Annons

Anders Q Björkman:Vidrig kultur avslöjad – där stor kultur ska skapas

Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius läser i sällskap av ledamoten Peter Englund upp ett pressmeddelande efter Akademiens möte i torsdags.
Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius läser i sällskap av ledamoten Peter Englund upp ett pressmeddelande efter Akademiens möte i torsdags. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

”Kulturprofilen” avslöjades redan för 20 år sedan. Men det föll i glömska. Lärdomen är att vi inte får sluta att tala om sexuella trakasserier när #Metoo-uppropen har lagt sig.

Under strecket
Publicerad

Jag visste inte. De orden har vi hört och läst ganska många gånger på sistone. Ibland har de fått ett ilsket svar: Ni ville inte se!

Och nej, om man hade kunnat slippa att se omfattningen av de sexuella trakasserier och övergrepp som nu rullas upp, vore det på ett sätt behagligare. För det är plågsamt att se hur utbrett beteendet verkar vara i vårt samhälle och kulturliv. Det är besvärande att bevittna hur ”teatergenier”, ”kulturprofiler” och högt uppsatta politiker nu avslöjas som allt från tafsare till sexuella rovdjur.

Men jag tror att det är många av oss som ärligt kan säga att vi inte visste, inte förstod, att det var så här illa.

Svenska Akademien, som hamnat i en mediestorm efter DN:s reportage om ”kulturprofilen”, visste heller inte – trots att man i ett pressmeddelande efter torsdagens möte berättar att även ledamöter, ledamöters fruar och döttrar ska ha utsatts för mannen slipprigheter. Nu agerar dock De aderton och ska ”avbryta all kontakt” med honom. Oklart är om det innebär att även personliga band ska kapas.

Annons
Annons

Vi kan inte nöja oss med att halva befolkningen ständigt måste oroa sig för att den andra halvan kan komma att förgripa sig på dem.

Men efter detta och #Metoo-uppropen vet vi alltså allihop och kan inte längre hävda något annat. Vad ska vi då säga? Mitt förslag: Så här kan det inte fortsätta. Vi kan inte nöja oss med att halva befolkningen ständigt måste oroa sig för att den andra halvan kan komma att förgripa sig på dem. Det finns antagligen inga enkla recept på hur vi förändrar detta, men en nyckel kan vara att inte sluta tala om problemet. I dagarna har vi blivit påminda om att Expressen redan 1997 granskade den så kallade kulturprofilens beteende. Det föll i glömska. I dag, 20 år senare, är vi fullständigt chockerade över något vi med andra ord borde veta. Alltså: prata om det.

Vad mer bör vi säga nu när vi vet? Kanske: Håll huvudet kallt. Journalistik och digitala upprop har blottlagt förbrytelser som vårt rättsväsende inte lyckats stävja, men det får inte leda till att vi tappar proportionerna och låter en lynchjustis ta över rättsskipningen. Digital uthängning innebär att människor får löpa gatlopp inför allmänheten i stället för att prövas av en domstol. Det är en väldig skillnad mellan rättsväsendets ”hellre fria än fälla” och sociala mediers ”ingen rök utan eld”.

Ett annat problem med en ”alternativ domstol” är att den, till skillnad från svensk kriminalvård, inte har som mål att återanpassa den ”dömde” till samhället. Ingen vill väl anställa eller ens ha att göra med en person som vid en snabb sökning i datorn visar sig vara en sexuell förövare?

Annons
Annons

Därför är det förvånande att kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) bidrar till ett frifräsande rättsväsende genom att slå fast att ”kulturprofilen” – som faktiskt inte är åtalad och dömd – har begått ”grova våldsbrott”. Möjligen blir han vad det lider fälld för just detta – eller borde bli det – men en representant för regeringen måste hålla huvudet kallt och inte föregå det rättsväsende hon naturligtvis ska förlita sig på. Och fungerar inte rättsskipningen som den borde och är för dålig på att straffa förövare, är det våra folkvaldas plikt att förändra förutsättningarna för den. Men kanske har kulturministerns uttalande snarare att göra med att hon känner ett starkt behov av att distansera sig från den person som hon för bara ett par år sedan överlämnade en kunglig orden till – men som nu får henne att utbrista att ”äcklet vet inga gränser”?

Det är paradoxalt: på denna kulturscen tycks alltså ha förekommit både mycket högtstående och mycket lågtstående verksamhet.

Kanske bör också mitt skrå – journalister i allmänhet och kulturjournalister i synnerhet – hålla huvudet kallt. Många skribenter avfärdar nu indignerat ”kulturprofilen” och kritiserar Akademiens koppling till den. Det ligger i dag nära till hands att fördöma allt som förknippas med honom, men många skribenter har själva frekventerat hans kulturscen i en källarlokal i Stockholm. Verksamheten där har varit omvittnat god med kulturarrangemang av högsta kvalitet. Detta har skapats av samma händer som enligt uppgift inte kunnat hållas i styr när unga kvinnor funnits i närheten. Det är paradoxalt: på denna kulturscen tycks alltså ha förekommit både mycket högtstående och mycket lågtstående verksamhet.

Detsamma gäller uppenbarligen Sveriges teaterscener, vilket SvD:s publicering av uppropet #tystnadtagning har visat. Samma personer som levererat stora repliker på scenen tycks också ha släppt ifrån sig verbala vidrigheter när ridån gått ner. För att inte tala om de direkta övergreppen.

Utmaningen är att göra upp med de sexuella trakasserier som visat sig vara så vanliga i vårt förment jämställda land – utan att slänga ut rättssäkerheten och kulturen med badvattnet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons