Annons

Vi vill veta varför UD inte agerar

Skulpturen till hundraårsminnet av Raoul Wallenberg invigdes 2012 utanför Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg 
Skulpturen till hundraårsminnet av Raoul Wallenberg invigdes 2012 utanför Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg  Foto: FREDRIK SANDBERG/TT

Marie von Dardel-Dupuy och Louise von Dardel, om att UD trots bevis för att ryska myndigheter undanhåller avgörande uppgifter om Raoul Wallenbergs öde inte kräver besked från Ryssland. 

Under strecket
Publicerad

Den 27 augusti offentliggjorde regeringen – Raoul Wallenberg-dagen till ära – 40 000 nya dokument som förvaras i UD:s dossier om Raoul Wallenbergs öde. Dock undvek man att i sitt pressmeddelande förklara att frisläppandet inte skedde på regeringens eget initiativ. Att hemligstämpeln hävdes utgjorde i stället ett svar på en forskningsansökan som vi, tillsammans med två experter, skickade till regeringen i mars 2018.

Denna ansökan är en del av ett nytt forskningsprojekt som syftar till att ta fram en mer komplett bakgrund till fallet Raoul Wallenberg i Sverige och Ryssland.

Att fler dokument nu blir tillgängliga är högst välkommet och de kommer förhoppningsvis att ge nya viktiga insikter i myndigheters handläggning av vår farbrors försvinnande i Sovjetunionen 1945. Men i pressmeddelandet nämnde Margot Wallström ingenting om att den svenska regeringen aktivt kommer försöka lösa gåtan om Raoul Wallenberg. Istället indikerade hon vagt att regeringen ”kommer att fortsätta att stödja arbetet med att försöka få klarhet i Raoul Wallenbergs öde”.

Annons
Annons

Faktum är dock att svenska myndigheter under 20 års tid gjort väldigt lite för att främja de ansträngningar som görs av dem som verkligen vill klargöra exakt vad som hände Raoul Wallenberg efter våren 1947, då spåren efter honom försvinner i Lubjankafängelset i Moskva.

År 2001 bad den dåvarande statsministern Göran Persson Raoul Wallenbergs närmaste familj om ursäkt för den skamliga svenska handläggningen av hans försvinnande och lovade att svenska myndigheter skulle fortsätta att söka efter klarhet i omständigheterna kring hans öde. 

Samma år – efter att den bilaterala svensk-ryska arbetsgruppen avslutat sitt tio år långa utredningsarbete – beslutade regeringen dock att Wallenbergs öde nu var ett ”historiskt ärende” och återförde i det tysta uppgiften att lösa fallet tillbaka till enskilda medborgare. Det vill säga till oss, Raoul Wallenbergs nära anhöriga och till forskare. 

Tjänstemän på UD fortsätter att hålla fast vid den linjen trots att det är uppenbart att det nästan är en omöjlig uppgift – i avsaknad av ett tydligt officiellt stöd från svenska myndigheter. Som ett resultat därav befinner vi oss i en återvändsgränd. Trots att det finns klara bevis för att Ryssland har synnerligen relevant information om fallet, är den svenska regeringen ovillig att utöva påtryckningar i syfte att förmå ryska myndigheter att öppna sina arkiv så att en oberoende granskning kan ske.

Vi har försett UD-tjänstemän med en växande lista över viktigt material. I många fall kan vi peka ut den exakta dokumentsamlingen (och till och med den exakta filen) och vilka dokument som bör undersökas. I stället är vi hänvisade till att försöka få den åtkomst vi behöver på andra sätt. Under tiden deklarerar regeringen offentligt att den stödjer våra nuvarande ansträngningar i Ryssland. Men i verkligheten är det inte så.  

Annons
Annons

När uppgifter ur den ryska säkerhetstjänsten FSB:s arkiv i november 2009 dök upp om att en oidentifierad Fånge nr 7 hölls i Lubjankafängelset i juli 1947, väcktes hoppet att det kunde bli det första steget mot en lösning av fallet. Med stöd av starka indicier kom FSB:s arkivarier fram till att fången, "med stor sannolikhet, var den svenske diplomaten Raoul Wallenberg”. Stämmer det, innebär det att Raoul levde sex dagar längre än det av sovjetiska myndigheter påstådda dödsdatumet den 17 juli 1947.

Dock gjorde svenska UD föga för att följa upp dessa ledtrådar. I november 2009, och även tidigt in på 2010, bara några få veckor efter att man fick informationen om Fånge nr 7, träffade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt Rysslands president Dmitrij Medvedev och även Vladimir Putin (som då var premiärminister).

I samtalen underlät de emellertid att ta upp de nya sökresultaten. I stället valde de att påminna sin ryska motpart om att de skulle försäkra att forskare och experter gavs full tillgång till nyckelarkiv. 

Hundraårsdagen för Raoul Wallenbergs födelse 2012, erbjöd ett annat gyllene tillfälle att skapa internationell uppmärksamhet kring det angelägna behovet att pressa ryska myndigheter att offentliggöra mer information om Fånge nr 7 och relaterade frågor. I januari 2012 uppdrog Carl Bildt, som ett svar på våra upprepade vädjanden, till den tidigare ordföranden i den svensk-ryska arbetsgruppen Hans Magnusson att göra en översyn av Wallenbergfallet.

Men trots att han hade ett formellt uppdrag vägrade FSB:s arkivarier att låta honom granska dokument som rörde Fånge nr 7. Ändå gjorde UD inget för att protestera mot de ryska tjänstemännens förödmjukande agerande.

Annons
Annons

Svenska diplomaters misslyckande att hjälpa oss gå till botten med en av de mest intressanta ledtrådarna som dykt upp i Wallenbergfallet sedan 1957, är i högsta grad nedslående. Det råder bred konsensus mellan forskare och andra experter att även om Fånge nr 7 inte var Raoul Wallenberg, skulle det vara av stor och grundläggande betydelse för Wallenbergutredningen att få ta del av informationen.

Frågorna kring Fånge nr 7 är ännu – tio år efter att uppgifterna först kom fram – outredda. Bristen på officiellt svenskt stöd för att bryta igenom den ryska ”väggen”, ledde till vårt motvilliga beslut att stämma FSB 2017. Det målet pågår för närvarande. 

Samtidigt finns det nu allt fler bevis för att det vi ser utgör ett problematiskt mönster som består av avsiktlig obstruktion, häri ingår de starka indicier om att ryska tjänstemän bedrev en medveten desinformationskampanj under 1990- och 2000-talen, som syftar till att påverka Wallenbergutredningen. 

Nu i veckan reser vi återigen till Stockholm i syfte att för UD presentera en lista med ett antal precisa forskningsfrågor som rör specifik dokumentation som vi försöker få tillgång till i ryska arkiv. Dessutom har vi för avsikt att diskutera en uppsättning noga utvalda frågor som gäller bakgrunden till Wallenbergfallet i Sverige. Därtill kommer vi att fortsätta att försöka få svar från andra arkiv, inklusive de som tillhör Wallenbergs affärsfamilj, från vilka vi inte fått några meningsfulla svar på de frågor som vi skickade till dem för 18 månader sedan.

Vi – Raoul Wallenbergs familj – kommer inte att vila innan vi får veta vad som hände honom. De svenska myndigheter som regelbundet nämner hans namn i olika sammanhang, som prisar hans mod och framhåller hans självuppoffrande handlingar till stöd för sina medmänniskor för 75 år sedan som ett gott exempel för nästa generation, är skyldig Raoul Wallenberg mer än ord. 

De är skyldiga honom att stå upp för och göra det som är nödvändigt för att avsluta den mardröm som uppslukat honom och hela hans familj alldeles för länge nu.

MARIE VON DARDEL-DUPUY är dotter till Guy von Dardel, Raoul Wallenbergs halvbror. 

LOUISE VON DARDEL är dotter till Guy von Dardel, Raoul Wallenbergs halvbror.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons