Annons

Tove Lifvendahl:Vinner Pyrrhus i dag?

Segrare?
Segrare? Foto: Jessica Gow/TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Kampen om regeringsbildningen

Mannen för dagen heter Stefan Löfven. Han har haft det svårt i somliga stunder, och inte alltid riktigt hittat orden. I början var det tämligen tafatt, såsom man kan förvänta sig av en ovan politiker, fjärran de sedan tonåren talträngda, medietränade och proffsperfekta politikerna som det går dussinet av på varje praktiskt yrkesutbildad riksdagsledamot. Som utan att blinka kan smattra fram välpaketerade, välavvägda talepunkter i rätt ordning och utan att staka sig.

En dag som denna är emellertid allt förlåtet. Det stora maktpartiet har gått segrande ur den långa striden, solen i svensk politik utgörs åter av S och det mest formaliserade hotet mot detta maktinnehav har lösts upp som ett savoiardikex i starkt kaffe.

Men den som just nu tar del av alla uttalanden från partiledningarna, riskerar att få ett förvirrat intryck. C och L har blivit blåsta, säger M och KD. Fast C och L tror sig nu kunna få igenom en hel del av sin politiska agenda, så det verkar i så fall vara ett lurendrejeri som går att leva med för deras del. Ska man tala om blåsningar, är det snarast M och KD som blivit lurade av C och L. Som trodde, när de turnerade runt och talade på gator och torg flankerade av orangea ballonger och peppade partimedlemmar, att de var ihop. Att de skulle göra det här tillsammans. Och sedan visade det sig att de hade olika uppfattningar om olika frågor, och att M och KD för att hålla ihop fyrklövern, gick med på sådant de egentligen inte tyckte var rätt, som att blockera riksdagens tredje största parti i frågan om vice talmän och utskottsordförande.

Annons
Annons

Redan då visade C och L att det inte var sant, det som de med viss möda har försökt argumentera för sedan, nämligen att V och SD i deras bok båda är ytterkantspartier som man inte släpper in i finrummet. Hade det varit på riktigt hade man knappast tillåtit en lösning som innebar att ytterkants-V med 8 procents väljarstöd fick både vice talmanspost och utskottsordförande, medan ytterkants-SD med 17,53 procents väljarstöd inte fick någotdera. Det var en plump i protokollet för ett parti som Moderaterna som vill vara ett rättsstatsparti, men bedömdes i dåläget vara nödvändigt pris för att behålla de mindre syskonen kvar i familjen. Nu har de flugit ut, och satt bo med den gamla fienden. Det är inte den enda eftergiften som gjorts, och det går att förstå att det finns en viss upprördhet och bitterhet.

Samverkande faktorer har gjort att Stefan Löfven i dag röstas igenom. Hans skicklighet, men lika mycket andras felbedömningar. Hans yrkeserfarenhet har sannolikt varit till nytta; en duktig förhandlare görs av förmågan att förstå och tillmötesgå behoven hos motparten.

Fast frågan är om utgången av de långa månaderna ändå inte var ganska given, om man tänker tillbaka. Den idoga kampanjen från samlat vänsterhåll för att göra SD-frågan till den splittrande i Alliansen har varit målmedveten och burit frukt. S-partiet har själv skamlöst lutat sig på SD-röster för att få igenom politik och samtidigt lyckats köra frågan om SD-stöd som en påle genom hjärtat på den borgerliga partigemenskapen.

Nu är Alliansen död. Däremot är det i skuggan vilande, men mer reella hotet mot Socialdemokraternas eviga sommar, alltjämt vid god vigör. Sverigedemokraterna har inte bara massivt sittfläsk utan har också fått större muskler, för vart val som har gått. De kommer inte främst av eget hårt arbete, utan genom de steroider som andra partier så generöst har bidragit med genom att alltför senfärdigt se, förstå och agera. Genom blotta sin närvaro har de nu fått andra partier att söka lösningar som de åtminstone innan valet ansåg var otänkbara, och kan därmed gratulera sig till att ha ritat om hela det svenska partilandskapet.

”Rätt sida av historien” kampanjade S för att förmå C och L att byta sida. Gehöret var starkt; Björklund svarade på samma språk när han svor på att kunna se sina barn i ögonen. Dagens omröstning kommer att kallas framgång för flera: fem partier kan utropa sig till segrare. Frågan är vad de har vunnit?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons