Annons
Krönika

Margit Richert:Vi måste provtänka innan vi kan provprata

Under strecket
Publicerad

Åtminstone en gång i halvåret läser jag om essän ”What you can't say” av den brittiske programmeraren och riskkapitalisten Paul Graham. Med lätt penna och klar tanke går författaren igenom hur det kommer sig att de flesta resonerande och reflekterande människor hyser åsikter som inte nödvändigtvis stämmer överens med tidsandans dogmer, och hur man bör förhålla sig till detta. Råden är enkla och handfasta: Välj dina strider. Välj dina vänner. Ha högt i tak i huvudet. Inse att även i tankar går det mode; chansen att den som får bingo i åsiktskorridoren även har royal straight flush i självständigt tänkande är ungefär lika stor som att en tonåring på eget bevåg skulle ha kommit på idén med utsvängda jeans 1973.

Hur åsikter kommer och går har sällan varit så tydligt som det senaste året. I höstas var de flesta anständiga människor för fri invandring. I vintras blev sedan allt fler överens om att ett land nog trots allt måste ha gränser. De gångna månaderna har mångkulturens faror – manifesterade i en oskakad hand – debatterats frenetiskt och stundtals intelligent. Nu kommer nästa våg. Folk känner sig tystade; något som paradoxalt nog helst skriks ut på landets största debattsidor. Det är förstås en trend även det – sällan har det varit så riskfritt att säga att man inte får säga något i det här landet. Ibland är det modigare att hålla käften.

Annons
Annons

I takt med att debattutrymmet vidgas och nyanseras och svåra frågor om vilket samhälle vi vill ha framöver börjar krypa upp på dagordningen finns det alltid de som vill säga mer. Helst utan mothugg. Debatten om debatten är för det mesta både förutsägbar och tröttsam: ja, vi är alla tystade i viss mån, och det är inte säkert att det är så dumt. Ett samhälle utan spärrar mellan skalle och mun skulle inte nödvändigtvis vara gott. Den som vräker ur sig precis den osmälta åsikt som för tillfället uppstår i huvudet är inte alltid den som är mest lämpad för en konstruktiv diskussion.

Paul Graham hävdar i sin essä att det viktiga inte är att få tänka högt, utan att få tänka fritt. I huvudet måste allt vara tillåtet – men då krävs också vattentäta skott utåt. Går man runt och ventilerar precis alla kontroversiella idéer som kan uppstå i en nyfiken hjärna kommer man av naturliga skäl mötas av så mycket mothugg att det distraherar en från det verkliga arbetet: tänkandet. Man förvandlas till Donald Trump.

Graham avslutar med ett gott råd: lär dig inte bara att betrakta tidsandan på avstånd, utan även dig själv. Först när man lär sig att granska sina egna tankar på samma sätt som man ifrågasätter samhällets idéer kan man idka verkligt kritiskt tänkande.

Så kanske behöver vi faktiskt göra upp med åsiktskorridoren. Inte den som samhället har satt upp – utan den som sitter i huvudet. För att kunna provprata, som Stina Oscarsson kallade det i DN Kultur härom året, måste vi först lära oss att provtänka.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons