För jag är en värdelös å äcklig liten hora..”

Hon plockar fram telefonen och visar bilden. Hon har sparat en skärmdump, för att minnas hur och var allting vände.

Daniella Skönborg trodde först inte att kvinnor som hon fick ta plats i metoo-rörelsen. Men den 27 november 2017 vittnade hon i gruppen #allavi.
Daniella Skönborg trodde först inte att kvinnor som hon fick ta plats i metoo-rörelsen. Men den 27 november 2017 vittnade hon i gruppen #allavi.

På ena handens knogar har hon tatuerat FALL, på den andra RISE.

– När jag tittade på vad jag skrivit för ett tag sen insåg jag att shit, jag erkände ju för alla där och då, men ingen fattade att jag menade det bokstavligt talat.

Finns den lyckliga horan? Daniella Skönborg brukade hävda det.

När hon befann sig i prostitution kunde hon ha åtta kunder på en dag. Hon hittade dem oftast på nätet, men om hon var extra desperat gick hon till Malmskillnadsgatan. Hon tillbringade varje natt på krogen. Drack sig stupfull.

– Mitt liv var som i den där låten ”Chandelier” av Sia.

– Jag kunde inga regler, jag hade bara sett på film hur det gick till. ”Shit, tänk om jag står i nån annans hörn nu. Tänk om de andra blir lacka på mig.” Såna tankar hade jag och var livrädd. Då var det en femhundring per kund och man fick ta några fler för att klara utekvällen.

När Daniella Skönborg bodde på behandlingshemmet Hassela på Gotland sålde hon sex i närheten av hemmet.
När Daniella Skönborg bodde på behandlingshemmet Hassela på Gotland sålde hon sex i närheten av hemmet. Foto: Staffan Löwstedt

Det var Daniellas mamma som, intet ont anande, introducerade henne till mannen som fick in henne i prostitution.

Daniella byggde upp ett alter ego, Carmencita. Carmencita hade ett speciellt sätt att sminka sig, en egen garderob. Hon skrev i annonserna att hon var 15, fast hon var flera år äldre. Daniella har försökt lägga pussel med sina minnen men händelserna flyter ihop, tidsmässigt.

– När man blir våldtagen på rullande band, då blir det bara en soppa av våldtäktsmän i minnet. Ansikten går in i varandra, platser går in i varandra. Jag har egentligen bara fragment i minnet, alltså våldtäktsscener. Scener som kan slå tillbaka mot mig ibland, till exempel om jag tittar på en film där nån blir våldtagen. I vissa minnen ser jag delar av en lägenhet eller småsaker.

Det var Daniellas mamma som, intet ont anande, introducerade henne till mannen som fick in henne i prostitution.

– Han skulle visa att han brydde sig om mig och hade en alternativ väg till frihet. ”Det är vi två Daniella. Jag har varit där du är nu. Folk har sett ner på mig. Men har du bara pengar så kommer ingen att behandla dig så längre.”

Då var hon 16. Förstod inte att han var en hallick. Det förstod inte mamman heller.

Mannen, som i september 2016 dömdes till ett fängelsestraff för grovt koppleri, misshandel och ofredande, hade blivit kompis med Daniellas mamma. Han hade hjälpt modern med pengar när hon var i ekonomisk knipa.

Han berättade om sitt hårda liv, att han hade varit amfetaminmissbrukare.

Sen sa han ”jag kan vara din första kund, det kan ju vara jobbigt med nån du inte känner första gången.”

– Mamma kände väl att ”fan, den här mannen måste Daniella få träffa. Han har varit djupt nere på samhällets botten, nu är han framgångsrik. Han kan ju lära mig hur det fungerar med missbruk så att jag kommer närmare min dotter.”
Daniella skickades till sitt första behandlingshem när hon var 13 år. Hon upplever det som om alla ”gav upp” om henne tidigt.

Hallicken sade att han såg en glöd hos henne, en stor företagsamhet.

– Innan jag ens har tackat ja till nånting så sa han åt mig att ta av kläderna. Han tog en bild, och ut på internet. När jag sa att jag var nervös fick jag lite alkohol. Sen sa han ”vi gör så här, att jag kan vara din första kund, det kan ju vara jobbigt med nån du inte känner första gången”.

– Det gick så fort, att gå över den där gränsen och bli, i mina ögon just då, äcklig. Förbrukad. Förstörd. För evigt. Jag kände att har man gått över den gränsen en gång, då är man för alltid en hora. Det går aldrig att radera det.

I november 2014 träffade Daniella sin nuvarande sambo. Nu har de sonen Amadeus och dottern Hedda tillsammans.
I november 2014 träffade Daniella sin nuvarande sambo. Nu har de sonen Amadeus och dottern Hedda tillsammans. Foto: Staffan Löwstedt

Daniella slutade sälja sex när hon var 20 år. Nu är hon 24. Hon har nyligen avslutat en utbildning till väktare.

Handledaren tackade henne för att hon bidragit så mycket till diskussionerna på kursen och sade att hon borde satsa på en juristutbildning istället.

Jag har känt…att det inte finns plats för sådana som mig i metoo-rörelsen. Som tyckte att jag kommer ändå alltid att bli våldtagen.

Två veckor innan vi ses på ett fik vid Ale torg utanför Göteborg har hon fött sitt andra barn, dottern Hedda, som väntar hemma med sin pappa och utpumpad mjölk i den nybyggda trerummaren några minuter bort.

När #metoouppropen publicerades i november förra året kände Daniella att det var så mycket hon ville berätta. Men hon vågade först inte, hon trodde inte någon skulle bry sig om hennes vittnesmål.

– För jag har ju gått till mina våldtäkter själv. Jag trodde att andra tjejer skulle äcklas av mig. ”Du ska inte komma här och ta uppmärksamhet från de riktiga övergreppen”, typ. Det klassiska, att en hora kan inte bli våldtagen.

En dag på tåget mellan Göteborg och Ale skrev hon ner sin berättelse ändå.

Hon lade ut sitt vittnesmål medan hon satt kvar på tåget. Postade det i gruppen #allavi, det första metoo-uppropet som inte var kopplat till ett yrke.

”Jag har känt…att det inte finns plats för sådana som mig i #metoorörelsen. Som tyckte att jag kommer ändå alltid att bli våldtagen. Jag kommer aldrig ha makten att bestämma över min egen kropp för den var aldrig någonsin min att behålla. När jag då beslutade mig för att jag lika gärna kunde bli våldtagen och få betalt för det. /…/ Männen som betalade för mig. Som sedan tog sig friheter att spotta och kissa på mig. Slå mig, bända mig i helt onaturliga ställningar … tvinga ner sitt könsorgan så långt ner i min hals att jag fick blödande sår.. sätta mig i koppel för att sedan knivhota mig. /…/ De ska få bära skammen. Inte jag. Inte mina medsystrar.”

Jag har ju gått till mina våldtäkter själv. Jag trodde att andra tjejer skulle äcklas av mig.

Hon säger att hon skrev det driven av en vrede. Berättar hur chockad hon blev av alla kommentarer och likes. Från kända skådespelare och andra kvinnor hon beundrar.

Ungefär samtidigt som Daniella skrev ner sin berättelse hade Gabriella Kärnekull Wolfe och hennes vän Amanda känt att den grupp de tillhörde – kvinnor som har sålt sex men som inte vill se prostitution som ett yrke – måste samlas i ett upprop. Tjejerna hade lärt känna varandra i ett samtalsforum på nätet. Nu stöttade Gabriella sin vän Amanda medan det var rättegång mot en man som köpt sex av henne i Uppsala.

Kort efter det startade de ett Instagramkonto, Amanda föreslog att de skulle kalla det #intedinhora.

Amanda, 19, startade #Intedinhora tillsammans med Gabriella Kärnekull Wolfe. Hon vill vara anonym. Men har ändå föreläst om #Intedinhora, utan att visa sitt ansikte. ”Jag har PTSD och behöver bygga upp min intregritet igen. Men vetskapen om att man inte är ensam betyder så mycket.”
Amanda, 19, startade #Intedinhora tillsammans med Gabriella Kärnekull Wolfe. Hon vill vara anonym. Men har ändå föreläst om #Intedinhora, utan att visa sitt ansikte. ”Jag har PTSD och behöver bygga upp min intregritet igen. Men vetskapen om att man inte är ensam betyder så mycket.” Foto: Staffan Löwstedt

Fanny

Jag ringer Fanny igen, en dag när hon är ute och går med barnvagn i sin nya stad.

Hon berättar hur hon hade det i Stockholm runt 2014–15. Hennes gäng sågs på evighetslånga fikor. Gick ut och festade. Pratade politik och feminism, alla var ”väldigt queer”.

Fanny, som hade flyttat från en mindre stad helt själv tyckte att det var fantastiskt att ha hamnat i ett gäng av så medvetna tjejer. Alla var i 20-årsåldern och kom från trygga medelklasshem. Hon hade drömt om att komma till Stockholm. Bort från sin familj och släkt, som var full av missbrukare, bort från män som begått övergrepp mot henne. Om hon stannade skulle risken finnas att hon blev som sina föräldrar.

Jag började tänka ”men gud, jag kanske ska ta kontrollen över mitt sexliv, jag kanske ska pröva.”

– På alla fikor var det så på tapeten med sexköpslagen. De pratade om hur stärkande det är för kvinnor att ta makten över sin sexualitet: ”det är jag som styr”. Det var allt vi pratade om. Strippklubbar och porrstjärnor. Sexarbete som något empowering. Ingen hade, vad jag vet, någon erfarenhet av prostitution, men ändå starka åsikter, pratade om ”Terfs”, ”Swerfs”, tolkningsföreträde och andra såna begrepp.

Fanny flyttade runt mellan andra- och tredjehandslägenheter, jobbade på caféer och restauranger. Efter ett tag hamnade hon i ekonomisk kris. Det fanns ingen hon kunde låna pengar av.

– Jag började tänka ”men gud, jag kanske ska ta kontrollen över mitt sexliv, jag kanske ska pröva”.

Hon lade upp en testannons på sexannonssidan Rosa Sidan, som hon tyckte kändes mest ”safe”. Tänkte att det skulle vara tillfälligt, tills hon fick ihop till de dubbla hyror hon behövde betala.

– Mina vänner visste inte att jag gjorde det. Jag sade det inte till någon.

Svaren hon fick på sajten kom mestadels från gifta företagare och affärsmän. Män med familj som ville köpa sex på lunchen.

– Det bekräftade min bild av att det inte var så farligt att sälja sex. De var knäppa på sitt sätt men inte psycho. De slog mig inte och det var aldrig någon som inte betalade. De var ofta våldsamma, drog mig i håret och sådana grejer, men det trodde jag var vanligt.

– I ett år ungefär klarade jag att leva i den illusionen, att det var jag som styrde och ställde, inte torskarna. Jag tyckte som mina vänner, att alla har rätt att göra som de vill.

Som 14-åring blev hon utsatt för ett våldtäktsförsök av en 60-årig granne. Hon polisanmälde, men utredningen lades ner.

Fanny såg till att använda upp det hon tjänade så fort som möjligt. En hög pengar skulle bara fungera som en ständig påminnelse om vad hon gjorde. Hon fortsatte att träffa sina vänner som vanligt, på middagar och kulturevenemang.

– Jag var så upptagen med att tvinga mig själv att må bra.

Hon berättar om sin uppväxt. Pappan som är svårt alkoholiserad, mamman som också missbrukar.

När hon var fyra–fem år hade storebrodern redan flyttat till behandlingshem. Föräldrarna lämnade ofta Fanny ensam hemma.

Som 14-åring blev hon utsatt för ett våldtäktsförsök av en 60-årig granne. Hon polisanmälde, men utredningen lades ner. I gymnasiet anmälde hon ännu ett våldtäktsförsök – av en kille från en av hemstadens företagarfamiljer.

Hon berättar om en rad andra övergrepp. Säger att hon inser att hon måste bygga upp sin tro på myndigheter men att det är svårt, eftersom hon inte sett skyddsnätet fungera, varken när hon var barn eller när hon stått framför en polis, blodig och barfota, och berättat om ett övergrepp.

– Där och då var det bara så det var.

Efter reklamen visas:
"Vi har blivit utsatta för övergrepp"

Det var tre av hennes tidigare stamkunder som började skriva till henne på Messenger förra hösten. Andra torskar försökte adda henne som vän på Facebook.

– Det knäppa var att det hände så långt efter. Varför nu? Men #metoo är en sådan kraft, och de såg väl hur folk blev namngivna.

Han ville muta mig till tystnad, och skrev ”du får vad du vill ha bara du inte säger nåt.”

Fanny hade aldrig några planer på att hänga ut torskarna, även om hon har fantiserat om det många gånger. Skicka brev till fruarna, ta kontakt med deras arbetsgivare.

– Två var hotfulla och ville tysta mig. En var mest rädd för att jag skulle säga nåt till hans fru, han var panikslagen. Han ville muta mig till tystnad, och skrev ”du får vad du vill ha bara du inte säger nåt”. Han hade gott om pengar. Jag kände bara: jag vill inte ha nåt med dig att göra.

Vissa av Fannys stamkunder hade sagt mycket om sina liv när de träffades. Berättat privata saker om sina fruar och pekat ut var barnen gick i skolan. Hon försökte intala sig att de ”byggde relationer” till varandra, att öppenheten innebar att också de hade något att förlora.

– ”Du vet vad jag har på dig”, skrev en man. Jag tänkte att du, jag har exakt samma på dig fast värre.

Under året som gått har Fanny berättat om övergrepp hon varit med om, både i privata sammanhang och på sociala medier.

– Jag har pratat om de vanliga övergreppen, eller vad man ska säga.

Intedinhora är det första sammanhang jag hittat där folk faktiskt vet vad de pratar om och inte försöker linda in saker.

Att hon också har sålt sex har hon bara berättat om i #intedinhoras slutna Facebookgrupp.

– Jag gick in och kände ”gud, här är ju allt jag varit med om”. #intedinhora är det första sammanhang jag hittat där folk faktiskt vet vad de pratar om och inte försöker linda in saker, utan säger som det är. Jag känner mig inte lika ensam längre.

– De prostituerade har varit en jättetystad grupp. Nästan jämt har det varit andra som har pratat för oss. Inte nu längre.

Karolina vill krossa bilden av att den som säljer sex är en trasig tjej som bor i en knarkarkvart. ”Det kan vara ditt barns nya dagisfröken”.
Karolina vill krossa bilden av att den som säljer sex är en trasig tjej som bor i en knarkarkvart. ”Det kan vara ditt barns nya dagisfröken”. Foto: Staffan Löwstedt

Karolina

“Han bad mig ställa mig på knä med ansiktet mot väggen. Sen minns jag inget förrän jag vaknade upp och det var natt ute. Det var blod överallt: från mitt bakhuvud, min panna och näsa. Från underlivet. Bredvid mig låg en femhundring och en lapp där det stod ’städa upp efter dig’.”

Karolinas vittnesmål i #intedinhoras upprop handlade om en kväll då hon åkt på ett så kallat outcall till en torsk. När hon vaknade upp var hon ensam i huset där de mötts. Hon hade ingen aning om hur många timmar eller dagar hon legat där. Hon städade upp. Och tog sig till den plats – ”fristaden” – som hon alltid åkte till när hon behövde tända av och tvätta sig ren innan hon åkte hem.

Jag började förstå att om jag inte dör av droger så kommer någon annan att se till att jag dör.

Det var mycket som hände den sommaren för sex år sedan. Karolina insåg att hon var gravid.

– Jag kände så starkt att jag ville bli mamma. Men att föda fram ett barn i den miljön går inte. Det var spiken i kistan. Jag kan inte ha en torsk som pappa till mitt barn.

– Jag började förstå att om jag inte dör av droger så kommer någon annan att se till att jag dör.

När hon skrev vittnesmålet under #metoohösten 2017 var det första gången hon berättade om sitt liv i prostitution. Nu hade hon levt ett liv långt från det destruktiva i flera år. Var mitt i sin socionomutbildning. Men hon visste inte vad hon skulle göra med alla sina smärtsamma erfarenheter.

– Det var som att dra ut en kork känslomässigt.

Karolina vill göra administrativt jobb i #intedinhora, med medlemshantering och arbetsfördelning.

– För mig är det mest spännande hur vi ska bygga organisationen. Det är det jag är bra på, jag har suttit i elevråd, ungdomsfullmäktige, är en organisationsmänniska. Jag har varit så ensam i det här och helt plötsligt är jag omgiven av en jäkla massa brudar som är stentuffa.

Hon tror inte att hennes erfarenheter kan bli ett problem för henne karriärmässigt, och kommer vilja berätta om dem för framtida arbetsgivare.

– Det vi gör känns så konstruktivt, det känns som om vi är på väg mot skyarna.

De flesta av oss har börjat sälja som minderåriga. En tjej skrev att ”här har jag gått runt och trott att jag var den enda som började som barn.”

Hon drar in luft och andas ut med en stor suck som låter som en lättnad.
Berättar om alla gånger hon hört människor dra skämt om horor och skrattat med men känt sig rasande och bitter inombords. Nu upplever hon istället känslor av igenkänning när de andra i tråden pratar om gamla inbitna beteenden.

– De flesta av oss har börjat sälja som minderåriga. En tjej skrev att ”här har jag gått runt och trott att jag var den enda som började som barn.”

Arbetet pågår för fullt. Var ska de söka finansiering? Vilka frågor ska de driva? Många grupper som samlades i metoo-upprop har upplösts. #Intedinhora är på väg att bilda förening. För ett par helger sedan hade de workshop i Stockholm. Gabriella Kärnekull Wolfe gav de andra en snabbkurs i hur man håller föredrag – förfrågningarna strömmar in. Företaget Accenture höll en kurs i organisationsbygge, det var priset som Gabriella vann då Raoul Wallenberg Academy i augusti utsåg henne till ”Årets changemaker”.

Daniella Skönborg säger att hon har regelbunden kontakt med några tjejer som hon stöttar.

– Det är många helt främmande människor som gett så mycket kärlek, och många som anonymt har hört av sig och ba: ”Jag har varit där!”

#Intedinhora vill inte underlätta för kvinnor att sälja sig, men de vill inte heller att de som gör det ska känna skam.

– Fortsätter någon sälja så får den hjälp och stöd, med det den vill ha hjälp och stöd med. Vi tvingar inte nån. För vi vet ju själva, att det går inte, säger Daniella.

Hon menar att det har blivit lite mindre skamligt att prata om övergrepp eller psykisk ohälsa. Men att prostitution är det sista tabut.

– Jag hoppas att det ska bli precis som att fråga: ”Är du deprimerad?”

Amanda är 20 år och pluggar lingvistik på Stockholms universitet. Hon var en av de 141 som skrev under #intedinhoras metooupprop. I höst ska hon föreläsa om #Intedinhora för landstinget Västmanland och på en gymnasieskola. ”Det var i det uppropet jag kände att jag passade in. Det handlade om att erkänna för mig själv att ’jag är en hora’, även om jag inte är helt skadad av det. Men jag anser att sexköp är våldtäkt.” I framtiden hoppas hon att #intedinhora kommer rymma fler , ”för väldigt många i prostitution kommer från Rumänien, Nigeria och Bulgarien”.
Amanda är 20 år och pluggar lingvistik på Stockholms universitet. Hon var en av de 141 som skrev under #intedinhoras metooupprop. I höst ska hon föreläsa om #Intedinhora för landstinget Västmanland och på en gymnasieskola. ”Det var i det uppropet jag kände att jag passade in. Det handlade om att erkänna för mig själv att ’jag är en hora’, även om jag inte är helt skadad av det. Men jag anser att sexköp är våldtäkt.” I framtiden hoppas hon att #intedinhora kommer rymma fler , ”för väldigt många i prostitution kommer från Rumänien, Nigeria och Bulgarien”. Foto: Staffan Löwstedt

Karolina berättar att hon blev utsatt för sexuella övergrepp i de yngre tonåren.

– Min mamma var en Grupp 8-feminist, och jag har också alltid varit feminist, men så har jag haft det här dubbellivet. Jag har oftast haft andra jobb samtidigt. Destruktiviteten har jag skött på nätterna.

Det går att få ganska höga betyg i skolan trots att man säljer.

– Många har bara sett den där mördade Las Vegas-horan på CSI. De tror att alla har korsett och stay ups när de träffar kunder. Jag kom i stor trasig militärjacka och Dr Martens, för det är det jag alltid har på mig. Det går att upprätthålla ett helt normalt Svensson-liv, det går att få ganska höga betyg i skolan trots att man säljer.

När hon gick i gymnasiet började hon byta sex mot andra tjänster. För att få skjuts, för att få äldre män att köpa ut sprit.

– Senare blev det monetärt, när jag flyttade till Stockholm och hamnade i samröre med knarkpersoner.

Hon levde i en symbiotisk relation med en spelmissbrukare och langare som använde henne för att lura män att betala för sex.

– Jag hatar honom, men han var också beskyddande. Och framför allt, han dömde mig inte.

För det mesta är det folk som vill ha en kvälls misärporr över ett glas vin. De som kallar sig feminister på Tinder är ofta värst.

– Många av våra följare blir bestörta över den verklighet vi berättar om och kan inte förstå hur man kan ha det så, men det kunde lika gärna vara deras dotter eller deras man. Jag har följt med torskar som ska köpa bröllopspresent till frun, lyssnat på deras prat om att hämta på fritids.

När hon dejtar män brukar hon berätta om sina erfarenheter.

– Vissa klarar inte av det, de kan inte vara med en ’sån tjej’. Andra tycker det är jättespännande. Vissa ser mig som en människa och vissa ser mig faktiskt så som torskarna såg mig – som ett verktyg. För det mesta är det folk som vill ha en kvälls misärporr över ett glas vin. De som kallar sig feminister på Tinder är ofta värst. Det är svårt att inte hata män.

”Du får ju skylla dig själv när sådant här händer”, sa en polis till Karolina.
”Du får ju skylla dig själv när sådant här händer”, sa en polis till Karolina. Foto: Staffan Löwstedt

Karolina gjorde en sen abort, i vecka 16. Det var efter den sommaren då hon förstod att hon var på väg att förändra sitt liv.

– Jag har tänkt att jag får skylla mig själv om jag blir utsatt för övergrepp. Men jag har anmält fyra våldtäkter. Eller, det är andra, kompisar och föräldrar, som har anmält åt mig.

Jag har själv känt att det är min uppgift i livet. Att jag är satt till jorden för att bli våldtagen.

En gång sov hon när det hände, en annan gång var det en svarttaxichaufför som körde ut henne i ett eljusspår. Ingen har blivit dömd.

– En gång sade en polis till mig: du får ju skylla dig själv när sådant här händer. Och jag har själv känt att det är min uppgift i livet. Att jag är satt till jorden för att bli våldtagen.

När Karolina återhämtat sig från aborten fick hon jobb på en förskola, den var nyöppnad och låg precis bredvid hennes hus.

– Jag gick i terapi för PTSD, samtidigt satt jag där och sjöng ”Lilla snigel”. Det jobbet räddade mig. Jag kände så starkt att jag ville bli en av de här jobbiga föräldrarna som lämnar sitt barn på dagis. Jag vill vara den som klagar och säger ”var är min sons vantar?”.

I vintras, när det var som kallast, vände allt för Emma, i ett hus i Säffle.
I vintras, när det var som kallast, vände allt för Emma, i ett hus i Säffle. Foto: Staffan Löwstedt

Emma

Nedanför muddarna på Emma Sahléns hoodie syns en tatuering där det står ”Pappa”. På höger handled står det ”Mamma”. Hon gjorde tatueringarna i vintras, när hon tvångsvårdades på ett ungdomshem.

– Jag kände hur mycket de betyder för mig. Speciellt mamma. Jag valde den här armen för henne, för den har nästan inga ärr.

Ärren sitter tätt, en del är knappt läkta. Hon stryker över ordet mamma.

I ett hus i Säffle, i vintras när det var som kallast, vände allt för Emma.
Hon berättar om en natt då hon hade rymt från sitt behandlingshem, med en nyinköpt påse Rc-droger. Torsken hade en stor hink där han slängde returglas. På något sätt skar hon sig på dessa. Hon säger att hon inte minns hur. Natten slutade på en akutmottagning, med många stygn, och med att polisen kom eftersom hon var tvångsomhändertagen enligt LVU.

– Det var något som hände med mig då. Jag blev rädd. För jag mindes så lite av vad som hade hänt. Vad som helst hade kunnat hända.

Varenda en av torskarna har sett mina ärr. Det är en av typ 200 personer som har kommenterat det.

Vi ses på ett kvällsstökigt Espresso House vid Centralen i Stockholm, och hon hoppar till ibland när högljudda män tränger sig förbi. Men hon är inte rädd att andra gäster ska höra vad vi pratar om. Vill absolut inte vara anonym.

– Min dröm är att vara någon som förändrar hur mänskligheten tänker. Om jag inte kan stå för vad jag gjort, vem är jag då att se upp till?

– Varenda en av torskarna har sett mina ärr. Det är en av typ 200 personer som har kommenterat det. En. Det var liksom ”men varför gör du så här mot dig själv?”, och sen fortsatte han. Jag har till och med haft öppna sår och ingen har sagt något. De bryr sig inte.

När Gabriella Kärnekull Wolfe tog emot sitt pris från Raoul Wallenberg-akademin var Emma med. Hon satt i publiken på Rival och grät. Det var så stort: Den jämnåriga tjejen som startat en grupp för tjejer som hon.

Efteråt gick de ut och åt middag.

– Jag har inte träffat de andra så många gånger men jag har älskat de träffarna. Då känner jag mig jämlik.

Daniella Skönborg planerar att starta en podcast ihop med Kajsa Grytt, som var samtalsterapeut på ett av hennes stödboenden.
Daniella Skönborg planerar att starta en podcast ihop med Kajsa Grytt, som var samtalsterapeut på ett av hennes stödboenden. Foto: Staffan Löwstedt

Jag vill vara en av dem som gör det mindre skamfyllt att ha varit hora.

Emma berättar att hon skurit sig sedan hon var 12 år. Men alla sår har hon inte åsamkat sig själv.

I vintras skrev hon ett bokmanus. En självbiografi. ”#Mitt jävla liv” heter den. En skildring, av övergrepp, våldtäkter och svek från omgivningen, skriven med raseri och en smattrande språktalang. 

Ett kapitel handlar om när hon träffade mannen hon kallar sin hallick. Han piskade henne med hamparep över hela kroppen, och sa att hon måste härdas, lära sig att stå ut för att kunna arbeta som prostituerad.
Hennes lärare frågade om hon hade anmält den händelsen.

– Jag förstod inte, jag kände liksom att ”ja det var ju taskigt gjort”. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag har blivit våldtagen.

De andra tjejerna i #intedinhora beskriver ofta prostitution som ett övergrepp. Först hade Emma svårt att förstå hur de resonerade.

– För mig var det ”jag säljer, de köper, det är ju business”. Men torskarna bryr sig ju inte om att vi som säljer egentligen inte vill. De väljer aktivt att fortsätta fast de ser att vi inte mår bra. ”Den här människan har öppna sår på armarna, men vem fan bryr sig, jag får ju tömma”.

Emma bor på ett stödboende i Märsta och har börjat göra praktik på Uppsala Katthem.

– Jag vill vara en av dem som gör det bättre. Som gör det mindre skamfyllt att ha varit hora.

Hon blir blank i ögonen.

– Det är så mycket jag aldrig har blivit frågad om förut.

Min ståndpunkt är att köper du ett samtycke så är det inte ett samtycke, och har du inget samtycke, då är det våldtäkt

Hon har varit nära att sälja igen, efter att hon slutade. När hon mått dåligt. När hon tänkt på pengar. Men när en torsk som hade kvar hennes nummer hörde av sig i somras blev obehaget för stort.

Hon märkte att hon kände annorlunda inför spelet hon förväntades spela.

– Jag blev så arg. Jag tror skillnaden är att jag inte är avstängd längre. Det kändes som att han invaderade mitt privatliv. Det är inte bara mötena med männen, utan när jag mejlar med dem innan måste jag ge upp så mycket av mig själv för att vara dem till lags, och vara den här lyckliga horan som längtar efter att ha dem i sängen. Det försvinner samtidigt bitar av mig då.

Hon skrev till torsken: ”det finns ingen lycklig hora, vad ni än försöker intala er själva.”

Emma Sahlén gör praktik på ett katthem.
Emma Sahlén gör praktik på ett katthem. Foto: Staffan Löwstedt

Efter självmordsförsöket började Daniella Skönborg långsamt att begrava Carmencita. Slängde latextajts och korsett. I dag betraktar hon sexköp som våldtäkt. Hon stödjer sitt resonemang på samtyckeslagstiftningen.

– Min ståndpunkt är att köper du ett samtycke så är det inte ett samtycke, och har du inget samtycke, då är det våldtäkt.

Då var jag så duktig på spelet. Jag stängde av alla känslor kring att jag blev våldtagen eller slagen.

Sedan samtyckeslagen kom har det blivit lättare att argumentera för detta, menar hon.

– Jag tror att folk behöver lära sig mer om yttre tvång och inre tvång. Om du bara ser ett alternativ så kan du omöjligt göra ett val.

Carmencita såg sig som en entreprenör som sålde sex.

– Då var jag så duktig på spelet. Jag stängde av alla känslor kring att jag blev våldtagen eller slagen.

Men när du skrev på Facebook innan du gick till tågspåret för fyra år sedan kallade du inte männen för sexköpare, utan våldtäktsmän.

– Ja, för nånstans har jag ju ändå lagrat smärtan, även om jag tryckt undan den. Och då gick det inte längre.

Det var som en hjärntvätt , säger Fanny, när hon tänker tillbaka på sina gamla vänner som brukade prata om sexarbete.

– De är vanliga medelkassmänniskor som inte varit med om så mycket hemskt men ändå tycker ”så här är det”. De var väldigt woke, men alla tyckte exakt likadant och gjorde man inte det vågade man inte säga det.

Hon har sett vissa av sina gamla vänner uttala sig om #intedinhora.

– De tycker att gruppen försöker göra kvinnor och prostituerade till offer. Det verkar inte tro att vi är kapabla att fatta egna beslut.

Den feministiska rörelsen har inte rymt så många personer som säljer eller har sålt sex. De som hörts har ofta argumenterat för att avskaffa sexköpslagen, och menat att det stärker de sexsäljande kvinnornas position om man ser på det som ett arbete bland andra.

Blir en torsk dömd för sexköp så får offret ingen kompensation. Det är ju staten som är målsägande.

Sedan #intedinhora startade har flera personer i prostitution startat egna konton, på framför allt Instagram, där de berättar om sin vardag. Som prostituerad_less, som delar med sig om sina tankar – och av torskars meddelanden.

För en vecka sedan skrev hon ett inlägg där hon berättade att hon, sedan hon startade kontot, har minskat prostitutionen, slutat med droger och börjat känna tillit till andra människor igen: ”Nu har jag hittat många som också levt i samma mörker och vi har slutit samman”. ”Så många år jag känt mig döende och ensam som tändsticksflickan med kokain i väskan och en avundsjuk blick på medelklassfamiljer.”

Statsvetaren Merly Åsbogård, som var i prostitution som tonåring, driver Facebookgruppen Supportgrupp för utsatta kvinnor. På Instagramkontot viskansviol skriver hon om hur prostitutionen påverkat henne och delar vittnesmål från kvinnor som hör av sig.

Om #intedinhora tillhör en bransch är det kanske överlevarnas.

– I och med att vi varken har fackförbund eller arbetsgivare så måste vi jobba på en högre nivå. Jobbar du på Dramaten så är det en person som är chef där. Den enda som kan styra upp förändringsarbetet för oss är ju... staten, säger Karolina.

Hon vill att människor i prostitution ska få brottsofferstatus.

–Blir en torsk dömd för sexköp så får offret ingen kompensation. Det är ju staten som är målsägande.

Gabriella Kärnekull Wolfe startade #Intedinhora tillsammans med sin vän Amanda. De hade båda sålt sex som tonåringar och gått igenom rättegångar. Nu går hon första terminen på juristlinjen.
Gabriella Kärnekull Wolfe startade #Intedinhora tillsammans med sin vän Amanda. De hade båda sålt sex som tonåringar och gått igenom rättegångar. Nu går hon första terminen på juristlinjen. Foto: Staffan Löwstedt

Vera

Under #metoo-året har det pratats mycket om tystnadskulturer.

En sådan kultur har rått även hos prostituerade, menar Vera.

Hon är socionom, men just nu sjukskriven på grund av depression. Hon ger ett skyggt intryck, berättar att hon mått väldigt dåligt.

Torsken kan säga att ”det här är vår hemlighet, det här berättar vi inte för någon”. Nej, det är det inte. Det är din hemlighet.

Hon var 27 när hon började sälja, nu är hon 30. För henne började det med att hon sökte sig till BDSM, ”destruktivt sex som inte var för pengar”, när hon hade svår ångest.

I början var det läskigt, säger hon, att använda sitt vanliga Facebook-inlogg och sitt riktiga namn i #intedinhora. Men risken vägdes upp av frihetskänslan att kunna ventilera sin ångest eller garva åt torskar.

– Torsken kan säga att ”det här är vår hemlighet, det här berättar vi inte för någon”. Nej, det är det inte. Det är din hemlighet. Det är så skönt att bryta tystnaden, bryta överenskommelsen om att vi ska vara den hemliga personen – för att skydda männen, och för att inte chockera folk.

Hon vill inte svara på om hon fortfarande säljer.

Det är inte alltid så enkelt att säga om man har slutat eller inte. För det är så enkelt att hamna där igen.

Nu varnar de varandra för torskar i nätverket. För de som är våldsamma, farliga, eller inte betalar.

När en person, som vi kan kalla Björn, började debattera alla mäns rätt att få sex i Intedinhoras öppna kommentarsfält kände Vera igen honom. Det var en man hon hade träffat. En man som tjejer hon mött på medlemsträffarna också råkat ut för.

Det är en mänsklig rättighet att slippa sex man inte vill ha. Inskränker andra den rättigheten, såsom Björn har gjort, så ja, då ska de bli straffade.

Björn hade inte behandlat dem väl.

Han fick svar på tal i tråden: ”Eftersom vi är ett gäng horor råkar vi veta att Björn /…/ har en tendens att göra illa kvinnorna han köper av. Björn anser att sex är en mänsklig rättighet. /…/ Personliga assistenter och horor ska inte bara ställa upp på sex, utan på det sex Björn vill ha oavsett vilka gränser han tänjer. Det är åtminstone de attityderna han har visat upp under sina sexköp. Vi håller inte med om att sex är en mänsklig rättighet. /…/ Däremot tycker vi att det är en mänsklig rättighet att slippa sex man inte vill ha. Inskränker andra den rättigheten, såsom Björn har gjort, så ja, då ska de bli straffade”.

Vi sitter längst in i källaren på Kafé Marmelad i Göteborg och pratar. I högtalarna sjunger Etta James ”It’s a mans world”.

– Jag tror det kan vara läskigt för torskarna att vi är ett gäng organiserade personer som vet om dem. Även om vi inte kommer skriva ut deras namn och adresser i något dokument.

– Det finns en bild av den prostituerade kvinnan som en lågutbildad person som lever i dåliga förhållanden och är utanför samhället. Vi är jättemånga högutbildade personer, som är politiskt intresserade, samhällsintresserade och kunniga. Jag tänker på alla de här männen som har relativt höga positioner, det är inte nödvändigtvis nånting vi alltid har att vinna på att hålla hemligt.

Hon talar intensivare nu. Ler när hon berättar om drömmen att Intedinhora skulle kunna ha ett klubbhus.

För Vera och hennes nya vänner var inte #metoo en händelse. Det var, hoppas de, början på ett helt nytt sätt att se på kvinnor i prostitution.

– Om skammen inte hindrar oss från att berätta om våra erfarenheter, eller att anmäla personer, så förändrar det styrkeförhållandet. Då kommer de inte ha makten att göra vad de vill.

Vera hoppas att det kommer en tid då då #intedinhora blir inbjudna att föreläsa på socionomprogrammet på universiteten. Önskar och tror att hon kommer orka doktorera i socialt arbete en dag.

Man har inte sett horor som riktiga människor. Vi är din dotter, din syster, din mamma, din flickvän.

Men ännu finns stigmat kvar runt den som har sålt sex, upplever hon, så därför är det viktigt för henne att vara anonym.

– Många av oss nördar ner sig i teori om prostitution. De vill vara pålästa, veta allt om hur lagen fungerar, hur det ser ut i andra länder. Jag har också haft perioder när jag suttit hemma och läst forskningsrapporter. Det ger ett slags energi för att inte braka ihop.

– De personer som förespråkat avkriminalisering byggde mycket av sitt resonemang på att ”vi har den här erfarenheten, ni ska lyssna på vad vi säger”. En sådan argumentation funkar ju inte riktigt längre i och med #intedinhora. De kan inte säga att ”alla som har våra erfarenheter tycker så här”, för vi visar att så är det inte.

I många fall kan det te sig svårt att mäta vad #metoo har lett till. Inte för kvinnorna i #intedinhora.

Så mycket i deras liv har förändrats.

– Vi tänkte inte att det skulle bli så här stort, eller att gruppen skulle finnas kvar så här länge. Jag tror det har att göra med att det är en gemenskap som helt enkelt inte funnits tidigare, säger Gabriella Kärnekull Wolfe.

Nu ska hon, Karolina och Ida Wassholm sätta ihop ett förslag på styrelse. De har pratat om att skriva en bok, göra en podd, hålla en stor konferens – men kommit fram till att de först av allt måste bilda en riktig förening, med styrelse och årsmöte.

Gabriella, som går första terminen på juristlinjen planerar att fortsätta arbetet med #intedinhora efter examen.

– Man har inte sett horor som riktiga människor. Vi är din dotter, din syster, din mamma, din flickvän.

–Man kan faktiskt vara både intellektuell och offer.

Många i #intedinhora är socionomer, går på socionomprogrammet eller planerar att söka dit.
Många i #intedinhora är socionomer, går på socionomprogrammet eller planerar att söka dit. Foto: Staffan Löwstedt

Fanny vill studera till socionom efter föräldraledigheten.

– Mina erfarenheter ska inte vara förgäves, jag ska använda dem till något.

Hon vill berätta om prostitutionen för världen, men är mån om att få vara anonym här, eftersom hennes pojkvän inte vet om hennes erfarenheter. Hon är rädd för konsekvenserna det skulle kunna få. Tänk om människor började se på henne på ett nytt sätt? Hon har aldrig varit så trygg i hela sitt liv som hon är med sin nya familj. Pojkvännen som växt upp i en välbärgad miljö och aldrig haft något att oroa sig över. Söndagsmiddagarna. Svärfar som ringer henne för att höra hur hon haft det under veckan. Tryggheten hennes son är född in i, som är så självklar för honom.

Först blev jag nästan livrädd, när jag fick reda på att det var en kille. Hur ska jag kunna uppfostra en man?

– Jag hade nog inte fattat hur mycket jag behövt och saknat en normal, fungerande familj. Det är för bra för att vara sant. Och när nåt bra händer mig tror jag alltid att det kommer gå åt helvete. Men en kompis sa att det här är universums sätt att återgälda mig.

Fanny försöker söva sonen med en lång promenad. Det blåser hårt i luren av kastvindar. Ettåringen ropar ”mamma” från vagnen.

Hon har nyss slutat amma sin son.

Han föddes samtidigt som #metoo bröt fram i sociala medier. Hon satt med honom i famnen medan hon läste vittnesmål.

– Först blev jag nästan livrädd, när jag fick reda på att det var en kille. Hur ska jag kunna uppfostra en man?

Hon skrattar.

– Men det var skönt med allt som hände när han föddes. Jag tänkte att ”det är den här världen du föds in i. Det kommer inte se ut så här när du blir större. Du kommer att få vara med om så mycket, mitt lilla barn”.

Efter reklamen visas:
Så startade #metoo

En kväll sommaren 2014 rasade allt för Daniella Skönborg.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 13

Daniella Skönborg trodde först inte att kvinnor som hon fick ta plats i metoo-rörelsen. Men den 27 november 2017 vittnade hon i gruppen #allavi.

Bild 2 av 13

När Daniella Skönborg bodde på behandlingshemmet Hassela på Gotland sålde hon sex i närheten av hemmet.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 13

I november 2014 träffade Daniella sin nuvarande sambo. Nu har de sonen Amadeus och dottern Hedda tillsammans.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 4 av 13

Amanda, 19, startade #Intedinhora tillsammans med Gabriella Kärnekull Wolfe. Hon vill vara anonym. Men har ändå föreläst om #Intedinhora, utan att visa sitt ansikte. ”Jag har PTSD och behöver bygga upp min intregritet igen. Men vetskapen om att man inte är ensam betyder så mycket.”

Foto: Staffan Löwstedt Bild 5 av 13

Karolina vill krossa bilden av att den som säljer sex är en trasig tjej som bor i en knarkarkvart. ”Det kan vara ditt barns nya dagisfröken”.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 6 av 13

Amanda är 20 år och pluggar lingvistik på Stockholms universitet. Hon var en av de 141 som skrev under #intedinhoras metooupprop. I höst ska hon föreläsa om #Intedinhora för landstinget Västmanland och på en gymnasieskola. ”Det var i det uppropet jag kände att jag passade in. Det handlade om att erkänna för mig själv att ’jag är en hora’, även om jag inte är helt skadad av det. Men jag anser att sexköp är våldtäkt.” I framtiden hoppas hon att #intedinhora kommer rymma fler , ”för väldigt många i prostitution kommer från Rumänien, Nigeria och Bulgarien”.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 7 av 13

”Du får ju skylla dig själv när sådant här händer”, sa en polis till Karolina.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 8 av 13

I vintras, när det var som kallast, vände allt för Emma, i ett hus i Säffle.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 9 av 13

Daniella Skönborg planerar att starta en podcast ihop med Kajsa Grytt, som var samtalsterapeut på ett av hennes stödboenden.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 10 av 13

Emma Sahlén gör praktik på ett katthem.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 11 av 13

Gabriella Kärnekull Wolfe startade #Intedinhora tillsammans med sin vän Amanda. De hade båda sålt sex som tonåringar och gått igenom rättegångar. Nu går hon första terminen på juristlinjen.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 12 av 13

Många i #intedinhora är socionomer, går på socionomprogrammet eller planerar att söka dit.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 13 av 13