Annons

”Vi kan inte blunda för kärnvapenhotet”

Vi har nu blivit likgiltiga för kärnvapenhotet trots att det är värre än när gatorna fylldes med protester på 1980-talet. En grupp Nobelpristagare med flera bedömer kärnvapenhotet som det värsta på 56 år. Sverige har nu flera möjligheter att agera internationellt, skriver flera debattörer.

Under strecket
Publicerad

En bild från den 9 augusti 1945, då en atombomb fälldes över Nagasaki i Japan. Bilden är tagen från ett amerikanskt flygplan.

Foto: Arkivbild från APBild 1 av 1

En bild från den 9 augusti 1945, då en atombomb fälldes över Nagasaki i Japan. Bilden är tagen från ett amerikanskt flygplan.

Foto: Arkivbild från APBild 1 av 1
En bild från den 9 augusti 1945, då en atombomb fälldes över Nagasaki i Japan. Bilden är tagen från ett amerikanskt flygplan.
En bild från den 9 augusti 1945, då en atombomb fälldes över Nagasaki i Japan. Bilden är tagen från ett amerikanskt flygplan. Foto: Arkivbild från AP

DEBATT | KÄRNVAPEN

Den 6 och 9 augusti är det 72 år sedan Hiroshima respektive Nagasaki atombombades. För en månad sedan, den 7 juli 2017, antog FN Avtalet om förbud för kärnvapen (The treaty on the prohibition of nuclear weapons) som innebär något helt nytt: de kärnvapenfria länderna accepterar inte längre kärnvapenländernas ovilja att infria sina löften i Icke-spridningsavtalet (från 1968) om att avskaffa sina kärnvapen.

Avtalet förbjuder deltagande nationer att utveckla, pröva, tillverka, överföra, äga, lagra, använda eller hota med att använda kärnvapen, eller hjälpa någon att delta i sådana aktiviteter, eller tillåta kärnvapen på sitt territorium. De 9 länderna som har kärnvapen, Nato-länderna (utom Nederländerna) och en del andra länder deltog inte i förhandlingarna.

Annons
Annons

Sedan 70 år tillbaka visar domedagsklockan på framsidan av tidskriften Bulletin of the Atomic Scientists hur en grupp vetenskapsmän (däribland 15 Nobelpristagare) och diplomater bedömer hur nära avgrunden – kärnvapenkriget – som mänskligheten befinner sig. Nu står den på 2 ½ minut i midnatt – det mest kritiska läget sedan 1953-1960. Därför måste vi nu ge förbudet mot kärnvapen högsta prioritet.

Mänskligheten har under senaste seklet lyckats utrota eller kraftigt minska vissa inhumana vapen och dödliga infektioner: användning av biologiska (bakteriologiska) och kemiska vapen förbjöds 1925, smittkoppor utrotades till 1977, personminor (1997) och klusterbomber (2008) förbjöds och endast 11 fall av polio rapporterades i hela världen första halvåret 2017. Utrotningen av smittkoppor krävde ett fantastiskt samarbete mellan alla länder och visar att världen kan enas i kampen för det goda.

Kärnvapnen är de enda massförstörelsevapen som tidigare inte förbjudits genom internationell lagstiftning. Även länder som vägrat underteckna internationella avtal mot inhumana vapen har ofta i praktiken övergett dessa vapen för att inte stigmatiseras. Samma sak kan nu hända med kärnvapnen.

Avtalet stöddes av en majoritet av FN:s medlemmar, 122 länder, däribland Sverige. Övriga nordiska länder deltog inte i förhandlingarna. Västdiplomater har sagt till The Lancet (Europas ledande medicinska tidskrift) att USA förmått sina allierade att inte stödja förbudet (Nato-länderna och andra allierade, däribland Australien, Japan och Sydkorea). Avtalet har dock sannolikt ett starkt folkligt stöd i Norden. I en Sifo-undersökning 2014 var 89 procent av svenskarna positiva till att Sverige arbetade för ett förbud mot kärnvapen och många riksdagsledamöter, både borgerliga och rödgröna, var frustrerade över hur lite Sverige agerade mot kärnvapnen. I Norge har rektorerna för universiteten i Oslo och Trondheim, dekanerna för de fyra medicinska fakulteterna och läkarförbundets ordförande förgäves vädjat till regering och Storting att stödja förbudet.

Annons
Annons

Dagens ”standardstorlek” för termonukleära strategiska bomber ligger på motsvarande 200-300 kiloton trotyl, alltså cirka 20 gånger kraftigare än de bomber som fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Tio bomber över världens tio största städer skulle innebära illdåd bortom allt annat i historien – uppskattningsvis 250 miljoner människor skulle förgås. Hundra bomber över de hundra största städerna med sammanlagt en miljard invånare ligger bortom vår föreställningsförmåga. Ryssland och USA förfogar vardera över cirka 7 000 kärnvapen. Dessa fakta bör hållas i minnet när förbud mot kärnvapen diskuteras.

Internationellt har ett förbud mot kärnvapen fått kraftfullt stöd också från bland andra Röda Korset som närvarade vid förhandlingarna (avtalet är ”en seger för vår gemensamma medmänsklighet”), de nationella läkarförbundens samarbetsforum World Medical Association (”den medicinska evidensen om följderna av att använda kärnvapen är så fruktansvärda att inget annat än ett totalförbud är acceptabelt”) och läkarrörelsen mot kärnvapen IPPNW (”ett förbud mot kärnvapen kan ge en helt ny möjlighet att uppnå det absolut nödvändiga inom den globala hälsovården: att utrota kärnvapnen”).

Hur kan vi i Sverige fortsätta arbeta för förbud mot kärnvapnen? Här kommer några förslag:

  • Använd Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd till att ständigt påminna kärnvapenmakterna om att Icke-spridningsavtalet ålägger dem att nedrusta sina kärnvapen.
  • Vi har drabbats av ”nukleär minnesförlust”, det vill säga vi har glömt den fruktan för kärnvapenkrig som på 1980-talet fick miljoner människor att demonstrera mot kärnvapen. ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) kan stödja en ny, folklig kampanj mot kärnvapen.
  • Universitet och högskolor bör utföra sin tredje uppgift – att dela med sig av kunskap – till att sprida upplysningar om kärnvapen och möjligheterna att eliminera dem.
  • Tre svenska utrikesministrar tillhör Global Zero’s ”Movement Leaders” och har därmed lovat att verka för att kärnvapnen elimineras senast 2030: Hans Blix (L), Carl Bildt (M) och Margot Wallström (S). Blix och Bildt bör kraftfullt arbeta för att deras partier helhjärtat ställer sig bakom avtalet om kärnvapenförbud.
Annons
Annons

De kärnvapenfria länderna måste nu visa vägen bort från kärnvapnens dårskap. Sverige bör underteckna avtalet när det blir möjligt (den 20 september) och riksdagen sedan snarast ratificera det.

Inge Axelsson, professor emeritus i medicinsk vetenskap

Kåre Axell, doktor i experimentell elementarpartikelfysik

Stefan Björnson, civilingenjör (teknisk fysik), Forskare och ingenjörer mot kärnvapen

Lars Ingelstam, professor emeritus i teknik och social förändring

Jan Larsson, överläkare i anestesi och intensivvård, docent

Lars Rydén, professor emeritus i biokemi

Gunilla Svensson, professor i meteorologi

Elisabet Södersten, psykolog

Martin Tondel, överläkare i yrkes- och miljömedicin, med dr

Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktforskning

Undertecknarna är medlemmar i Vetenskapliga rådet, en tvärvetenskaplig, oberoende grupp knuten till Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK). SLMK är ansluten till International Physicians for the Prevention of Nuclear War (IPPNW), Boston, mottagare av Nobels fredspris 1985. År 2007 bildade IPPNW organisationen Internationaj Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN, som också betyder ”jag kan”). ICAN samarbetar med över 440 organisationer i 100 länder och har ett kontor i Stockholm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons