Shian Anderson i rött pannband är förlovad med Jones McClendon som var villkorligt frigiven när han ertappades med marijuana. Han befann sig även i ”fel” delstat. Shian väntar tillsammans med en väninna och Jones lillebror Bryan Martin som har med sig sonen Bryan Jr Martin. Under McClendons förhör börjar det gå upp för dem att förhörsledaren inte verkar vilja släppa Jones.
Shian Anderson i rött pannband är förlovad med Jones McClendon som var villkorligt frigiven när han ertappades med marijuana. Han befann sig även i ”fel” delstat. Shian väntar tillsammans med en väninna och Jones lillebror Bryan Martin som har med sig sonen Bryan Jr Martin. Under McClendons förhör börjar det gå upp för dem att förhörsledaren inte verkar vilja släppa Jones. Foto: Rob Schoenbaum

Villkorligt frigivna fängslas utan att ha begått nya brott

Villkorlig frigivning har blivit ett sätt att få ner USA:s stora fängelsepopulation. Samtidigt tvingas människor leva med hårda restriktioner i åratal. Små snedsteg kan resultera i att de fängslas på nytt även om inga nya brott har begåtts.

Publicerad

CONNECTICUT En tisdag i Waterbury, Connecticut, ska drygt 20 personer höras för villkorlig frigivning, runt hälften efter att ha fått sin tidigare frigivning indragen. Vissa fall handlar om att nya brott begåtts, andra om icke-brottsliga så kallade tekniska överträdelser. Det innebär att den anklagade brutit mot de omfattande restriktioner som villkorlig frigivning ofta innebär. Vanliga begränsningarna är utegångsförbud på kvällstid, alkoholförbud, obligatoriska drogtester (även om brottet saknar koppling till alkohol och droger), regelbundna möten, reserestriktioner och deltagande i exempelvis antidrogprogram.

I rummet intill förhörslokalen i Waterbury följer bara två familjer rättsprocesserna på en tv-skärm. Fångarna hålls på anstalter runt om i Connecticut och deltar på videolänk. De sitter på en stol i hörnet av kala förhörsrum. De hålls inspärrade i månader i väntan på en prövning som är över på några minuter.

Jag försöker signalera att vi finns för att hjälpa.

Det saknas nationell statistik över antalet fängslade för tekniska överträdelser. En enkät med 42 delstater gjord av The Marshall Project uppskattar drygt 61 000 fall, bortsett från lokala fängelser. New York ligger i topp när det gäller att på nytt fängsla personer som har villkorlig frigivning. En studie från Columbia University visar att afroamerikaner har tolv gånger större risk att skickas tillbaka till fängelse i New York efter en överträdelse, jämfört med vita personer.

Connecticut, strax norr om New York, har kritiserats för att många fängslats slentrianmässigt vid överträdelser. Nu försöker man i stället hålla människor kvar i samhället. Förra året släpptes 67 procent av alla fall.

Annons
1/7

Jones McClendons anhöriga kan följa hans prövning på en tv-skärm. Vid ett tillfälle pratar han till sina anhöriga och säger att han älskar dem.

Foto: Rob Schoenbaum
2/7

Raheem Jones med sin katt Kina. Han har fått den av sin chef, vars katt fick ungar. Jones säger att hans rykte som våldsam fortfarande finns kvar på gatan, men att det kanske skyddar honom från avundsjuka från dem som inte tagit sig ur kriminaliteten.

Foto: Rob Schoenbaum
3/7

Beth Lorenzetti testar klienterna för både droger och alkohol.

Foto: Rob Schoenbaum
4/7

I bilen på väg till Kevin Riese har Beth Lorenzetti försökt övertala honom att ta de mediciner han fått utskrivna för bröstsmärtor. Han vägrar innan Beth har registrerat medicinerna, av rädsla för att få utslag på ett drogtest – en händelse som kan skicka honom tillbaka i fängelse.

Foto: Rob Schoenbaum
5/7

Damien Looper är glad att se Beth. Han ser henne som ett stöd i sitt nya liv. ”Jag är för gammal för skiten. Jag vill bara ha en lugn vardag”, säger han.

Foto: Rob Schoenbaum
6/7

Beth Lorenzetti och kollegan Jack Wallace. I den bruna påsen har Beth drogtester.

Foto: Rob Schoenbaum
7/7

Övervakare Beth Lorenzetti kan följa sina klienter med fotboja i realtid. Hon ser hur fort de rör sig, hur de gått under dagen och om de varit nära ”röda zoner” – områden de inte har tillåtelse att vara i. Det kan exempelvis vara platser där man vet att mycket gängkriminalitet förekommer. Systemet larmar också om en klient försöker ta av sig GPS:en.

Foto: Rob Schoenbaum

Beth Lorenzetti är övervakare i Bridgeport i Connecticut. En del av hennes drygt 60 klienter har fotboja med GPS, alla har utegångsförbud på kvällar. Hur ofta de behöver komma in på möte varierar från var tredje månad till en gång i veckan.

– Jag försöker signalera att vi finns för att hjälpa och försöker skapa incitament genom att lätta på reglerna om allt fungerar.

Beths svarta anorak är neddragen över pistolen när hon gör hembesök. Hon tilltalar alla med titel, uppmuntrar och uppmanar. Hon tipsar om jobbannonser och ger information om hur man kan söka matkuponger. Förra veckan gjordes räder i hemmen, så nu nöjer sig Beth eller kollegan Jack Wallace med ett varv i rummet. I dag ägnas dagen i stället åt drogtester.

Trots visitationen i dörröppningen finns ett rutinmässigt lugn över situationen. Beth hinner knappt be männen (vi möter inga kvinnor) innan de vänt sig om och lyft armarna så att Jack kan visitera.

Jag ser min frihet som en gåva nu.

En 22-årig småbarnspappa dömd för vapenbrott har flyttkartonger i hallen.

Annons

– Vad är det här? Ni flyttar ingenstans utan att det är godkänt, det vet ni va? säger Beth.

Hos Raheem Jones, 28 år och dömd för tunga våldsbrott, välkomnar hunden Kobe. Raheem fängslades i fyra månader 2014 efter att en övervakare hittat en flaska sprit i hans lägenhet.

Det är min sista gång i fängelse! Jag ser min frihet som en gåva nu

– Det är min sista gång i fängelse! Jag ser min frihet som en gåva nu, säger han och skrynklar ansiktet när han berättar, som om händelsen fortfarande känns nära.

Kevin Riese öppnar i morgonrock. Han har bröstsmärtor men vågar inte ta sina nyutskrivna mediciner av rädsla för utslag på ett drogtest. Beth fotar hans tabletter och försäkrar honom om att uppgiften registreras.

Bryan Martin med sonen Bryan Jr Martin hoppades att hans storebror skulle få lämna anstalten. ”Jag är hoppfull” sa han på förmiddagen. Några timmar senare lämnar han rummet i besvikelse.
Bryan Martin med sonen Bryan Jr Martin hoppades att hans storebror skulle få lämna anstalten. ”Jag är hoppfull” sa han på förmiddagen. Några timmar senare lämnar han rummet i besvikelse. Foto: Rob Schoenbaum
Annons

I ett ”halfway-house”, ett mellanboende innan personerna får skaffa ett eget, möter Damien Looper oss med ett leende. Han har nyligen fått jobb på en mexikansk restaurang och tackar Beth för allt stöd. Från distans har Beth flera gånger stängt av hans tjutande fotboja när han inte hunnit hem från sitt skift innan utegångsförbudet.

– När han får sitt schema ska vi lägga in det i systemet. Vi är aldrig omöjliga, det är klart att han ska jobba, säger Beth.

USA:s omfattande drogproblem har fått övervakarna i Bridgeport att tänka om, berättar Wallace medan klienterna drogtestas.

– Om någon testar positivt skickas de inte direkt tillbaka i fängelse. Vi prövar andra lösningar först såsom obligatorisk behandling.

Övervakarnas makt är stor för det är deras jobb att anmäla och bevisa en överträdelse.

Det är ingen slump att polisrapporten saknas.

I väntrummet i Waterbury sitter anhöriga till Christopher Jones som ska höras. 24-åriga Christopher vinkar försiktigt till sin pappa och styvmamma, osäker på om de kan se honom. De vinkar tillbaka och Christopher ler tacksamt. Han dömdes för väpnat rån 2010 och fick tio års fängelse men släpptes mot villkor. Han inkom nyligen till sjukhus med alkohol i blodet efter en trafikolycka men friades från alla anklagelser kopplade till händelsen.

Annons

Trots det riskerar han att få sin frigivning indragen.

Christophers övervakare har sänt underlag till förhörsledaren som bläddrar och bläddrar efter polisrapporten från olyckan.

– Det här är bra, mumlar Christophers pappa.

Rapporten hittas aldrig och eftersom alkoholtestet var en tung del av anklagelserna släpps Christopher. Han frågar förhörsledaren två gånger om han får åka hem nu. En lättad pappa ska inom några timmar få hem sin son som suttit häktad sedan oktober. Han säger att sonens övervakare är angelägen om att Christopher bygger en tillvaro i samhället och rehabiliterar sig från olyckan.

– Det är ingen slump att polisrapporten saknas, slår han fast.

1/2

Rosa Lachance som jobbar på Connecticuts enhet för villkorlig frigivning håller dagens första förhör om eventuell indragen frigivning. Mannen har visat positivt på ett drogtest och har haft pornografiska videofilmer i sitt hem vilket strider mot hans villkor för frigivning eftersom han är dömd för sexualbrott. Mannen gråter häftigt när Lachance rekommenderar att han fängslas på nytt.

Foto: Rob Schoenbaum
2/2

Bridgeport Correctional Center, Bridgeports fängelseanstalt, ligger bara på andra sidan vägen från övervakarnas kontor där personer som är villkorligt frigivna måste infinna sig regelbundet.

Foto: Rob Schoenbaum

Den andra familjen – Shian Anderson, hennes väninna och hennes fästmans lillebror – lämnar strax därefter rummet under tystnad.

Shians fästman Jones McClendon har missat att informera sin övervakare om en resa, men också ertappats med marijuana och då uppgett ett falskt namn.

– Jag fick panik, jag gjorde fel. Under min tid ute har jag startat två företag och jag vill verkligen finnas där för min familj. Jag ber om en andra chans, vädjar han till förhörsledaren.

Annons

Förhörsledaren rekommenderar tolv månaders fängelse och styrelsen som ska fastslå beslutet följer normalt rekommendationerna.

Vi hoppas sätta ljus på bristerna i det här systemet som slår mot minoriteter.

I Connecticut, som flera andra delstater, är villkorlig frigivning ett privilegium – aldrig en rättighet – och varje fall prövas individuellt.

Chefen för styrelsen som fastslår besluten, Richard Sparaco, säger att det saknas riktlinjer för påföljderna.

– Precis som när två personer får olika domare finns en risk att de behandlas olika. Men villkorligt frigivna är också olika, säger han och fortsätter:

– Vi tittar exempelvis på om personen visar ånger och hur de presenterar sig. Jag tror att en blandning av objektivitet och subjektivitet är bra för det adderar ett mänskligt element till processen.

I USA har brottslingar länge associerats med en särskild klass, en särskild etnicitet och ett kön

Khalil Cumberbatch är vice chef på Fortune Society som hjälper tidigare fångar att integreras i samhället. Han anser att subjektiviteten öppnar för att beslutsfattarna påverkas av stereotypa bilder av brottslingar.

– I USA har brottslingar länge associerats med en särskild klass, en särskild etnicitet och ett kön, säger han och fortsätter:

– De ska avgöra vilken risk personen är i samhället. När en magreaktion på hur en person presenterar sig under en minut avgör, bygger systemet på de djupare problemen om våra föreställningar om vem som är farlig. Och det är en svart man.

Meek Mill.
Meek Mill. Foto: Matt Rourke/AP
SvD i Connecticut. Text: Sandra Johansson. Foto: Rob Schoenbaum.
SvD i Connecticut. Text: Sandra Johansson. Foto: Rob Schoenbaum. Foto: Rob Schoenbaum

Jones McClendons anhöriga kan följa hans prövning på en tv-skärm. Vid ett tillfälle pratar han till sina anhöriga och säger att han älskar dem.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 12

Raheem Jones med sin katt Kina. Han har fått den av sin chef, vars katt fick ungar. Jones säger att hans rykte som våldsam fortfarande finns kvar på gatan, men att det kanske skyddar honom från avundsjuka från dem som inte tagit sig ur kriminaliteten.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 2 av 12

Beth Lorenzetti testar klienterna för både droger och alkohol.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 3 av 12

I bilen på väg till Kevin Riese har Beth Lorenzetti försökt övertala honom att ta de mediciner han fått utskrivna för bröstsmärtor. Han vägrar innan Beth har registrerat medicinerna, av rädsla för att få utslag på ett drogtest – en händelse som kan skicka honom tillbaka i fängelse.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 4 av 12

Damien Looper är glad att se Beth. Han ser henne som ett stöd i sitt nya liv. ”Jag är för gammal för skiten. Jag vill bara ha en lugn vardag”, säger han.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 5 av 12

Beth Lorenzetti och kollegan Jack Wallace. I den bruna påsen har Beth drogtester.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 6 av 12

Övervakare Beth Lorenzetti kan följa sina klienter med fotboja i realtid. Hon ser hur fort de rör sig, hur de gått under dagen och om de varit nära ”röda zoner” – områden de inte har tillåtelse att vara i. Det kan exempelvis vara platser där man vet att mycket gängkriminalitet förekommer. Systemet larmar också om en klient försöker ta av sig GPS:en.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 7 av 12

Bryan Martin med sonen Bryan Jr Martin hoppades att hans storebror skulle få lämna anstalten. ”Jag är hoppfull” sa han på förmiddagen. Några timmar senare lämnar han rummet i besvikelse.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 8 av 12

Rosa Lachance som jobbar på Connecticuts enhet för villkorlig frigivning håller dagens första förhör om eventuell indragen frigivning. Mannen har visat positivt på ett drogtest och har haft pornografiska videofilmer i sitt hem vilket strider mot hans villkor för frigivning eftersom han är dömd för sexualbrott. Mannen gråter häftigt när Lachance rekommenderar att han fängslas på nytt.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 9 av 12

Bridgeport Correctional Center, Bridgeports fängelseanstalt, ligger bara på andra sidan vägen från övervakarnas kontor där personer som är villkorligt frigivna måste infinna sig regelbundet.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 10 av 12

Meek Mill.

Foto: Matt Rourke/AP Bild 11 av 12

SvD i Connecticut. Text: Sandra Johansson. Foto: Rob Schoenbaum.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 12 av 12