Annons

Maria Ludvigsson:Vill du vara ifred eller bygga veranda?

Bygg verandor! En uppmaning från konservativa?
Bygg verandor! En uppmaning från konservativa? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Konservativa är som vänstern när de politiserar det privata.

Under strecket
Publicerad

Är det radikalt att vara konservativ? frågade sig Greta Thurfjell för snart ett år sedan. Hennes kulturtext ”Huskvinnans återkomst – och konservatismens förbjudna lockelse” (DN 21/10 2018) blev mycket uppmärksammad – alla hade starka åsikter. Dels om vad Thurfjell menade, dels om hon hade rätt eller fel.

Såväl hennes text som reaktionerna är en samtidsinstallation. En ögonblicksbild av hur det lät/låter i slutet av 2010-talet.

Hennes fråga har i ett avseende fått svar. Många anser det radikalt att hysa åsikter som alls inte är radikala i meningen nya och systemstörtande. Greta Thurfjell förebådade, medvetet eller ej, en tyckarvåg som just nu böljar i det offentliga samtalet. Det nya svarta är ett slags social ingenjörskonst med syfte att rädda vad man uppfattar som förlorade gemenskaper. Ofta handlar det om hur familjen ska ha tid att vara familj, eller hur man ska få till ett telefonsamtal eller en kopp kaffe med goda vänner i stället för ett meddelande i twitterrymden eller en bild på Facebook. Lika ofta är det mer abstrakt som förändringstryck och fragmentisering. Människan är vilsen och mansrollen är återigen populärt debattämne (–Tar det aldrig slut?). Som förklaring ges ofta individualismen som en fragmentiserande kraft och nyliberalismen tillskrivs oproportionerligt inflytande och förväxlas med egoism upphöjt till norm.

Annons
Annons

I början av 1990-talet intresserade sig en liten del av borgerligheten för kommunitärerna, på engelska communitarians. Nu skriver vi snart 2020-tal och åhör samma samtal som då. Av dem som talar i kommunitära ordalag antyds att det är alldeles nya tankar man kommer med. Det är det ju sällan, för de flesta av oss.

Joel Halldorf är ledarskribent i Dagen och krönikör i Expressen, och är en av dem som i sitt sökande ofta landar i 90-talets kommunitarism. Om jag läst honom rätt vill han med politiska reformer rädda de mänskliga gemenskaperna som han menar tagit och tar skada av både marknadsekonomins effekter och ny teknik som onödiggör mänsklig direktkontakt. Hans kritik har poänger, men hans slutsatser kan ifrågasättas. Framför allt av oss som håller med om att gemenskap är lika nödvändigt som enskildhet för att vi ska vara hela människor.

Som politiska reformer har Halldorf bland annat föreslagit näringsförbud på söndagar. I en tweet nämner han annan gemenskapsgynnande poltik: ”mobilförbud i skolan, inkl i gymnasiet, avdragsrätt för ideellt arbete, avskrivning av studielån för de som flyttar till hemkommun (avfolkning), skattelättnader för lokala och ekologiska jordbruk, gynna ägarspridning i företag, progressiv bolagsskatt.”

Kommunitärerna hade olika synsätt på statens och den politiska maktens betydelse för gemenskaperna. I Sverige kunde man se drag av den kommunitära tanken i SSU under Karl-Petter Thorwaldsson som 1993 talade om egenmakt. För honom var det ett sätt för stat och kommun att komma närmare medborgaren. Grader av valfrihet i välfärden avhandlades liksom barnfamiljers deltagande i kommunala lekplatsers verksamhet. Ett slags hem och skola de lux.

Borgerliga kommunitärer efterfrågade ökat utrymme för civilsamhället. Ett politikens tillbakadragning från de samhälleliga gemenskaperna som ansågs tagit skada av att inte längre vara fristående. I USA företräddes kommunitarismen bland annat av Robert Putnam, som 2000 skrev boken ”Bowling alone” (Simon & Schuster). Rörelsen hade både företrädare från socialistisk vänster och i klassiska liberaler. Det är de förra jag kommer att tänka på när Halldorf twittrar sina idéer för det goda samhället.

I de amerikanska sydstaterna är många hus byggda med verandor på framsidan, porches, vi känner igen dem från filmer. Ett kommunitärt förslag var att kräva veranda och hammock för bygglov. Snart är ”halldorfgungan” här.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons