Perfect Guide

Victor Johansson: Jag är min psykologs mest intressanta patient

Så fann jag mig själv återigen lämna min psykologs mottagning med den fasta övertygelsen att jag är hennes mest intressanta patient. I väntrummet hängde jag på mig rocken, knöt halsduken och nickade bestämt för mig själv: jo, nu är det alldeles tydligt, ingen kan ha kommit i närheten av den show som nyss hölls där inne på dagbädden. Liggande på rygg, med korsade ben och knäppta händer bjöd jag inte bara på underhållande content – skarpa observationer och svindlade insikter om det egna tillståndet – jag levererade mina oneliners med skärpa, rapphet och komisk tajming.

Annons

Jag snuddar vid en tanke: borde jag ens betala för detta? Säkerligen är det behållning nog att få ta del av den psykologiska gåta som är min person.

Här presenteras inga platta relationsproblem, inga standardiserade barndomstrauman. Istället framträder en motsägelsefull natur, en mystisk personlighet man bara kan ana, närma sig med Jungs teorier och Freuds fallstudier, kartlägga med analyser och kognitiva beteendemönster, men aldrig till fullo fånga, förstå.

Mottagningens bokhylla är fylld med samlade verk av Sigmund Freud, Friedrich Nietzsche och Martin Heidegger. Drömtydning, Bortom gott och ont, Varat och tiden. Böcker som nu endast fungerar som riktmärken, min analytiker befinner sig i ett psykologiskt landskap för vilket hon saknar både karta och kompass.

Jag läser Sigmund Freuds bok Fallstudier. Fem patienter – Dora, Lille Hans, Råttmannen, Schreber och Vargmannen — där vi får följa psykoanalysens historiska utveckling och centrala tankegångar. Jag ser framför mig hur min egen psykolog skriver samma verk om mig: Mediemannen – en gåta. Här får vi följa mekanismerna bakom en medelålders man, driven av bekräftelsebehov och självhävdelse, som försöker slå sig fram i 2020-talets Stockholm.

Det händer att jag stöter på patrull. Att min psykolog – i vad jag tror är välmening – säger att ”Det där en vanlig ångest inför julhelgerna”, eller ”Många kommer in här och talar om samma rädsla inför att bli avvisad”. Genast styr jag samtalet i motsatt riktning. Folkliga neuroser? Nä, det är ingenting för mig.

Så till den grad är jag mån om underhållningsvärdet att jag helt utelämnar angelägna problem. Skenande stress, misslyckade dejter, allmän oro. Det viktigaste är att samtalet förblir innehållsrikt. Det kan vara här problemen grundar sig: att prestera hela vägen in i psykologsoffan. Kanske kan jag ta upp det på nästa session, om jag hittar en tillräckligt häftig vinkel.

Till Toppen