Annons

Olof Ehrenkrona:Vi måste lära oss att känna igen mönstren

Foto: Evan Vucci / TT

Inte ens de mest stabila och erfarna demokratierna är immuna mot självförälskat ledarskap och manipulativa maktmiljöer.

Under strecket
Publicerad

I politiken är de två viktiga frågorna: Vad ska göras och hur ska det gå till? Den första handlar om ambitioner, visioner, drömmar och mål. Den andra rör sådant som tekniker, medel och maktutövningens gränser.

Gideon Rachman, Financial Times utrikespolitiske kommentator, noterar i en kolumn att regeringen Johnson själv beskriver sin ansats till brexit som att uttåget ska säkras ”med varje nödvändigt medel”. Han påpekar också att uttryckets politiska användning härrör från den våldsbejakande Malcolm X och var ett avståndstagande från Medborgarrättsrörelsens icke-våldspolitik.

Rachman menar att Boris Johnson och Donald Trump visserligen har olika politiska program, men att de är samma andas barn när det gäller synen på vilka medel som är tillåtna. Ingen av dem är beredd att erkänna att en politisk maktutövning som sker i folkets namn ska omfattas av institutionella begränsningar. I deras populistiska demokratisyn är den exekutiva makten, som uttolkare av folkets vilja, överordnad parlamentet som stiftar lagarna och kontrollerar maktens utövning.

Annons
Annons

Att inställningen i längden är oförenlig med lagstyre är uppenbart. Men problemet är vidare än så och inte heller kopplat enbart till vissa personer, även om ledarens roll är betydelsefull. Det handlar också om kulturer, om kollektiva maktmönster som är så dysfunktionella att de blir psykopatiska. Där frodas de arketypiska kännetecknen, misstänksamhet, empatilöshet, rädsla, hämndbegär, paranoida föreställningar och narcissism. Så länge syftet är att försvara gruppen är lögner fullt tillåtna och ett charmerande och vältaligt struntprat uppfattas som smart och beundransvärt.

För den som har läst skildringarna inifrån Vita Huset har det länge varit uppenbart att det är en starkt manipulativ miljö. Men hittills har dessa berättelser inte varit tillräckliga för att rubba presidentens sympatisörer. Avslöjandena av hur Trumps missbruk av presidentmakten för att komma åt utmanaren Joe Biden kan dock ha ändrat bilden. En mätning från CNN visar att unga väljare med republikanska sympatier nu har börjat röra på sig.

Avslöjanden om hur justitieministern personligen har vädjat om hjälp från andra länder för att sätta dit sina egna underrättelse-organ visar hur en långt driven hämndgirighet hos Trump drar med sig andra i administrationen. Allt fler görs delaktiga genom att tvingas medverka i operationer för att skyla över maktmissbruket. Presidentens egna tweetar om folk som påstås spionera på honom, hans tal om statskupp och förrädare som borde straffas med döden och att ordföranden i representanthusets underrättelse-utskott borde arresteras, bidrar till bilden av förföljelsemani och Vita Huset som ett narcissistiskt kaos.

Vad som i länder med auktoritära styren sker i det fördolda kommer förr eller senare i dagen i öppna samhällen. Oavsett hur det går med riksrätten i USA och brexit blir det väljarnas sak att sätta stopp för en utveckling som just nu accelererar. Vi måste som medborgare lära oss att känna igen de psykopatiska maktmönstren. Det gäller i såväl det kollektiva som det individuella ledarskapet när det begär vårt förtroende.

Inte ens de mest stabila och erfarna demokratierna är immuna mot självförälskat ledarskap och manipulativa maktmiljöer som genom att främja egoistiska suboptimeringar till slut upphör att företräda allmänintresset. Det är en ytterst farlig utveckling. Till syvende och sidst är det svaret på politikens ”hur”-fråga som bestämmer den demokratiska rättsstatens förmåga att producera rationella beslut och därmed ytterst också dess överlevnad.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons