Annons

”Vill inte att barnbarn ska styra mitt pensionärsliv”

Psykologen Jenny Jägerfeld.
Psykologen Jenny Jägerfeld. Foto: SvD och Vilhelm Stokstad/TT

Han längtar efter lugnet på landet; hon vill ha nära till den sociala samvaron i stan. Kan särboliv vara ett alternativ? ”Många upplever faktiskt att relationen blir bättre av att bo isär”, svarar Jenny Jägerfeld.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Jag går inom kort i pension och har funderat mycket på livet efter yrkeslivet. Jag har kommit fram till några konkreta saker som jag vill pyssla med. De kan sammanfattas i att jag vill tillhöra ett mindre socialt sammanhang. Jag är trött på förortslivet, storstaden, stressen. Jag vill bo i en by på landet eller i en mindre ort någon timme från storstaden.

Problemet är att min fru inte vill det jag vill. Hon vill bo kvar och leva det liv som hon/vi har skapat under alla år. Jag vill något nytt. Hon vill ha nära till barnbarn och sitt sociala liv här. Jag tycker mycket om mina barnbarn men vill inte att de ska styra mitt pensionärsliv.

Vi kan prata om saken men det blir jobbiga samtal eftersom vi vill så olika. Vi är eniga om att vi vill leva tillsammans. Särboliv kan vara ett alternativ men det kommer att vara jobbigt ekonomiskt. Har du några råd?

Jenny Jägerfeld: Du beskriver att du och din fru har helt olika önskningar vad gäller ert framtida liv. Efter att du har gått i pension vill du befinna dig i ett mindre socialt sammanhang utan storstadens stress. Din fru vill leva det liv som ni byggt upp med närhet till barnbarn och omedelbar tillgång ert sociala umgänge.

Annons
Annons

Det är inte konstigt att samtalen blir jobbiga eftersom ni båda vill så olika och då det är en så pass stor förändring från hur ni tidigare har levt. Om ni båda flyttar ut på landet skulle det troligen försämra livet för din fru, och om du lever kvar där ni bor nu låter det som om du skulle bli olycklig.

Det som är bra i sammanhanget är att ni har kunnat tala om situationen och tydligt uttrycka vilka behov ni har.

Det är fint att ni är eniga om att ni vill vara tillsammans, men jag tänker att det är viktigt att minnas att man kan vara tillsammans på olika vis. Alltför många utgår från att en långvarig parrelation ska se ut på ett särskilt sätt, som till exempel att man måste bo och göra merparten av alla sociala aktiviteter tillsammans.

Du menar att särboliv kan vara ett alternativ. Tänker din fru likadant?

Du skriver att det kan bli jobbigt ekonomiskt att bo isär. Jag tänker att det är skillnad på att något blir jobbigt ekonomiskt och att det inte går. Förstår jag dig rätt i att det ändå skulle vara möjligt?

När man har varit tillsammans länge är det lätt att falla in i en rutin och känna sig uttråkad.

För att det ska gå kanske ni båda måste göra vissa uppoffringar. Kanske behöver din fru flytta till en mindre bostad i den stad ni bor i, eller till någon som ligger lite mindre centralt, och troligen kan du själv inte bo för dyrt eller leva allt för utsvävande. Fördelen med att bo på en mindre ort är att det ofta är betydligt billigare att leva där jämfört med storstaden.

Förutom att ett särboarrangemang skulle göra det möjligt för er båda att leva mer i enlighet med vad ni själva vill, så upplever många människor faktiskt att själva kärleksrelationen blir bättre av att bo isär. När ett par först blir tillsammans gör de ofta en massa nya och spännande aktiviteter ihop, klär upp sig inför att ses, engagerar sig i den andres intressen och har livliga diskussioner som utgår från en nyfikenhet på den andra. Jag vet förstås inte alls hur det är för er, men när man har varit tillsammans länge är det lätt att falla in i en rutin och känna sig uttråkad.

Annons
Annons

När man inte bor tillsammans tillbringar man förstås i regel mindre tid ihop och får istället möjlighet att längta efter varandra. Många beskriver också att de anstränger sig mer när de väl ses, har mer att tala om, uppskattar den andra mer och att – den i långvariga relationer ibland slumrande – attraktionen väcks på nytt.

Jag tänker att det är viktigt att i förväg diskutera förväntningar på hur ofta ni ska ses, planera in träffar och telefonsamtal så att ni fortsätter att vara en del av varandras liv och finnas där för varandra (både när roliga och jobbiga saker inträffar), även om ni inte befinner er på samma geografiska plats.

Ett alternativ är att prova på särbolivet under en period innan ni bestämmer er definitivt. Som att du till exempel hyr en bostad på en annan ort under ett halvår och att ni sedan utvärderar hur det har fungerat, för er var och en för sig och för relationen som helhet.

Kanske var det inte lika härligt att bo på landet som du trodde?

Kanske saknade du din fru, dina barnbarn och storstadspulsen för mycket?

Kanske tyckte din fru att du blev alltför frånvarande eller att pendlandet blev för jobbigt?

Eller så gick det alldeles utmärkt för er båda och då kan du planera för ett mer permanent boende på annan ort.

Jag tror att ni båda behöver sätta er ner och diskutera igenom hur framtiden ska se ut. Det räcker kanske inte med att göra det vid ett enstaka tillfälle, utan det kanske måste bli flera samtal där ni vänder och vrider på både fördelar och utmaningar med en särborelation. Ni kan även diskutera andra alternativa lösningar som en sommarstuga som även kan fungera som boende för dig, eller en övernattningslägenhet i stan för din fru om hon trots allt kan tänka sig att flytta till landet. Även om diskussionerna blir jobbiga så tror jag att det i förlängningen blir ännu jobbigare att inte prata. Om ni har svårt att komma vidare i diskussionerna själva tycker jag att ni ska överväga att ta hjälp av en parterapeut.

Relationer behöver både närhet och frihet. ”Om du älskar någon, släpp den fri”, kanske inte alltid stämmer. Åtminstone inte helt fri. Ni har valt varandra och några regler och bestämda förutsättningar måste trots allt finnas. ”Om du älskar någon, ge den space”, är kanske mer träffande. Att ge varandra utrymme är i alla fall något jag tror är nödvändigt i alla parrelationer. Oavsett om man bor ihop eller isär.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons