Annons

Mikael Mölstad:Vinets vagga är den nya trenden

Stora lerkrukor att jäsa vin på
Stora lerkrukor att jäsa vin på

Ett allt större intresse för urgamla vinstilar har såväl väckt liv i bortglömda vinregioner, lerkrukor och gamla druvsorter som främjat hållbar produktion.

Under strecket
Publicerad

På en av Stockholms nyaste vinbarer serveras bara viner från Georgien och Armenien. Det var en överraskning, till och med för mig. Vem hade för tio år sedan överhuvudtaget gissat på att viner från Kaukasien skulle skapa en mindre revolution i vinvärlden. Hur gick det till?

Få har något gott att säga om den gamla sovjetstatens jordbrukspolitik. I synnerhet inte när det gäller vinproduktion. Det vara bara max volym till lägsta kostnad som gällde – och helst skulle vinet vara både sött, rött och lite bubbligt. Georgien var en del av denna massproduktion när det plötsligt tog stopp på 1990-talet. Här hade dock gamla druvor och gammal vinmakningsteknik levt kvar – liksom i andra delar av Transkaukasien. Men intresset i världen var minst sagt ljumt. Vinerna gjordes ju på druvor ingen hört namnet på och jästes i lerkrukor på ett sätt som ingen hade koll på. Men tiden talade för dem. Kvaliteten ökade samtidigt som några vinnördar och nyfikna vinmakare fick upp ögonen för dessa urgamla vinstilar. Vi befinner oss ju trots allt i regionen som kallas vinets vagga. Här har man gjort vin i minst tio tusen år.

Tillsatser och processhjälpmedel går bort. I Georgien har man alltid gjort vin på det viset. Snacka om storytelling.

Idag står Georgien i strålkastarskenet på den internationella vinscenen där både Armenien, Azerbajdzjan och Kazakstan väntar i kulisserna. Själv är jag egentligen inte förvånad. Alla med Greta-ambitioner vill ju idag syssla med det som är naturligt hållbart, hantverksmässigt och traditionellt. Tillsatser och processhjälpmedel går bort. I Georgien har man alltid gjort vin på det viset. Snacka om storytelling.

Vinmakningen i Georgien går ut på att bara jobba med gamla druvsorter (där de vanligaste heter Rkatsiteli och Saperavi). Dessa jäses i hela klasar spontant i stora lerkrukor nergrävda i marken. Resultatet är röda viner med djup frukt och en bred smakpalett med mörka bär, kryddörter och mylla. De vita vinerna får normalt en orange ton på grund av att skalen ligger kvar under hela jäsningen (som kan ta upp mot ett halvt år). Dofterna drar åt apelsinskal och hjortron, gamla vinteräpplen med en rund smak utan skarp syra.

I USA och England är intresset för vinerna från Georgien och Armenien enormt. Exporten till USA har ökat med femtio procent varje år. I Sverige har det inte gått lika fort. På Systembolaget har Georgien ökat med femtio procent på fyra år. Men då är inte restauranger och vinbarer inräknade – vilket hittills varit den största marknaden.

Hela denna våg av viner från vinets vagga har också lyft många bortglömda vinregioner i östeuropa. Det handlar om vinområden som med nöd och näppe överlevde bakom järnridån vid sidan av dåtidens vinjättar Ungern, Rumänien och Bulgarien. Idag frodas vinkulturen åter i Slovakien, Slovenien, Kroatien och Serbien. Deras gammaldags vinmakning med modern utrustning skapar intresse världen över. Även nygamla vinländer som Moldavien kommer stort.

Dags alltså att våga prova dessa nya trendviner (om man kan kalla tusenåriga vinstilar för trendiga?). Sök på landet på Systembolagets webb. Dessvärre kan du ännu inte söka på orange vin på Systembolagets web –men du kan fråga i butiken. Undrar du över vinbaren jag nämnde? Den heter Amfora och ligger på Regeringsgatan i Stockholm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons