Tor Tuorda leder motståndet mot den riksbekanta gruvan utanför Jokkmokk.
Tor Tuorda leder motståndet mot den riksbekanta gruvan utanför Jokkmokk. Foto: Emma-Sofia Olsson

”En gruva? Det sker över våra döda kroppar”

Gruvkonflikten polariserade valet och gav ny tändvätska till striden om vem som har rätt att bruka naturtillgångarna i halva Sverige. Nu kokar det mer än på länge i en av landets mest infekterade frågor. Allt samtidigt som statsminister Stefan Löfven duckar från ansvar, och regeringen signalerar dubbla budskap.

Publicerad
Efter reklamen visas:
Inga svar från regeringen om Kallak "Känns som ett hån"

Klockan är 19. Det flammar i köksbordets levande ljus. Liksom i Tor Tuordas blick.

– Blir det beslut om en gruva kommer vi att kämpa till sista blodsdroppen.

Den 57-årige samen leder motståndet mot den riksbekanta gruva som omedelbart skulle beröra två samebyar. Från hans köksbord i byn Randijaur är det en dryg halvmil bort till det planerade dagbrottet i Kallak, eller Gállok på samiska – epicentrum för Sveriges största gruvkonflikt.

Miljöpartiets ordförande i Jokkmokk, Henrik Blind, renägaren som är same och stark gruvmotståndare. Och snart kanske kommunalråd.
Miljöpartiets ordförande i Jokkmokk, Henrik Blind, renägaren som är same och stark gruvmotståndare. Och snart kanske kommunalråd. Foto: Emma-Sofia Olsson

Morgonen efter kliver vi in i kommunalrådets hörnrum i Jokkmokk. 4 mil bort rent geografiskt, men åsiktsmässigt långt mer än så.

– Mitt uppdrag är att jobba för fler investeringar och fler jobb i Jokkmokks kommun. Då ser jag stora bekymmer om samerna ska ha vetorätt i vatten- och markfrågor, säger kommunalrådet Robert Bernhardsson (S).

Bakom honom hänger en brunsvart tavla med klassiskt socialdemokratiskt fabriks- och arbetarmotiv, kanske så långt från samisk kultur man kan komma.

Robert Bernhardsson har ingen formell makt i gruvfrågan men driver den hårt och offentligt. Nu suckar han.

– Svaret finns inte här i Jokkmokk. Det finns där.

Han nickar ut. I riktning mot Stockholm och Rosenbad.

SvD återbesöker Jokkmokk fem månader efter vårt första besök. Känslan i­nfinner sig direkt: Den lokala konflikten har hårdnat. 
SvD återbesöker Jokkmokk fem månader efter vårt första besök. Känslan i­nfinner sig direkt: Den lokala konflikten har hårdnat.  Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

SvD har i över 20 artiklar granskat striden om sameland. En konflikt som berör halva Sveriges yta men påverkar samtliga invånare. På ena sidan finns urfolket samernas grundlagsskyddade rätt till land och det faktum att Sverige har skrivit på flera bindande FN-konventioner. Det ger dem stor rätt att bestämma över sin kultur och traditionella landområden.

På andra sidan finns regeringens mineral- och klimatpolitik. SvD har under granskningen kunnat avslöja att nio av tio nya gruv- och vindkraftsprojekt är placerade i känsligt renbetesland, ofta i norrländska inlandskommuner hårt drabbade av utflyttning och där fler jobb önskas.

Jag tror ändå att Sverige i slutändan vill ta sitt ansvar.

Ekvationen går inte ihop.

Men istället för att välja väg gör regeringen ingenting.

Kallak-ärendet har legat på regeringens bord i 16 månader utan att ett beslut har fattats, trots att allt är utrett. Totalt väntar nu fem gruvor på regeringsbeslut efter liknande lokala konflikter. Allt samtidigt som Sverige kontinuerligt får hård FN-kritik för att inte uppfylla sina internationella åtaganden gentemot samerna.

Annons

När SvD frågar regeringens ansvariga statsråd ger de helt olika besked i frågan. Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) anser att samerna ska få mer rättigheter till mark och rätt att säga nej till gruvor. Näringsminister Mikael Damberg (S) säger exakt tvärt om. Statsminister Stefan Löfven (S) säger allra mest ingenting. Ända sedan SvD sökte svar av statsministern den 22 augusti har han konsekvent valt att undvika att svara på våra frågor (se faktaruta).

”Mitt uppdrag är att jobba för fler investeringar och fler jobb i Jokkmokks kommun. Då ser jag stora bekymmer om samerna ska ha vetorätt i vatten- och markfrågor”, säger kommunalrådet Robert Bernhardsson (S).
”Mitt uppdrag är att jobba för fler investeringar och fler jobb i Jokkmokks kommun. Då ser jag stora bekymmer om samerna ska ha vetorätt i vatten- och markfrågor”, säger kommunalrådet Robert Bernhardsson (S). Foto: Emma-Sofia Olsson

Vi återbesöker nu Jokkmokk fem månader efter vårt första besök i granskningen. Känslan infinner sig direkt: Den lokala konflikten har hårdnat.

Inne på kommunkontoret ber vi Robert Bernhardsson att kommentera det faktum att Stefan Löfven vägrar bemöta frågorna. Han lägger skulden för den låsta konflikten på Miljöpartiet, men ger också en känga till sin partikollega.

Annons

– Vi har en tillståndsprocess som tagit orimligt lång tid och en regering som inte fattat beslut.

Robert Bernhardsson ska fotograferas utomhus. Vi passerar hans egen namnskylt vid dörren: ”Kommunalråd. Kommuvnnaráde. Suohkanráddi”.

– Det står kommunalråd på olika samiska språk, lulesamiska och nordsamiska, säger Robert Bernhardsson och tillägger i svepande ordalag att han inte riktigt vet.

På asfalten utanför kommunhuset ligger isen blank. Fotografen Emma-Sofia Olsson råkar bryta av en gren i ett häggträd när hon riggar kameran. Robert Bernhardsson säger opåkallat att han gillar att hugga ner skog. Senare vill han poängtera att han anser att ett aktivt skogsbruk är bra.

Därmed luftar han en åsikt som är känslig för samerna, som har sett 70 procent av skogslavarna försvinna sedan 50-talet på grund av skogsbruket.

Han återupprepar inför SvD:s kamera sina argument till varför gruvan måste få tillstånd: De totalt 550 jobben ska bli ett motgift till att Jokkmokks invånarantal minskat från 10 000 till 5 000 och höjd medelålder.

Annons

Det är då vi ser den.

Parkbänken.

Det är 70 meter mellan Bernhardssons kommunkontor och samebyarnas kansli. Parkbänken står mitt emellan – en slags övergiven symbol för den frusna dialogen, den såriga konflikten.
Det är 70 meter mellan Bernhardssons kommunkontor och samebyarnas kansli. Parkbänken står mitt emellan – en slags övergiven symbol för den frusna dialogen, den såriga konflikten. Foto: Emma-Sofia Olsson

Det är 70 meter mellan Bernhardssons kommunkontor och samebyarnas kansli. Parkbänken står mitt emellan – en slags övergiven symbol för den frusna dialogen, den såriga konflikten.

– Vi möts faktiskt två gånger per år, i en strikt formell sättning med honom (Bernhardsson, reds anm.) och kommunchefen, säger Jan Erik Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby som påverkas direkt av Kallak-gruvan, innan han tillägger:

– Men vi ses aldrig spontant.

1/2

SvD:s journalistteam följer kontinuerligt samebyarna i Jokkmokk. Här en bild från i juli och Jåhkågasska samebys kalvmärkning i Padjelanta. Jan Erik Länta är ordförande i samebyn som påverkas direkt av Kallak-gruvan

Foto: Emma-Sofia Olsson
2/2

Jan Erik Länta.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Jan Erik Länta återupprepar även han sina argument. Det handlar om att bevara grundlagsskyddad renskötselkultur, samt att en gruva kommer att ligga i en smal passage som enligt honom kommer tvinga flera familjer att lägga ned sin renskötsel. Kanske till och med samtliga familjer.

Annons

Han är frustrerad över att regeringen inte kommer till beslut, säger att det är psykiskt påfrestande.

Vi låter honom läsa SvD:s frågor om samernas rätt kontra statens planer att exploatera nya gruvor som Stefan Löfven vägrat svara på i 50 dagar.

Man känner en oro och maktlöshet inför framtiden. För oss handlar det inte om att stoppa allt utan att få påverka.

Ansiktet blir naket, rynkor grovrandar pannan.

– Jag tror ändå att Sverige i slutändan vill ta sitt ansvar.

Han blickar ut.

– Man känner en oro och maktlöshet inför framtiden. För oss handlar det inte om att stoppa allt utan att få påverka.

1/2

Tor Tuorda.

Foto: Emma-Sofia Olsson
2/2

Jakob Nygård har precis avgått som ordförande i Sirges sameby, den andra som påverkas av en eventuell gruva.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Jakob Nygård har precis avgått som ordförande i Sirges sameby, den andra som påverkas av en eventuell gruva. Även han tycker att väntan är jobbig.

Han tittar på SvD:s frågor som statsministern inte vill svara på.

– Hade Löfven haft intentionen att lyfta samefrågorna hade de här frågorna inte behövts ställas. Gruvan är ett vägskäl för Sverige, säger han och fortsätter:

– Ett beslut blir en stark signal om inriktningen av samepolitiken för framtiden. Kanske inväntar man utgången av Girjasrättegången.

Annons

Girjasprocessen. Den har förutom Kallakgruvan seglat upp som en nationell samisk symbolfråga.

På ytan handlar det om huruvida Girjas sameby eller staten ska få bestämma över jakt- och fiskerätten i fjällvärlden. Under ytan om att Sverige inte gjort upp med sin kolonialism mot samer – där staten genomfört både tvångsförflyttningar och skallmätningar för att påvisa att de man kallade ”lappar” var en lägre stående ras.

Gruvan är ett vägskäl för Sverige.

Girjasmålet är ytterligare ett exempel där regeringen lämnat walk over i samefrågan. Orden är avgående justitiekansler Anna Skarheds. Hon valde att gå ut under SvD:s granskning och rikta kraftig kritik mot regeringen, som hon ansåg lämpade över frågorna i famnen på allt hårdare regionala konflikter och stora rättegångar.

Ögonbryn höjdes. Skarhed själv representerade nämligen den svenska staten i målet med Girjas sameby och var den som lämnade in överklaganden till Högsta Domstolen, som den 6 september beslutade att ta upp fallet.

Ändå var hennes ståndpunkt tydlig: Rättegångar leder ingen vart. Regering och riksdag måste ta sitt ansvar för att hitta en balans som värnar samernas rätt att bedriva rennäring och behålla sitt sätt att leva.

Annons
Efter reklamen visas:
Konflikten politikerna vill glömma

Hur mycket ska samerna kunna påverka en exploatering för att behålla sitt sätt att leva? Och på vilket sätt? SvD kunde i juli avslöja att den största samepolitiska lagändringen sedan 1993, när sametinget bildades, hade begravts i regeringskansliet.

Den så kallade konsultationsordningen skulle reglera samernas rätt att konsulteras innan exploateringar. Men den motarbetades kraftigt av näringsdepartementet och Socialdemokraterna, som i sista sekund sköt ett färdigt förslag i sank. Miljöpartiet och Kulturdepartementet fick ge sig, enligt SvD:s källor.

Samtidigt får Sverige allt hårdare internationell kritik, som är svår för regeringen att vifta bort. Den 12 september kom Europarådets ministerkommitté, där de 47 utrikesministrarna officiellt deltar, med en skarp skriftlig så kallad resolution om minoriteternas och framför allt samernas situation i Sverige.

Europarådet lyfte upp tre punkter "för omedelbar åtgärd". Den viktigaste: Stärk möjligheterna för urfolket samerna att utöva sin kultur på sina traditionella landområden.

Annons

Den 13 november hölls ett uppföljningsmöte på regeringskansliet. Med var Laura-Maria Craciunean-Tatu, medlem i Europarådets internationella expertgrupp. Efter mötet sade hon till SvD:

– Det är tung kritik. Vår rekommendation är det blir genomfört framöver.

– Vi rekommenderar också att Sverige ratificerar FN:s konvention om urfolk ILO169.

Den internationella urfolkskonventionen ILO 169 ger samerna mer rätt att bestämma i markfrågor. I SvD:s granskning framkom hur Sverige officiellt under 29 år sagt att den ska skrivas på, men satt i systematik att begrava frågan i otaliga utredningar utan att genomföra en endaste konkret åtgärd.

1/2

Karta över Norrbotten inne på kommunalrådet Robert Bernhardssons kontor i Jokkmokks kommunhus.

Foto: Emma-Sofia Olsson
2/2
Foto: Emma-Sofia Olsson

Då händer det desto mer på en stump grusväg 102 mil norr om Rosenbad.

Precis innan SvD:s besök stannade en vit Volkswagen Golf till här vid den tilltänka platsen för Kallakgruvan.

Ur bilen steg Alice Bah Kuhnke (MP).

Hon satte sig i en tältkåta och pratade med samer och grannar i området, inbjuden av Miljöpartiet lokalt. Kommunalrådet Robert Bernhardsson hade inte informerats om ministerbesöket från Sveriges S-ledda regering.

Annons

– Ur mitt perspektiv var hennes handlande en form av maktfullkomlighet, säger han i efterhand.

– Det var ett fantastiskt besök, elden sprakade och hon lät alla tala till punkt, säger Tor Tuorda som var med i kåtan.

Renar kan inte beta i gruvhål. Han säger hela tiden att de ska hitta lösningar. Men den enda lösningen är att vi flyttar på oss. Vi lever på olika planeter.

Tre veckor tidigare stannade en annan vit Volkswagen på exakt samma ställe. Ur steg då Kurt Budge, vd för bolaget Beowolf Mining som vill starta gruvan. Han hade flugit upp från London. I hasorna skramlade det i hjulställen på SVT:s och SR:s bilar när de bromsade in på den gropiga grusvägen. I valet hade Miljöpartiet gått tillbaka på riksplanet. Nu skulle Beowolf spela in en pr-film. Budge lovade totalt 550 jobb under 25 år.

Men i vägkanten satt åtta aktivister samlade i en tyst protest. Kurt Budge gick med snabba steg fram till dem. En var Matti Holmgren, företagare inom turistnäringen.

– Han sa att han vill ha kommunikation och dialog, berättar Matti Holmgren på telefon i efterhand och fortsätter:

Annons

– Men det funkar inte. Det är antingen eller. Renar kan inte beta i gruvhål. Han säger hela tiden att de ska hitta lösningar. Men den enda lösningen är att vi flyttar på oss. Vi lever på olika planeter.

Kallak. En oansenlig vändplats på ett berg invid sjön Parkijaure 4 mil utanför Jokkmok.
Kallak. En oansenlig vändplats på ett berg invid sjön Parkijaure 4 mil utanför Jokkmok. Foto: Emma-Sofia Olsson

Kurt Budge har drivit Kallak-projektet sedan han blev vd för fyra år sedan. Men bolaget har jobbat med Kallakfrågan ända sedan 2010 och satsat nära 80 miljoner kronor. Med tiden har han blivit allt mer kritisk till hur bolagets ansökan om gruvbrytning, en så kallad bearbetningskoncession, har hanterats av svenska myndigheter.

– Vi har alltså ett läge där LKAB kan få problem med malmförsörjningen i Kiruna. Kallak ligger inte långt därifrån och här finns Europas största verifierade och oexploaterade järnmalmsfyndighet, men man tvekar ändå att ge oss klartecken, säger Kurt Budge idag.

Annons

Även han för fram jobbskapandet som den viktigaste faktorn till varför regeringen borde säga ja.

– Potentialen är 250 jobb i själva gruvverksamheten och ytterligare 300 jobb som indirekt är knutna till gruvan. Det är mycket för Jokkmokk.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Gruvkonflikten stannar inte där. Den rev upp en djup skreva i höstens kommunalval.

Det sorlar på Jokkmokkskaféet i stram 60-talsstil. Vi möter Miljöpartiets ordförande i Jokkmokk, Henrik Blind, renägaren som är same och stark gruvmotståndare. Och snart kanske kommunalråd.

Kommunalråd deltar formellt inte i några gruvbeslut. Men likt Robert Bernhardsson, som har blivit en symbolperson för en gruvetablering, har Henrik Blind klivit fram som en högljudd motståndare.

Miljöpartiet fick i Jokkmokk sitt högsta valresultat på kommunnivå i hela landet med 13,6 procent. Henrik Blind blev själv Sveriges mest kryssade kandidat i kommunvalet, mätt i procent.

Annons

Ur valresultatet vecklar nu en ny historisk blockuppdelning upp sig.

Om man är statsminister måste man vara det för hela Sverige.

Bernhardsson säger sig vara redo att lämna vid årsskiftet. Men SD är vågmästare. Henrik Blind säger att han försöker få över V till sitt block, som till stor del är gruvmotståndare.

I skrivande stund är läget, liksom på riksplanet, en nervös nagelbitare.

En sak är många överens om: Gruvfrågan polariserade lokalvalet.

Även Henrik Blind är starkt kritisk till att statsministern inte svarar på SvD:s frågor.

– Om man är statsminister måste man vara det för hela Sverige. Det här är stora arealer som påverkas starkt. Om man fortsätter att blunda kommer bara konflikten att byggas på här hos oss.

Tillbaka till köksbordet i Randijaur och Tor Tuorda. Han tillhör majoriteten av samerna som inte är renägare. Han har därmed inte samma rättigheter till renägande, jakt och fiske som de som ingår i en sameby har.

Han tittar igenom de frågor som Stefan Löfven vägrar svarar på.

– Majoriteten i Sverige är så många fler än samerna och då vinner han inga röster. Det är vidrigt. Fruktansvärt. Jag saknar ord att beskriva den vämjelse jag känner, säger han.

Annons

Han återkommer till gruvan – som han tror kan få godkännande av en ny regering om Miljöpartiets inflytande minskar.

– Men sedan tar det ändå stopp i miljöprövningen.

Tor Tuorda pratar om att situationen börjar likna Altakonflikten, i samesammanhang den tvist som fått allra störst konsekvenser.

Konflikten pågick i Norge under hela 1970- och 80-talet. Över 20 000 personer var engagerade mot en vattenkraftsutbyggnad i Alta älv i Nordnorge. Dåvarande statsminister Torvald Stoltenberg var en viskning från att sätta in militär mot samerna. Älven byggdes till slut ut men konflikten gjorde att Norge gjorde upp med sin samiska historia och ratificerade konventionen för urfolk, ILO169, som ger samer mer landrättigheter.

Samma ILO169 som Sverige alltså inte skrivit på.

I Sverige röstade riksdagen så sent som i februari nej till en sanningskommission för att göra upp med den samiska historien.

Vad händer om det blir en gruva ändå?

– Det sker över våra döda kroppar. Då blir det större än Altakonflikten, säger Tor Tuorda.

Miljöpartiets ordförande i Jokkmokk, Henrik Blind, renägaren som är same och stark gruvmotståndare. Och snart kanske kommunalråd.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 1 av 12

SvD återbesöker Jokkmokk fem månader efter vårt första besök. Känslan i­nfinner sig direkt: Den lokala konflikten har hårdnat. 

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 2 av 12

”Mitt uppdrag är att jobba för fler investeringar och fler jobb i Jokkmokks kommun. Då ser jag stora bekymmer om samerna ska ha vetorätt i vatten- och markfrågor”, säger kommunalrådet Robert Bernhardsson (S).

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 3 av 12

Det är 70 meter mellan Bernhardssons kommunkontor och samebyarnas kansli. Parkbänken står mitt emellan – en slags övergiven symbol för den frusna dialogen, den såriga konflikten.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 4 av 12

SvD:s journalistteam följer kontinuerligt samebyarna i Jokkmokk. Här en bild från i juli och Jåhkågasska samebys kalvmärkning i Padjelanta. Jan Erik Länta är ordförande i samebyn som påverkas direkt av Kallak-gruvan

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 5 av 12

Jan Erik Länta.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 6 av 12

Tor Tuorda.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 7 av 12

Jakob Nygård har precis avgått som ordförande i Sirges sameby, den andra som påverkas av en eventuell gruva.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 8 av 12

Karta över Norrbotten inne på kommunalrådet Robert Bernhardssons kontor i Jokkmokks kommunhus.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 9 av 12
Foto: Emma-Sofia OlssonBild 10 av 12

Kallak. En oansenlig vändplats på ett berg invid sjön Parkijaure 4 mil utanför Jokkmok.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 11 av 12
Foto: Emma-Sofia OlssonBild 12 av 12