Annons

”Vi lärde oss en sorts kulturkonservativ läxa”

Steven Pinker är aktuell med boken ”Upplysning nu” och föreläser på Cirkus i Stockholm lördag den 27 oktober.
Steven Pinker är aktuell med boken ”Upplysning nu” och föreläser på Cirkus i Stockholm lördag den 27 oktober.

Psykologiprofessorn Steven Pinker har kallats en vetenskapens rockstjärna och har skapat debatt om könsskillnader, om våld och om människans natur. Idag lördag gästar han Stockholm. Per Gudmundson har intervjuat honom.

Under strecket
Publicerad

Alltsedan den industriella revolutionen har människans välstånd vuxit ofattbart fort, med bättre levnadsförhållanden på global skala. FN:s senaste befolkningsprognos förutspår att Afrika kommer att växa med tre miljarder människor. Dessa kommer att vara rikare, friskare, och mer mobila än i dag. Det kan beskrivas som en framgångssaga. Men – med Europas akuta asylkris i färskt minne – hur tror du västvärlden kommer att hantera befolkningsutvecklingen?

– Det är möjligt att FN:s prognoser är för höga, och inte tillräckligt beaktar effekterna av utbildning, kvinnofrigörelse och urbanisering. Det finns andra demografer, som förutspår att Afrika kommer att följa samma kurs som Europa och Japan, när kontinenten blir mer utvecklad, och då inte blir så tätt befolkat som FN antar.

– I vilket fall: så länge Afrika förblir fattigt, så kommer migrationstrycket att vara ett problem för europeiska länder, ända tills den förändringen inträffar.

Under nästan hela människans existens, har vi levt på svältgränsen. Ända fram tills den industriella revolutionen, vill säga, då mänskligheten plötsligt tycktes undkomma fattigdomen. Det välstånd vi samlade ihop konsumerades inte längre ögonblickligen av en befolkningsökning, som Thomas Malthus förutspådde. Har vi överlistat Malthus?

Annons
Annons

– Ja, faktiskt. Därför att förmågan att producera mat växer exponentiellt, snarare än linjärt som Malthus antog. Det beror delvis på den agrikulturella revolution som ägde rum innan den industriella, som började i 1700-talets England, och även på den mer nyliga gröna revolutionen, som har tillåtit Latinamerika och Asien att försörja sig med föda.

– Men den andra anledningen till att vi har överlistat Malthus aritmetik, är den faktor jag nämnde när jag svarade på din första fråga. När länder blir rikare, folk mer utbildade, livet mer urbant, och när kvinnor får mer frihet, minskar människor födslotalen. Kvinnor gifter sig senare, skaffar barn senare... Det inte bara så att den exponentiella tillväxt, som Malthus beskrev, uteblir. Det kan till och med bli befolkningsnedgång, som vi har sett i Japan och rika europeiska länder.

Vetenskapen har skänkt människan långa, hälsosamma och lyckliga liv i rikedom. Men, evolutionen gör sjukdomarna mer effektiva också. Nu, i konsumentens tidevarv, ser vi att överkonsumtion av medicin riskerar att skapa resistenta bakterier. En annan uppenbar baksida på människans rikedom är avtrycket på miljön. Hur kan vi undvika att förstöra planeten, men ändå leva i lyx?

– Som svar på det första, måste vi snabba på utvecklingen av antibiotika som övervinner resistens. Inte bara nya klasser av mediciner, utan kombinationer av många olika typer av antibiotika, som på så sätt ligger ett steg före resistensen. Men vi måste också ändra våra regler och vanor, så att vi inte odlar fram resistenta bakterier så fort.

Annons
Annons

– Vad gäller miljön, är den stora utmaningen att leverera industrialiseringens fördelar – bättre energiutvinning, bekvämare liv, möjligheter att resa – med minsta möjliga avtryck på omgivningarna. Det är i sig en teknisk fråga, som avancerade länder redan har gjort framsteg inom. De flesta länderna har lyft miljön de senaste decennierna. När de har blivit rikare, har de kunnat kontrollera utsläppen bättre.

– Med välstånd och bättre utbildning kommer också större omsorg om miljön. Värderingarna förändras. Den som är desperat fattig är mer benägen att tolerera nedsmutsning för att få elektricitet. Men när samhällen blir mer välmående, säkrar de energitillförseln med mindre förorening.

– Med det sagt, är det uppenbart att vi inte har lyckats – ännu – att utvinna den energi vi behöver utan utsläpp. Särskilt koldioxid, som är svårare att kontrollera än exempelvis svaveldioxid eller kvävedioxid. Men det finns ett antal koldioxidfria energikällor nu – i Sverige kärnkraft – och det ligger också flera lösningar i den teknologiska pipelinen. Som fjärde generationens kärnkraft, eller bioenergi och geologisk lagring av koldioxiden.

I ”The better angels of our nature” (Penguin 2011) kom du, på en punkt, till en närmast moralkonservativ slutsats. När människans våldsamhet på lång sikt var fallande, uppstod ett kraftigt hack i kurvan under och efter det radikala 1960-talet. Vi tycktes behöva en uppsättning värderingar för att civiliseras. Vilka?

– Ja, vi lärde oss en sorts kulturkonservativ läxa från brottsexplosionen mellan 60- och 80-talet. Försöken att förklara brottsvågen var inte tillräckliga. En första tanke om brottsökningen under 60-talet är demografin. Den mest brottsaktiva åldern är mellan 15 och 30, och det var exakt den tid då efterkrigstidens stora barnkullar uppnådde tonåren och vuxen ålder. Men det skulle bara kunna förklara en brottsökning på femton procent. I verkligheten, i USA, steg brottsligheten med 150 procent. Så det måste finnas något mer. Och det kan inte vara ekonomi – eftersom tillväxten var enorm under tiden.

Annons
Annons

– En förklaring måste vara kultur. Detta var en tid då normerna om uppförande och självbehärskning, som hade stärkts alltsedan medeltiden, i vad den tyska sociologen Norbert Elias kallade civilisationsprocessen, vändes upp och ner. Och denna tid, av att göra sin egen grej, låta allt vara okej, befria sig från sina spärrar, var också en era då män blev mindre benägna att gifta sig, bilda familj och flytta till villalivet i förorten. Att ha unga män som dräller runt i grupp – det är ett recept för trubbel.

– Det mesta våldet sker nämligen inte för vinning, som att till exempel skjuta kassören för att stjäla pengarna i affären. Snarare beror det på förorättelser, konfrontationer och dominansbeteenden bland unga män. När man har unga män som inte hålls tillbaka av familj eller kvinnor, så får man en ökning av våldet.

– På ett sätt är det ett konservativt tema. I dag, dock, och speciellt i USA, har den politiska konservatismen förändrats radikalt. Vi har en president nu, som på många sätt är motsatsen till konservativ. Han personifierar inte normerna om anständighet, självbehärskning, ridderlighet, ärlighet – de traditionella kristna och konservativa dygderna. Själva definitionen av konservatism skiftar i USA.

Jag är säker på att du har sett och kommer ihåg den här klassiska scenen. I Carol Reeds ”Den tredje mannen” (1949) försvarar Harry Lime, spelad av Orson Welles, sin cyniska världsbild. Hans lilla monolog är fantastisk: ”Under trettio år i Borgias Italien hade de krig, terror, mord och blod ­– men de fick fram Michaelangelo, Leonardo da Vinci, renässansen... I Schweiz har de haft broderlig kärlek. Fem hundra år av fred och demokrati! Och vad har det lett fram till? Gökuret.” Om du vore Joseph Cottens rollfigur Holly Martins, vad skulle du svara?

Annons
Annons

– Haha! Schweiz fick också fram Albert Einstein... Först och främst är det en fråga om huruvida korrelationen överhuvudtaget är sann, och om det då skulle vara värt priset. De som mördas, stympas och förslavas skulle möjligen inte hålla med. Vi får helt enkelt de gynnades perspektiv. Men jag tror inte att den är sann.

– I länder som i Västeuropa, finns det fantastisk film, vetenskap och litteratur – trots att nivåerna av krig och mord är dramatiskt sjunkande.

Din nya bok ”Upplysning nu” (Fri Tanke) är i grunden ett stridsrop – nåja, en fredsduvas stridsrop – till försvar för förnuftet. Varför, kan man undra. Ingen ifrågasätter väl förnuft? Men du lyckas beskriva det som hotat av inte bara Trumpism, utan också en galen vänster, radikal höger, religiös fundamentalism, postmodernism och olika rättighetsrörelser. Varför alla dessa attacker mot förnuftet nu, efter så mycket framsteg?

– Idén att våra föreställningar ska grundas på logik och empiri kommer inte naturligt för människan. Snarare använder vi våra uppfattningar som identitetsmarkörer, som verktyg att förtrycka och skrämma andra. Upplysningens ideal, att bara tro på det som är sant, eller som det åtminstone finns anledning att hålla för sant genom logik och empiri, är någonting vi behöver påminna oss själva om. Vi har förmågan, men vi använder naturligen vår tro och vår argumentation för andra syften, än att söka sanning.

I boken refererar du till två svenskar, Hans Rosling och Johan Norberg. Bägge lysande pedagoger som hade och har gåvan att bli mer entusiastiska och positiva efter varje enskilt fynd. Jag, däremot, tycker mig bli grinigare med åldern och mer pessimistisk för varje bok jag läser. Varför?

Annons
Annons

– Det finns ett stort gap mellan hur människor betraktar sina egna liv, och hur de ser på andras. Frågar man folk om de är lyckliga, svarar de att, ja, ganska lyckliga. Men frågar man om hur de tror att andra i landet har det, så svarar de att, nej, de har det miserabelt. Frågar man om kvarteret är säkert, så svarar de javisst. Men när det gäller andras kvarter: dödsfällor. På fråga efter fråga har människor en uppfattning om sitt samhälle som inte överensstämmer med data eller ens egen erfarenhet.

– Den distorsionen beror delvis på hur nyhetsmedier fungerar. Pressen rapporterar om händelser, inte långsiktiga trender. Dåliga saker kan ske snabbt – terrordåd och explosioner – medan bra saker byggs upp under lång tid. Ofta går det att se i statistik och data, vad som är osynligt i nyhetsmedierna. Kombineras detta med hur den mänskliga hjärnan bedömer risk genom att minnas bilder, går det att förstå hur nyhetsflödet matar våra kognitiva fördomar med att beskriva världen som en värre plats än den egentligen är.

Filosofen Denis Dutton argumenterade att vi har en medfödd, universell känsla för vad som är vackert. Den baseras i så fall på vad människan historiskt har upplevt som gynnsamma levnadsbetingelser. På den grunden kan man exempelvis hävda att Stockholm, som du kommer till nu för att föreläsa, är en vacker stad, med sin närhet till vatten och all grönska. Ändå, i nästan hundra år, har vi byggt horribla hus, planerat förorter som är människoovänliga och skapat tråkiga arbetsplatser. Vad var det som gick fel på 1900-talet?

Annons
Annons

– Jo, jag skrev om det i ”Ett oskrivet blad” (Natur & Kultur 2006, på engelska ”The blank slate” 2002), som faktiskt gavs ut innan Denis Duttons bok. Vi korresponderade om det där, han och jag.

– En av anledningarna är att många i eliterna på 1900-talet – konstnärer, intellektuella, och arkitekter – förnekade att det fanns någon mänsklig natur. De ansåg att människan kunde omformas att uppskatta vad som helst. Resultatet blev att många konstformer blev högst abstrakta, och ibland till och med avsiktligt frånstötande, i tron att man kunde träna, omforma eller uppfostra människors smak till att omfatta vad man för stunden ville. Och då kastades den naturliga längtan efter grönska, symmetri och mänskliga proportioner ut genom fönstret, av många radikala modernistiska arkitekter.

– Jag tycker mig dock se att det har blivit en liten återkomst för att ta hänsyn till mänskliga behov igen. Den syns i nyurbanismen, i omsorgen om grönytor, sociala mötesplatser och i utvecklingen av områden där människor ska känna sig trygga och i kontakt med det omgivande samhället. Och den brutalistiska arkitekturen från 1970-talet, med massiv betong, monolitiska byggnader och tomma vinpinade torg, förkastas nu av de flesta stadsplanerare och arkitekter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons