Annons

Katarina Barrling:Vi släpper inte taget om Reinfeldts öppna hjärta

Öppna era hjärtan uppmanade Rekinfeldt.
Öppna era hjärtan uppmanade Rekinfeldt. Foto: Henrik Montgomery/TT

Formuleringen var anmärkningsvärd och diskuteras än.

Under strecket
Publicerad

Att öppna sitt hjärta. Tills för några år sedan var det en formulering som förknippades med romantik eller möjligen religiös extas. Men så höll Fredrik Reinfeldt ett tal sommaren 2014, och numera går associationerna i stället till frågan om invandring.

Det är som om Sverige inte kan släppa taget om Reinfeldts ord. Ett skäl kan vara att de så tydligt sammanfattar det synsätt som under ett antal år genomsyrat debatten om migration, där det kyligt analytiska perspektiv som annars präglat så mycket av svensk politik plötsligt inte gällde längre. I stället blev innerlig känslosamhet det påbjudna – den som pekade på vikten av sakanalys framställdes som kall och hård. Det var sina hjärtan svenskarna skulle öppna, inte sina hjärnor.

Det som gör formuleringen anmärkningsvärd är inte att den drar in känslor i politiken, det sker titt som tätt, utan typen av känslor den vädjar till. Den anslående bilden av det öppnade hjärtat leder tankarna till en konkret människas kärlek till en annan konkret människa. Men Reinfeldts vädjan ligger ju på en kollektiv, abstrakt nivå: att svenska folket (som abstrakt kategori) skall öppna sina hjärtan för migranter (som abstrakt kategori). Det är två väsensskilda sfärer som krockar: den konkreta, privata kontra den abstrakta politiska, byråkratiska rentav, eftersom mottagande till stor del rör offentlig förvaltning.

Annons
Annons

Ledare som rakt upp och ned ber en hel befolkning att öppna sina hjärtan för en abstrakt kategori bestående av fullkomliga främlingar gör något radikalt: de tar steget in i utopiernas värld. Åtminstone om de med öppna hjärtan faktiskt menar det de säger: att fullkomligt utlämna sig och vara beredd att erbjuda allt man har till sin nästa. Det förekommer att människor är beredda att göra det, även för främlingar – i krig för den egna nationen till exempel – men den som tror att det räcker med en allmänt hållen engångsvädjan från statsledningen för att framkalla en sådan kollektiv vilja löper överhängande risk att bli besviken.

Och på motsvarande sätt som det är väl hårt att avkräva människor öppnade hjärtan i enlighet med en abstrakt princip som de får sig ålagd uppifrån, är det väl hårt att moraliskt klandra dem om de nu inte lyder uppmaningen. Ändå är detta vad som gjorts. Den som uttrycker oro eller motvilja inför en migration av en sådan omfattning att den på avgörande sätt förändrar samhället, skuldbeläggs och beskrivs som hjärtlös. I värsta fall som rasist.

Reinfeldts vädjan rymmer en idé om gränslös solidaritet, där idealen förväntas kunna stå av egen kraft. Det är en idealism inte alldeles olik den som även kommunismen rymmer. Det är också ett ideal som speglas i en av vår tids starkaste trossatser: alla människors lika värde. Ett påstående som lätt låter sig göras, men som är betydligt svårare att efterleva i praktiken. Alla människors lika värde är en princip som gudar klarar av att tillämpa – det är en bärande del i till exempel kristendomen – men svårare för människor att upprätthålla utanför de abstrakta principernas värld. Och just abstrakta principer är det redskap svensk politik använt för att öppna konkreta hjärtan. Konsekvenserna blir därefter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons